I Sverige igen

Så är vi då hemma i Sverige igen, eller just när detta skrives, i Norge.
Vi reste från Montreal förra lördagen. Vädret var utmärkt med kraftig medvind som gjorde att vi kom till Amsterdam en timme innan ordinarie ankomsttid. Det innebar då i sin tur att vi fick sitta en timme extra, totalt sju (!), på flygplasen och häcka. Viss tid kunde vi ju fördriva i loungen....

Flygningen från Montreal till Amsterdam var med en gammal MD-11 från KLM. När vi skulle checka in så upptäckte hustrun att man kunde gradera upp sig till första klass, så det gjorde vi och fick då en skön överfart. Väl i Amsterdam, och som sagt efter sju timmars väntan, blev det avfart till Linköping med KLM:s nya Embrerer 190 med toaletter designade av en kvinna. Det innebär att att alla måste sitta och kissa vilket man för övrigt alltid önskar att alla gjorde på alla flygplanstoaletter. Det var alltså så lågt till tak just över toaletten så inte ens den mest välutvecklade karl kunde nå ända fram. Kanske kommer nu denna nymodighet att efterapas av andra konstruktörer. Lågt till tak alltså....

De kommande dagarna var ganska intensiva med hustruns besök på jobbet och ett "kvartssamtal" med chefen och jag kunde promenera med gubbarna innan ett besök på Vrinnevi och en koll av aortan skulle äga rum. Allt avlöpte väl och vi kunde på onsdagen gå ut och handla den julmat som skulle med till Norge (bl.a smör naturligtvis). Jullunchen med mormor avlöpte också väl och en liten Årsta satt riktigt bra hos alla tre!

                                   Mycket grått i bilden, eller........

På torsdagen blev det avfärd mot Drammen i den hyrda A3:an. Efter en god lunch och växling av pengar i Töcksfors så anlände vi vid 17-tiden till Drammen. Ett Drammen nästan utan snö och med plusgrader. I år är det tredje gången i rad som vi firar jul i Drammen. Första gången kom det en meter snö under julhelgen och i fjol var det -25, så det är väldigt vad vädret förändras....

Det har varit en väldigt lugn och behaglig julhelg. Frånsett att jag har drabbats av en allvarlig manlig förkylning naturligtvis. Men även dylika brukar gå över....
Många spel har spelats, framför allt Mah Jong, "När då då?" och "På Spåret".
De dagliga promenaderna har inte varit så långa, max en timme, på grund av den kraftiga vinden (Dagmar), men den har nu börjat avta och omkullblåsta skyltar med mera har man rest upp igen. Men det är tydligen värre i Sverige!

                                                          Drammen

Trors storm och förkylning så ska vi försöka åka in till Oslo i kväll och äta på en Kinarestaurang. Där ska vi, för första gången, sammanstråla med sonens flickvän.
Hoppas att hennes första bestående minne av mig inte blir en rejäl förkylning!!

Fransk-kanadensiska julsånger

Så blev det då lite julsånger i Basilique Notre-Dame de Montreal. De flesta var på franska givetvis men en överraskande stor del sjöngs på engelska. De som uppträdde var tydligen ganska kända här i Quebec och hade sina favoritsånger som de flesta i publiken kände till.
För att ni ska få en liten uppfattning om vilka som sjöng, så kan man säga att det började med den franska versionen av Lasse Lönndahl, fortsatte med Carola, Håkan Hellström, Malena Ehrnman, Jerry Williams (i en vit smoking som du aldrig hade fått på Jerka), Lill-Babs, Anna-Lena Löfgren, en gosstenor (kastratsångare i 25-årsåldern) och avslutades med Håkan Hagegård och "Store Gud".
Så det var en stor blandning av både sånger och publikfrieri.
Jo, det var ju naturligtvis en orkester också på fem peresoner, samt en mycket duktig blandad kör på 30 sångare.

Så var det ju det här med Basilika och Cathedral.
Basilikan (house of law) kom på 300-talet i det kristna Rom. Kända basilikor är Lateranbasilikan i Rom och St Peterskyrkan i samma stad. I kanonisk mening är St Franciscus i Assi och Sacre Caeur i Paris också basilikor.
Katedral eller Cathedral betyder egentligen lärostol och är grekiska. Men nu för tiden så jämför man  cathedralen med en domkyrka (av latinets Domus Dei, "Guds Hus"). Det innebär i det moderna samhället att där det finns en katedral (eller domkyrka) där bor biskopen som är chef för det stiftet.

Så var det med det.
Det var i alla fall en upplevelse att vara i basilikan och uppleva miljön och höra alla sångerna. Det var ju allsång också och då fick vi sjunga på svenska för inte kunde man de franska texterna inte. Men vi sjöng inte så högt....

Som ni vet så har vi inte någon yttervägg på utsidan mot altanen. Där är det bara isolering, papp och så vår innervägg. Nu har vi upptäckt att vi, nästan som Musse och Pluto, fått ekorrar i huset. Ekorren har upptäckt att det är varmt och gott i isoleringen och har därför inrett sitt skafferi där.  Med jämna mellanrum så kommer han och hämtar lite ätbart. Igår var det en chipsbit som han troligen hittat någonstans i somras och som så här i juletid smakade gott.
Nåja, huvudsaken är att han inte gnager sig in genom innerväggen medan vi är borta.

Och appropå det, så börjar det dra ihop sig till en treveckors hemresa. Stora resväska är upptagen från källaren och ska fyllas under veckan.

Ska bli trevligt att komma hem ett tag!

Julresa

Nu börjar det dra ihop sig till en treveckors ledighet i Sverige. Om en dryg vecka så är det dags att äntra den gamla MD11-an från KLM med riktning Amsterdam. KLM är troligen det enda flygbolag i västvärlden som fortfarande använder sig av MD11 för att frakta passagerare. De flesta MD11-or som finns i trafik idag kör bara cargo. När vi väl kommer till Amsterdam så är det sex timmars väntan innan det bär av mot Linköping och en väntande taxi till Norrköping. Hade man åkt med Air France så hade det varit en tvåvånings A380, men då hade man hamnat i Paris och Stockholm det vill man inte.

Som ni ser har vi inga glöggmuggar men det går bra i alla fall!

Men man ska inte klaga, det ska bli roligt att komma hem till Norrköping. Det senaste året så har vi ju bara varit hemma en vecka i juli.
Intensivt blir det ju till en början i alla fall, för vi blir bara i Norrköping tre dagar innan vi, medelst hyrbil, tar oss till Drammen och julfirande med sonen. Eftersom dottern kommer flygande från Geneve direkt till Oslo, så samlas alltså hela familjen även denna jul hos sonen. Hoppas också att vi får en möjlighet att heja på sonens flickvän.
Det är en hel del som måste tas med från Sverige. Julskinka, prinskorv och inte minst smör som tydligen är helt slut i Norge. Någon liten packe julsnapsar ska väl också få plats i bilen.
Bilden här nedan är från en tidigare jul i Drammen. Det kan snöa även där som synes!

Annars så har vi druckit glögg, ätit pepparkakor och gulaschsoppa som vanligt innan jul. Men både luciafirandet och jullunchen med Svenska Klubben missar vi, och det är ju lite synd. Svenska vanor, fester och ritualer är man väldigt noga med här i klubben.

Appropå Sverige, så är det ju en välsignelse att ha möjlighet till svensk radio och TV via nätet. Som alla vet vid det här laget, så lyssnar vi alltid på ett program i P2 som heter "Rendezvous" på fredagarna klockan 18.03. Det är en idé som vi efterapat från våra vänner i Sundbyberg. Tack för det!

TV är ett eget kapitel, eftersom 80% av allt man har på SVT-play inte kan ses i utlandet pga av  upphovsrättsliga skäl. Men tack ock lov så kan vi se "På spåret", "Skavlan", "Resebyrån" och "Här är ditt kylskåp". Det sista var en överraskning att det var så roligt att titta på. Men en bra programledare (Lundberg) och en otroligt underfundig och påhittig kock (Fröderberg) gör att det är verkligt underhållande, tycker vi i alla fall. "På Spåret" är väl fortfarande den stora favoriten!

Igår kom det en räkning från körkortsregistret här i Quebec. Man ville ha 67 dollar i avgift för att mitt kanadensiska körkort ska gälla under 2012. Man betalar alltså en summa varje år för att en försäkring ska gälla. Det är en försäkring som håller alla parter skadesfria om något skulle inträffa. Dvs om en olycka skulle inträffa så väntar man inte in vem som eventuellt är skadeståndsskyldig, utan pengar betalas ut direkt från försäkringen till de drabbade och sedan gör försäkringsbolaget upp med den som eventuellt senare blir skyldig, vållande till olyckan och ersättningsskyldig.

I morgon lördag, blir det franska julsånger och sedan ska vi käka en bit och på kvällen blir det fyrverkeri nere i hamnen. Alla lördagar fram till jul är det fyrverkeri klockan 20.00 (eller 8 pm som det heter här).
På söndag ska vi släpa upp en eller två resväskor från förrådet och börja fylla dom med saker som vi ska ha med oss och eventuellt kan lämna hemma när vi åker tillbaka i början av januari.
Lite presenter och en Courvoisier XO ligger redan framme så vi inte ska glömma.

Nu promenad i det lätta snöfallet och lite handlande inför fredagskvällen!

December har kommit

Så har då december månad kommit, med allt vad det innebär av förväntningar, stress och förhoppningvis glada möten.
Här har vi inte någon snö än, så det är ganska mörkt och murrigt. Men det får man ju hjälpa upp med en lite ljusare och mysigare innemiljö.

När man promenerar runt i våra kvarter på kvällarna, så slås man av avsaknaden av glada julgardiner, eller som i de flesta fallen, den totala avsaknaden av gardiner över huvud taget. Många har hängt upp ett lakan, så att ingen ska kunna titta in. Men det kanske kommer lite "juligare" gardiner ju närmare julafton man kommer. Ljusslingor har man företrädesvis runt entrén eller i träden ute på gården.
På andra sidan Aveny Saint Josef, så är det nu stor försäljning av julträd i alla olika storlekar och sorter. Naturligtvis kan man även dricka kaffe och lite varmt vin, för det ska ju varje granförsäljare med självaktning ha.

Idag är det fem grader varmt och regnar. Därför har man idag saltat trottoaren ordentligt!?? Förmodligen så tror man att det ska bli minusgrader snart, eller...
Och appråpå minusgrader. Nu har man bestämt att vår yttervägg mot altanen ska plastas in över vintern så inte isoleringen blir blöt! Ni kanske minns att man, för någon månad sedan, fick lov att riva hela ytterväggen för den hade ruttnat och teglet höll på att rasa ner. Till våren ska man nu mura upp en ny yttervägg och byta alla altandörrar. Men då blir det mindre altandörrar för man kan inte få in lika stora ramar som idag genom garaget eller genom lägenheterna. De befintliga stora ramarna sattes på plats innan man murade igen kortsidorna på vår tomt.
Blir spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tror att det blir lite kallare utan yttervägg, men vi har ju öppen spisen att ta till!!

Så har man ju bakat lussebullar och det var lite krångligare än det brukar vara. Recept på lussebullar är på svenska och med svenska mått och våra mätverktyg i köket är i uns och koppar (cups).
Men så hittade jag en text skriven av en svensk i USA och det var till god hjälp.
Han skrev:"Först stod det att man skulle smula sönder 50g jäst i en bunke. Kul. Jag studerade det underliga kuvertet med suspekt torrjäst. Där stod: 1 pkt (1/4 uns) är 2 1/4 tesked, vilket motsvarar 1 kaka färsk jäst (0.6 uns).
Mitt referensverk gav snabbt besked: ordet uns är från latinets uncia, vilket betyder en tolftedel, därför att det utgör en tolftedels pund. Enligt mina tabeller så är ett uns oftast antingen 28,3 g, eller 29,6 ml boroende på vad man mäter. Dock kan det i vissa fall vara 31,1g eller 28,4 ml.
Alltså borde två kuvert torrjäst motsvara 1,2 uns, vilket borde vara i närheten av 35 g. Inte riktigt så mycket som det skulle vara men det får duga.
MEN smula sönder jästen gick lika förbannat inte. Enligt instruktioner på kuvertet skulle man slamma upp smörjan i 1/4 kopp vatten vid temperaturen 105 till 115 grader farenheit och tillsätta en tesked socker. En kopp är 236,8 ml, vilket skulle vara lika med 8 uns om ett uns är 29,6 ml. Alltså är en 1/4 kopp runt en halv deciliter."

Ja så där har han analyserat och översatt från svenska mått och äventyr, när man ska göra lussebullar. Av detta kunde jag då dra slutsatsen, att om jag tog två påsar torrjäst, en halv deciliter vatten och en tesked strösocker så skulle den toalettbruna smörjan snart fördublas i volym. Och si det gjorde den!!
Eftersom elvispen är en Black & Decker, med motor och ljud från en slagborrmaskin av samma märke, så var det inte något problem att få degen smidig och glansig i bunken (som var pastagrytan).

Joda, bullarna blev riktigt bra, kanske lite kompakta. Skulle nog ha varit tre paket torrjäst, men då hade man ju fått ett helvete att räkna om alltsammans.

Det är sällan att det riktigt ösregnar här i staden, men när det gör det så är det med besked. Oftast är det, som idag, ett stilla irriterande duggregn som får en i tvivelsmål om man ska ta paraply, eller om det räcker med jackan med huva. För huva det har alla på sina jackor och kappor. Den slår man upp, kränger på sig ryggsäcken, och "rygga" måste man ha, annars har man inte händerna fria, så man kan dricka kaffe och äta bagels när man promenerar till och från jobbet eller åker i tunnelbana.
Till och med hustrun har ryggsäck, men hon äter frukost med mig här hemma på morgonen.

Ikväll fredag, blir det lite charkuterier och vin under tiden vi lyssnar på rendez-vous.
I morgon kommer det hit lite arbetskamrater till Eva som ska dricka glögg, äta pepparkakor med ädelost, samt käka gulaschsoppa och dricka rödvin. Känns konseptet igen??

Vårt första julkort till Montreal har kommit, det finns kanske flera att frossa i när vi kommer hem.

Nu ska jag ta en hyfsad lussebulle och en god kopp kaffe!

Första advent

Som ni sett har jag, på uppmaning av hustrun, bytt bakgrund på bloggen. Nu så här i vintertid så tyckte hon inte att det passade med grönt och maskrosor, och det ligger det ju någonting i.

Det känns lite konstigt att inte vara hemma och pynta i fönstren och ta fram lite extra saker inför advent, lucia och jul. De här fyra veckorna som kommer, är ju för min del i alla fall, bland de bästa veckorna på året. Man sätter upp ljus och stjärnor, man bakar lite lussebullar, man har glöggfest och man funderar på någon liten present till julen.
Men när vi kommer hem så åker alla ljusen upp i fönstren, i alla fall i några veckor, under den tid vi är hemma i lägenheten!
Här har vi köpt några julprydnader och hustrun har förberett sin glögg. Den ska avsmakas under dagen idag och den doftar jättegott. Till lucia så ska den, som sagt, även introduceras på ICAO tillssammans med svenska pepparkakor.
Saknar också vår årliga glöggfest. Det var alltid roligt att träffas, dricka glögg, sjunga (?) en truddelutt om Byström, äta och dricka vin. Hoppas att vi kan återuppta den traditionen nästa år!!
Kommer säkert att sakna ODD:s julfest också, men som sagt, nästa år.....

Julkort har vi naturligtvis skrivit. Problemet är att vi inte riktigt vet hur lång tid det tar att få dom till Sverige, så vi slänger väl dom på lådan i god tid så dom kommer fram innan jul (kanske runt lucia?)

En julblomma står det naturligtvis i rummet, och en guldfärgad klocka hänger i fönstret. Dessutom ska det upp en krans på ytterdörren och en liten färgglad julgran är placerad i vardagsrummet. Vi vet inte hur man firar jul här, men vi gör på vårat vis i alla fall!!

Annars är det som vanligt här. Vi fick två decimeter snö förra veckan, men den är helt borta nu. Idag är det +11 och höga moln, men inget regn. Till nästa helg ska det bli -15 säger väderspåmännen, men dom är inte så jättebra på att spå väder tycker jag. Otroligt nog så är norrmännens yr.no nästan bättre.
Men det är klart, det är inte lätt att spå väder när det skiftar så snabbt som det gör här. Det kan slå om på någon eller några timmar och då från den ena extremen till den andra.

Ha nu en riktigt trevlig första advent och betänk att om fyra veckor vänder det och blir ljusare igen!!

Svenska klubben och julkalendern

Vi närmar oss julen med stormsteg. Hoppas att det ser ut som på bilden när vi kommer hem.

Har fått frågor om Svenska klubben och vad det är för någonting, eftersom den verkar ha så många kul grejor för sig. Jo, så här är det...
Det fanns tidigt två svenska klubbar i Montreal, en var för damer och kallades The Swedish Women´s Social Club och en var för herrar och hette The Swedish (Businessmen) Men´s Club. I mitten av
50-talet kom det över en person från Sundbyberg (!), Hans Tibblin, och det är mycket hans förtjänst att man kunde slå ihop ovan nämda klubbar till The Swedish Club of Montreal.
Enligt ryktet så blev nu tillställningarna mycket mer sociala och trevliga, med danser och andra gemensamma tillställningar för båda könen.

Nu för tiden så anordnas ju Nationaldagsfirande, Luciafest, jullunch och inte att förglömma pub-kvällarna i mitten av varje månad. Jullunchen är lite speciell för den innebär att någon upplåter sitt hem under en lunch och alla som kommer dit tar med sig lite julmat. Det är värden/värdinnans uppgift att samordna, så att det inte bara blir sill och snaps, utan att det kommer lite olika svenska godsaker på bordet. Och gärna lite grönt...
Nämnde Hans Tibblin var också en av de drivande, när det gällde en klubbtidning, den som idag heter "Gult och Blått". I dagarna så kommer, de som vill, att få tidningen i form av ett elektroniskt nyhetsbrev, så utvecklingen går famåt och miljön kanske blir bättre utan papperstidning.
Tyvärr kan hustrun och jag inte gå på årets luciafest i Norska kyrkan eftersom det kolliderar med "Les Stars Chantent Noel" i Basilique Notre-Dame de Montreal, det vill säga, fransk/canadensiska julsånger i "Domkyrkan" mitt i stan.

Annars så har man börjat med julgirlanger, julynt och julsånger. Det är kul att höra alla kända sånger, som man har hört i åratal på svenska och engelska, sjungas på franska.

I lördags var det så den stora årliga julparaden nere på stan. Vi gick ner för att handla lite (en ny handväska till hustrun) och äta lite lunch. Man är ju van att det är mycket folk när det är parader, men nu var det extra mycket folk ute på gatan. Dessutom var det ju naturligtvis tusentals barn ute för att titta på tomten och de andra figurerna. På grund av all trängsel så hade man anordnat en barnvagnsparkering, där du kunde lämna vagnen under uppsikt, ta barnet på armen eller uppe på axlarna och tränga sig fram till gatan för att se paraden. Ganska smart för att det var nästan omöjligt stt gå på trottoaren. Tyvärr så glömde jag kameran så det blir inga bilder.

Och appropå bilder och sådant! Adventskalendrarna har börjat säljas och här innehåller nästan alla kalendrar en chokladbit eller en godis varje dag. Inga bilder av några Jesusbarn här inte!
Föresten visste ni att adventskalenderns saga började när en tysk mamma ville göra tiden fram till jul lite lättare för sin fyraårige son? Hon gjorde i ordning en bit färgglad katong med tjugjofyra kakor på. När sedan pojken, Gerhard Lang, blev delägare av ett tryckeri, så kom han ihåg sin barndoms kakkalender, vilket inspirerade honom att vid 1900-talets början ge ut den första tryckta julkalendern. Den bestod av två ark, varav det ena hade tjugofyra julmotiv, som efterhand klipptes ut och fästes på motsvarande plats på det andra arket. Succén blev oväntat stor och på 1920-talet skapade Lang en ny variant med luckor som man skulle öppna och voilá, den moderna julkalendern var uppfunnen!
Den första svenska julkalendern gavs ut 1934 av Sveriges Flickors Scoutförbund. Erbjudandet att rita den första svenska julkalendern gick först till Elsa Beskow, men hon hade inte tid, så hon föreslog istället Aina Stenberg MasOlle, som också var en känd sagoboksillustratör. Adventskalendern fick namnet "Barnens adventskalender" och trycktes första året i 10.000 exemplar. Kalendern hade 24 luckor som barnen kunde öppna, en efter en, varje dag fram till julafton. Motivet på den första kalendern var familjen MasOlles gård Siljansnäs i Dalarna, med ett antal tomtenissar utanför, som utförde diverce sysslor på gården.
Adventskalendrarna blev snabbt populära, och varje år, fram till 1964, ritade Aina Stenberg MasOlle kalendrarna och då när hon slutade var hon nästan 80 år.
1973 återupptog Svenska scourförbundet traditionen och hennes kalendrar börja säljas i nytryck. Sveriges radio började med kalendern 1957 och Televisionen SVT, förjde efter 1960 när "Tittiliture" öppnade en lucka om dagen. Den första TV-kalendern i färg kom 1969.

Nåja, det var lite historia, nu ska vi endera dagen göra hustruns glögg, för hon har lovat att bjuda på glögg och pepparkakor på ICAO. Vi får se vad dom tycker om den varma glöggen och gingerbred (Annas)!
Julskinkan blir som vanligt gjord i Norge!

Vi kommer i alla fall att titta på lucia via datorn och minnas luciafirandet från höstadiet, med vakande hela natten, för mycket kall glögg direkt ur flaskan och så hem till någon lärare. Tänk så glada dom blev att bli väckta i ottan av en skock halvfulla undgomar som skrålade "Gläns över sjö och strand"...

På väg mot jul??

Nu har ju också vi gått över till vintertid, men här gjorde vi det en vecka senare än i Sverige.
Juldekorerandet har naturligvis börjat! Direkt efter halloween, så börjar man med julens alla reklamjippon. Det är naturligtvis inte helt fel, för just nu är det ganska mörkt och svart ute på kvällarna, så lite ljus och girlanger gör ju att det blir lite mysigare. Nu är det ju inte alla som tycker om julens komersiella sida, men ljus och girlanger gillar jag i alla fall. Sedan behöver man ju kanske inte äta och handla ihjäl sig under december!

I Montreal finns den norska och den finska kyrkan. Sverige hyr in sig i den finska när det är nationaldag eller någon annan svensk högtid. Danskarna hyr in sig hos norrmännenn för sina jippon. Den finska kyrkan (och svenska), ligger i centrala Montreal, medan det är 25-30 minuters bilkörning söderut för att hitta till den norska (och danska) kyrkan. Det var inte lätt!!
Men i lördags så gjorde vi i alla fall ett försök att hitta den norska kyrkan för det var julbasar. Efter ca en timme så hade vi lyckats hitta dit! Trots GPS! Nästan alltid så säger GPS:en "sväng höger" eller "sväng vänster" med lugn och övertygande stämma. Problemet brukar vara, att ofta så är vägen enkelriktad, och det är inte alltid GPS:en (som heter Ingrid), har klart för sig detta. Att hon sedan inte vet att vägen är avstängd pga vägarbeten är ju inget att säga om.
Men vi kom som sagt fram till kyrkan, och sänkte kraftigt medelåldern från närmaree 80 till strax över 75! Massor med folk och stor kommers av ost, lusekofter, genser, silversaker av olika slag och olika sorters fikabröd. Vi stannade i en hel kvart och köpte "Mors hjemmebakte Flatbröd", gjetost (den där bruna) och sedan hittade hustrun en "julemarsipangris"! Eftersom jag är en stor älskare av marsipan och mandelmassa, så kommer troligen denna gris, (som vanligt med många grisar), inte att överleva julveckan!! Tycker redan nu att den börjar se lite torr ut och har försökt börja småäta på den, men det var förbjudet enligt hustrun, så jag väntar väl till lucia ungefär.....

På tal om köra, bensin och oktantal! I detta landet, precis som i USA, så finns det inget oktantal högre än 91. Då har man enligt alla förståsigpåare tankat i det närmaste racerbensin. Börjar nu förstå varför alla bilar här måste ha minst tre liters motorer och minst 230 hästkrafter. Dom får ju inte ut någon effekt ur motorn annars! Jag menar, titta i Frankrike där du brummar fram i 140 på motorvägen och blir omkörd av en äldre dam i en Renault Clio! Hon har 58 hästar, en 1,2 liters motor, men 98 oktan eller mer, i tanken.
Ska bli kul att komma hem och kunna tanka "Esso extra med en skvätt BP", som Hasse sa.

Vi har köpt en ny digital ute- och inne-termometer! Nu går den ner till minus 39,9 och kallare än så blir det inte hoppas jag. Den gamla gick ju ner till minus 20, sedan sa den ju bara LOW.

Det är suveränt med E-böcker. Jag har just läst ut Leif GW Persons självbiografi och håller på med Zlatans bok. I båda böckerna är det raka rör och många avslöjanden. Kul att läsa, men det värsta är att jag har en tendens att sitta i timmar och då tar ju böckerna snabbt slut! Men jag har ju mina korsord också så man håller hjärnan igång.

Idag är det fars dag i Sverige. Fars Dag började faktiskt i USA (!), i staden Spokane, där Mrs John B. Dodd ville hedra sin far, Willilam Smart, för att han hade uppfostrar sex barn sedan hans hustru dött i barnsäng. President Calwin Coolidge tyckte idén var bra och stödde den, men det skulle dröja ända till 1966 innan det blev en specifik dag i USA och Canada, nämligen tredje söndagen i juni. Det var föresten Lyndon B. Johnson som "bestämde" detta!
Till Sverige kom Fars Dag 1931 och efter många turer  och önskemål från alla handlare (naturligtvis) så bestämdes att andra söndagen i november skulle vara Fars Dag i Sverige.
I Nepal är det föresten Fars Dag, "Dagen för nymåne i september"! Kan vara bra att veta vid frågetävlingar.

Idag lyser solen ute och det är 12 grader varmt, så nu ska vi promenera ner till stadens centrum och hämta våra biljetter till julkonserten den 10 december.

Måste bara få avsluta med ett citat som jag stulit från kamrat Bowe, appropå hur livet kan förändras när man får barn, "Va´fan hände med Sex, drugs and Rock´n´roll? Nu är det mest kramar, alvedon och barnvisor"!! Jomenvisst...

Ha en skön vecka!

Jasså, du är från Schweiz

Som jag skrev förra veckan så har hösten verkligen kommit hit till Montreal. Men det är bara vissa träd som har tappat sina löv. Häggen är nästan helt utan löv, medan syrenen är alldeles grön fortfarande.
Men nu börjar man också se en första antydan till att det ska bli en vinter igen. De första snöflingorna kan komma på torsdag säger man, men samtidigt kan man läsa att det kan bli upp emot 14 grader varmt. Det är visserligen snabba kast här i stan när det gäller väder, men ändå?

Nu när det blir mörkare, så är öppenspisen mysig att ha, vi eldar faktiskt i den flera kvällar i veckan.
En sådan där "firelog", som vi eldar med, brinner ca fyra timmar . Firelog är ju en konstgjord vedklamp bestående av hoppressad sågspån, papper och någon vätska som gör att det hela tar eld.
På förpacknningen står att de ska vara miljövänliga......

Vi får se hur det går med vintern. Från och med den 15 december till och med den 31 mars så ska det i alla fall vara vinterdäck på bilen. Dock inte på vår bil som kommer att stå i garaget under vintern. I fjol kom snön "på riktigt" den 6 december, med en riktig snöstorm! Vi avvaktar....
När vi kom hit den 7 januari 2011, så upptäckte vi att vi under januari, februari och mars klarade oss bra utan bil. Bilen köpte vi ju först i maj, så vi var utan bil hela våren och det gick bra, ända fram till april när snön var borta och det började bli dags för lite rundturer. Då saknade vi en bil, så nu kommer bilen ut i början av april. Åker man sedan inte skidor eller vintersportar på annat sätt, så klarar man sig bra utan bil över vintern. Vi har ju månadskort (jag med pensionärsrabatt!), så vi kan  åka hur mycket vi vill med buss och tunnelbana, och då kan ju jag dessutom utan problem ta en pilsner nere på stan om andan faller på. Och det gör den ju då och då.....

Det är väldigt nyttigt att bo utomlands under en tid. Man får ett annat perspektiv på Sverige och man får också klart för sig vad människor har för åsikt om Sverige. Man trodde nog att det var en skröna att man inte kunde skilja på Sverige och Schweiz, men det är väldigt ofta man möter människor här som blandar ihop de båda länderna. Norge kan också vara en del av Sverige ibland, och det är ju synd att så icke är fallet (för svenskarna alltså!)
Finns det då några stora skillnader mellan Sverige och Schweiz? Lite kanske.....
Schweiz är lika stort som Småland + Skåne, Sverige är Europas femte största nation till ytan. Huvudstaden Bern har 130.000 innevånare, Stockholm 1,4 miljoner.
Schweiz har 26 kantoner, Sverige har 21 län.
Sverige blev ett land på 1200-talet (Magnus Erikssons landslagar), Schweiz blev självständigt 1499 och erkändes internationellt som egen stat 1648 efter Westfaliska freden som avslutade det 30-åriga kriget.
Schweiz är ett av världens rikaste länder, Sverige........hmmm

En annan sak som är väldigt viktig när man bor så här utomlands, är goda vänner som ställer upp och fixar saker där hemma som man inte kan göra med hjälp av internet och Skype.
Så ett stort tack till alla!!

Idag är det ju måndag, så tvättmaskinen och torktumlaren brummar i bakgrunden. Snart blir det en skön promenad med efterföljande lunch.
Sedan håller vi tummarna för en stor och rejäl travvinst under veckan som kommer!!

En vanlig höstvecka

Hösten har gjort sitt intåg med buller och bång. Vi har haft fantastiska dagar i över en vecka nu, med hög klar luft och solsken. Man kan inte klaga just nu i alla fall! Det gjorde också att jag kunde ta foton till den fjärde och sista tavlan i köket. Nu finns alla fyra årstiderna fotograferade från ungefär samma plats. Vilket ju också indikerar att vi varit här i nästan ett år nu.


Helgen ägnades åt ett besök på IKEA, där vi först åt deras berömda och billiga frukost. Därefter köpte vi pepparkakor (Nyåker´s och Anna´s), stearinljus (annars bara parafinljus), Dajm, Kalles (de sista tuberna) och servetter. Efter det så åkte vi till Atlantique, en butik som trors det franskklingande namnet har tyska ägare. Där köpte vi ABBA-sill, Leksands tunnbröd, surdegsbröd och fantastiskt gott kött, samt korv. Jo, vi köpte ost också, för här kan man köpa ost i bit som man kan använda sin, från Sverige medtagna, osthyvel på.
Vi laddar alltså lite inför december månad och lite "förvinterfirande". IKEA ska ju sluta med att ta in mat med svenska märken, typ ABBA och Kalles och bara marknadsföra sill (kanske samma ABBA-sill) men i burkar med egna IKEA-ettiketter. Personligen tror jag att vi svenskar, som bor utomlands, mera sällan kommer att besöka IKEA nu. Vi får se....

Nåväl, idag är Joseph här och städar igen som han gör var 14:e dag. Idag hade hans egen dammsugare gått sönder, så när jag kom hem så dammsög han med "vår" dammsugare. Eftersom jag tycker att den är ganska värdelös som dammsugare, så frågade jag honom vad han tyckte, och han var klockren i sin bedömning: "Nästa steg nedåt är en sådan där Fischer-Price i plast, som man ger till ungarna att leka med"! Viss utrustning i hushållet kan alltså bara bli bättre.

Idag är det Halloween här i Kanada. Det är alltid sista dagen i oktober, oavsett om det är helg eller inte. Nästan alla är utklädda, inte bara barnen, utan också försäljare i butiker och lärare. När jag kom till Nautilus i morse så var han i informationen utklädd till tiger och handlaren på hörnet hade en randig fångdräkt på sig. Vi får se om det kommer några barn ikväll och ringer på. Vi har förberett oss med lite godis. Kommer det inga barn så får väl hustomten äta upp godiset. Man vill ju inte att det ska förfaras....

Nu är det bara sex veckor kvar tills vi ska åka hem. Tiden går ganska fort och det gör ju ingenting, eftersom november inte är en så där jätterolig månad. Men i mitten av december så åker vi hem under tre veckor. Julfirandet blir i Drammen hos sonen, där också dottern dyker upp. Ska bli verkligt kul! Nyår blir, som sagt, i Norrköping.

Men man ser verkligen fram emot att få börja julpynta lite här i lägenheten också. Lite tomtar måste man väl ha här också! Hustruns glögg blir det i alla fall, för hon har lovat att bjuda på glögg och pepparkakor på ICAO. Undrar vad dom ska tycka om varm glögg och pepparkakor från Nyåker!!
Kommer nog att sakna vår glöggfest, som vi brukar ha i Norrköping runt första advent. Men vi får väl bjuda några grannar här någon kväll och se vad dom tycker om glögg. Det blir dock ingen sång om Bröderna Byström på franska i alla fall!

Sedan får vi väl se hur det blir hemma i Norrköping, om vi ids greja så mycket där, eller om det bara blir lite lysen i fönstren. Men man vill ju ha lite mysigt runt nyår också när vi är hemma.

Hoppas att det inte kommer så mycket snö innan vi åker hem. Det brukar snöa ca 2½ meter när i Montreal en normal vinter. Skulle tro att det mesta kommer i januari/februari.
Vi har i alla fall köpt en massa "fire-logs" till öppenspisen. Dom räcker nog till januari/februari nästa år skulle jag tro.
Det är jättetrevligt, att på helgerna, kunna tända en brasa, ta en god dryck och sjunka ner i fåtöljen och njuta av livet!!

Nu ska jag strax njuta av tvättmaskinens surr, en näringsriktig luch (?!) samt en promenad!
OCH fick just veta; jag har fått biljetter till Formel 1-tävlingen här i Montreal i juni 2012!
Tycker att det visar på en viss framtidstro!!!

Middagar och lite kuriosa

Har i lördagskväll ätit middag hos vår vän Martin och hans sambo Sabine. Martin är från Isle of Man som är en liten ö i Irländska sjön. Geografiskt ingår ön i de Brittiska öarna och är belägen mellan Storbritannien och Irland.
Det jag inte visste var att Isle of Man är en kronbesittning (Crown Dependency) som lyder under den brittiska monarken, men är INTE en del av Storbritannien.
Isle of Man är självstyrande på många områden, men försvar och internationella relationer sköts av Storbritannien. Öns parlament kallas Tynwald. På ön bor cirka 80.000 innevånare och huvudstaden heter Douglas. Man har två officiella språk; engelska och manx. Valutan är Isle-of-Man-pund och GBP.
Man har milda vintrar och svala somrar. Februari är kallast och har en medeltemperatur på ca 5 plusgrader och medeltemperaturen i juli-augusti är 17,6 grader. Den högsta temperatur som någonsin uppmäts på ön, är vid Ronaldsways väderstation och var 28,9 grader!!
Mellan år 800 och 1200 var det norska vikingar som var de som bestämde på ön. Sedan har ön "åkt" mellan skottar, irländare och engelsmän. Nationalsången heter på manx "Arrane Ashoognagh dy Vannin", eller på engelska "O land of our birth".
Ön är väl mest känd för sina motortävlingar, både med bil och framför allt motorcykel.

Nåväl, nog om detta. Maten hos Martin var kyckling och den var gjord på ett recept från ön med lite speciell potatis och goda grönsaker. Rödvinet var från Italien och Kanada!!

Annars har veckan varit full av middagar på kvällarna.
I tisdags var det middag med Per och Cajsa på en grekisk restaurang. Dom samlar på Starbucksmuggar från olika städer och missade att köpa muggar när dom var i Boston förra gången, så nu gjorde vi det i stället när vi var i där förra veckan. Jätte god mat och "bring your own wine"!!

På onsdagskvällen hade vi besök från Transportstyrelsen (Roland och Göran) samt Kalle, som hade jobbat på NORDICAO på 90-talet. Vi åt här hemma hos oss och berättade i vanlig ordning skrönor om hur bra det var förr och framförallt skvaller om alla som inte var närvarande.

Torsdagskvällen ägnades åt IFATCA:s 50-jubileum på Intercontineltal hotel. Alltid kul att träffa flygledare från hela världen. Dessutom så fick man ju snittar och rödvin gratis. Men å andra sidan så har jag ju betalat avgift i 30 år till IFATCA (via Svensk flygledarförening), så lite ville man ju ha tillbaka för pengarna!! IFATCA bildades 1961 av 12 stater bl.a Norge. Sverige kom med 1962. Idag är det 137 medlemmar.

I morgon måndag börjar en ny vecka och det finns inget inplanerat ännu mer än de vanliga vardagssyssslorna. Men hustrun har i alla fall köpt biljetter till julkonserten i Basilique Notre-Dame den 10 december!!

Åter i Montreal

Så var då den här semesterveckan slut. Men det har varit en mycket intressant vecka, som började med sol och hög temperatur och avslutades med regn och rusk.
Men hela tiden på väg till Cape Cod, och under de dagar vi var där nere, så var det kalasväder med temperatur upp mot 30 grader.
Många fina färger på träden och det märktes att detta med höstfärger var något som många åkte ut för att titta på. Många bilar var det....
Här hemma börjar det skifta lite i brunt och rött, men förvånandsvärt många träd är gröna fortfarande.


Som jag skrev i förra bloggen så åkte vi ju först norrut på halvön och således blev det söderut dagen efter. I ett vänstervarv så åkte vi via Brewster och ner till Buzzards Bay, vidare söderut ner till East Falmouth för att sedan stanna till i Hyannis för lunch nere vid hamnen.
Här i Hyannis går färjorna ner till öarna Nantucket Islands och Martha´s Vineyard. I staden finns ett museum, JFK museum, som beskriver släkten Kennedys öden och äventyr. Det mesta handlar dock om JFK himself. The Kennedys har för övrigt sina sommarbostäder på Martha´s Vineyard och det var dit, till det lilla flygfältet, som sonen Kennedy skulle, när han kraschade i vattnet och omkom.
Inte långt från museet finns "Caffe Gelato Bertini", en italienskt glassbar med fantastisk hemgjord glass. Den är väl värd ett besök.

Väl hemma på vårt hotell, The Queen Anne Inn and restaurant, så åt vi faktiskt inte på deras restaurang den här dagen, utan promenerade ner till staden och hamnen. Chathamns hamn var hemmahamn för många av de stora Clipper Ships som seglade jorden runt. Det var föresten en av dessa kaptener som gav just huset "Queen Anne" till sin enda dotter i bröllopspresent.

Dagen därpå bar det av till Boston. Nu förändrades vädret och det blev regn. Dock inte ihållande regn utan lite uppehåll blev det mellan skurarna. Boston är egentligen en liten storstad. Med sina 600.000 innevånare så är det ju ingen jättestad att ströva runt i. Tunnelbanan är Amerikas älsta och det rådde det inte någon som helst tvekan om!
Vi bodde i ett område som kallas Beacon Hill på ett Best Western hotell. Det var helt OK, men ganska dyrt. Vi hittade dit på en gång, och efter att ha backat mot färdriktningen, så fick jag in bilen i garaget under hotellet. Det märks att man har kört lite bil i Montreal! Alla sa att Bostonborna är några av de elakaste bilförarna i hela Amerika, och det kanske stämmer, men det var ändå en andeviskning mot att braka runt här i Montreal. Det märks att man har franskt påbrå här....

På arenan här ovanför spelar Boston Bruins sina hemmamatcher. I år är dom försvarande NHL-mästare!
På eftermiddagen den första dagen i Boston så gick vi "The freedom Trail". Det är promenad som man gör till fots, och som går förbi 16 av de mest betydelsefulla byggnaderna/monumenten i Boston. Under hela turen så går man längst gatorna ledda av en röd linje i trottoaren. De guidade turerna hade slutat gå när vi kom dit, så hustrun fick vara guide för oss.
Jag tänker inte beskriva några detaljer här, det räcker med att berätta att här i staden var "The Boston Teaparty", som startade den amerikanska frihetskampen med allt det innebar av krig och död.

Dag två började med ösregn (det hade regnat hela natten också), så det blev ett besök på "Museum of Fine Art". Här visade man bland annat en utställning som kallades "Degas and the nude". Det var målningar gjorda av Degas som bara föreställde nakna män och kvinnor. Av ca 100 verk, så var fem målade framifrån och resterande 95 bakifrån...Annars hade dom väl inte fått visas i Amerika.

Därefter så drog hustrun iväg mig genom hela staden till utgångspunkten för "The Duck tour".
De här amfibiefordonen började byggas under andra världskriget och eftersom nästan alla män var ute och krigade så blev det kvinnor som kom att bygga de flesta av dessa fordon. Egentligen heter fordonet DUKW, D står för "designed 1942", U står för "utility amphibious cargo carrying vehicles", K står för "front weel drive", och till slut W som står för "doubble rear axle drive". Soldaterna kallade dom naturligtvis för Ducks!
Efter Vietnamkriget så började man använda dessa fordom för sight-seeing och det var i ett dylikt fordon som vi upplevde en runttur i centrala Boston och sedan en tur på Charles river. Alla förarna är utklädda på ett eller annat sätt. Vår chaufför, capain Jet Black, var iklädd 1700-talskläder och skulle ha alla att med jämna mellanrum skrika "kvack, kvack" åt folk på gatan. Och det gjorde vi...

Vår semestertur avslutades i Jackson NH, där vi bodde på "Christmas Farm Spa and Inn". Hustrun hade lyckats fixa ett rum med en stor jacuzzi (som vi faktiskt använde), samt lite ost och frukt och bubbelvatten. En fantastisk sista kväll på semestern. Middagen intogs på hotellet och den får mer än godkänt (så även frukosten). Så då svaret på varför den heter "Christmas Farm". Jo, dottern till en förmögen amerikan fick stället i julklapp och kallade stället hennes "Christmas Farm". Efter många turer så blev det senare ett hotell!

När vi kom hem till lägenheten i Montreal så upptäckte vi att gardinerna i vardagsrummet var nedtagna och möblerna var flyttade. Det visade sig att man måste riva delar av ytterväggen på vår altansida!! Kraftigt vattenskadat och murket innanför. Måste säga att det förvånade inte mig ett dyft, för det första jag gjorde i februari när vi kommit hit, var att kitta om en del fönster mot gatan. Vattnet rann bakvägen in mellan fiberplattan och tegelväggen. Hela huset har nu visat sig vara ett fuskbygge. Tycker synd om alla lägenhetsinnehavare, som tillsammans äger huset, och som nu gemensamt måste ut med stora pengar i reparationskonstnader. Han som byggde huset för 12 år sedan, har naturligtvis inte någon firma kvar..... vi får se hur det går....återkommer i ärendet!

Resa mot Cape Cod

Så har vi då lyckats ta oss ner förbi Boston och ut på Cape Cod. Halvön ser ut som en halvmåne i kommande, och vi bor precis i "armbågen" i en liten stad som heter Chatham. Här ska vi bo tills på onsdag när två stora ting ska ske. För det första ska vi försöka hitta till den outlet som vi missade på vägen ner och sedan ska vi in i Boston och försöka hitta vårt hotell.

Men i lördags morse så startade vi alltså från Montreal, gjorde världens snabbaste gränspassage in i USA (5 min!) och åkte därefter över Green Montain ner till en liten stad som heter Bennington, och som är en av de äldsta städerna i Vermont. Här var det verkligen vackra färger på alla träd. Man ser att hösten är här och att vintern är i antågande om någon månad.

Vi hittade vårt motel, och som vanligt var bilderna på internet mellan 10-15 år gamla, och eftersom underhåll är ett ganska okänt begrepp, så var ju motellet ganska sunkigt. Det var inte lätt att läsa skylten ute vid vägen.
Men vi skulle ju bara bo en natt och så vidare igen, så det gick bra. Dessutom, som tröst, tipsade portiern oss om en bra restaurang, Carmody´s.

Efter en näringsriktig (?) frukost bestående av banan, sockerflingor, mjölk, en blåbärsmuffin och kaffe, så drog vi iväg söderut på söndagen. Nu var tanken att vi skulle åka via en stor outlet och bland annat köpa en ny tröja till hustrun, eftersom undertecknad hade lyckats tvätta sönder den gamla. Nu bar det sig inte bättre än att vi lyckades spara en massa pengar, ty vi hittade inte dit! Efter att ha irrat omkring i området en halv timme lyssnande på en hysterisk GPS, så åkte vi på motorvägen söderut, cirka tusen meter från outleten visade det sig. Så nu ska vi försöka att hitta dit på onsdag kommande från andra hållet.

På vägen hit ner till Chatham så visade termometern i bilen plötsligt på en utetemperatur på 30 grader. Vi visste att hotellet hade pool, men vi hade inga badklläder  med oss, eftersom vi trodde att det skulle vara betydligt kallare här nere. Men vi tröstade oss med en god middag på hotellet, efter att vi hade avverkat en liten promenad ner till centrum.
Redan nu så säljs det pumpor och Halloweenprylar. Den här helgen visade det sig dessutom vara Columbus Day weekend, från lördag och med ledig måndag. Många helger är det!

Den här måndagen så har vi åkt upp till Provincetown som ligger längst ut på Cape Cod. Staden är lite speciell, för det är ett verkligt gaynäste. Här är det fritt fram för alla som är gay, något som inte alltid ses med blida ögon i USA.

Nåväl, på vägen dit så svängde vi av till två fyrar som vi ville ta lite kort på. Lunchen i Provincetown intogs på Bubala´s restaurang. Eriks burgare var inte att leka med! Min dubbla espresso kom i en typisk amerikansk tappning....
Därefter åkte vi småvägar hem till vårt hotell i Chatham, Queen Anne Inn. Efter en liten vila så blev det en kall pilsner och lite stoopsitting ute på bron, innan middagen nere i centrum på puben The Chatham Squire.

I morgon tisdag ska vi försöka ta en sväng runt den nedre delen av "halvmånen". Vi får se hur det går, men vi har ju vår "Ingrid", det vill säga vår GPS. Tyvärr så ska vädret bli sämre när kommer till Boston på onsdag, men vi får väl ta på oss regnjackor och ta fram paraplyerna.

Resa mot Mont-Tremblant

Efter att ha läst väderleksrapporten för helgen så bestämde vi oss för att lördagen skulle ägnas åt uteliv och söndagen åt innearbete.

Därför så tog vi bilen och åkte, tillsammans med inspektör Morgan, mot Mont-Tremblant som är en motsvarighet till Åre kan man säga. Från Montreal till Mont-Tremblant är det 130 km och det är motorväg cirka 100km. Vi åkte motorvägen dit och sedan programmerade vi GPS:en att undvika motorvägar på vägen hem, vilket gjorde att hemresan blev någon timme längre, men vi fick se många roliga små byar.

Mont-Trembland är en stad sedan år 2000, då man slog ihop Mont-Trembland (byn) med byn Saint Jovite (med omgivningar) samt byn Lac Tremblant-Nord. Men sistnämnda byn bröt sig ur och blev 2006 en egen stad, vilket gör att staden Mont-Tremblant idag är en stad med dryga 8.500 innevånare. Allt i staden är, precis som Åre, uppbyggt på turister som är här hela året. Man vandrar på sommar och höst samt åker skidor på vinter och vår. Cirka 90% av befolkningen är fransktalande, men nästan alla talar ju lite engelska också. Det är ju bara 140 km ner till Ottawa, så det fylls på med turister både från norr och söder. Staden stoltserar med ett amatörlag i fotboll (The Mystrals) och ett juniorlag i hockey som kallar sig Les Diables (The Devils). Norr om staden (14 km) ligger en racerbana som är drygt fyra kilometer och där man har framförallt sportvagnstävlingar nu för tiden.

Den här lördagen var det säkert ett par tusen turister på besök i staden. Massor av turistbussar innehållande massor av asiater på besök i Kanada. Man landar i Toronto, bussas upp till Ottawa, fortsätter till Mont-Trembland och sedan besöker man Montreal och avslutar med Quebec City i norr.

Vi hade lite problem med att hitta parkering till att börja med, men det fixade sig och vi promenerade upp mot det torg som låg vid bergets fot. Där tog vi linbanan, som var gratis, upp till det övre torget där vi lyssnade på musik på torget (gamla godingar framförda av ett cowerband), samt intog en lunch hos Fat Mardi´s.
Här uppe så kunde man sedan fortsätta upp till toppen och alla utförslöporna. Vid den här tidpunkten på året så åker man ju upp för att ta fina bilder och vandra lite där uppe, på vintern är det ju naturligtvis utförsåkning som gäller. Spår för ländåkning och turåkning fanns också.

Efter lunchen vandrade vi i sakta mak tillbaka ner mot det lägre torget igen och började vår hemfärd via småvägar. Vi konstaterade att det i området också fanns ett tiotal golfbanor (!) av mycket god kvalité. Kanske något för en framtida resa under våren??

Väl här hemma så avslutades kvällen med middag på restaurang Plein Sud tillsammans med Morgan.

Idag söndag är det, som sagt, regn och inneväder. Samt lite mer planering inför lördagens avresa ner mot Cape Cod och Boston, men först är det fin middag på onsdag hemma hos norges representant i Nord-ICAO. Stor "parningsdräkt" är anbefalld!!

Ikväll har hustrun lovat att göra köttbullar och jag hoppas att det blir gräddsås till dom.
Undrar om man kan ha italienskt vin till.......

Vinresa med dègustations

Varje kvartal kommer det ut en liten tidskrift som heter "Gult och blått" och som är Svenska klubbens lilla skrift över vad som är på gång i Montreal ur svensk synvinkel. Det kan vara bokbytardagar, nationaldagsfirande, midsommarfirande, pubkvällar eller som nu en liten vinresa till en vingård ca 80 km söder om Montreal, det vill säga alldeles nere vid gränsen till USA. Lite skeptisk är man ju på kvalitén när man ska åka iväg och prova vin som man gjort så långt norrut. Men man ska ju i alla fall prova nu när man nu är här!

Så det kom ett mejl som påminde om denna vinresa någon vecka innan det var dags. Information om resan hade dessutom kommit i ovan nämnda tidskrift flera veckor tidigare. Hustrun och jag anmälde oss naturligtvis till denna resa. Man åker i egen bil och träffas på Farmers Market i La Prairie för gemensam avresa till vingården.
Så hustrun och jag steg upp tidigt på lördagsmorgonen för att konstatera att man skulle ha med sig matsäck. Lätt som en plätt fixade hustrun till lite goda Wraps och god dryck (alkoholfri!). Det var lite kö på vägen ut, men i stora drag gick det ganska bra och vi anlände exakt klockan nio enligt inbjudan.
Vi upptäckte efter ett tag att vi var ganska ensamma på parkeringen och läste då lite noggrannare på mejlet och upptäckte att vinresa skulle gå av stapeln dagen efter, det vill säga på söndagen klockan nio!
Men man kan inte låta sig nedslås av dylika bagateller, så vi gjorde en lite biltur runt i naturen lite söder om Montreal där vi aldrig tidigarre varit, samt tankade bilen på nytt!

Redan nästa dag i gryningen var det på nytt avfärd mot nämnda La Prairie och Farmers Market. Hustrun, som nu denna helg inte fått någon sovmorgon, hade nu noga läst inbjudan och kollat att vi nu äntligen var på rätt plats vid rätt tidpunkt, samt med rätt utrustning. Hon hade också sett att denna söndag skulle det bli Montreal Maraton med 24,000 deltagare. Således startade vi lite tidigare för att undvika köer, vilket naturligtvis innebar att vi stod vi denna Farmers Market och väntade på de andra i cirka en timme! Vi hade glömt att reseledaren var professor vid McGill Universitetet och hade, inte bara akademinsk kvart, utan akademisk dubbelkvart. Men det fanns ju relativt gott kaffe att tillgå.

Sedan bar det av i "gåsmarsch", det vill säga fem bilar i rad och i sakta mak mot vingården "Vignoble du Marathonien" i byn Havelock.
Efter 45 minuter så var vi framme och kunde börja vår rundtur bland olika vinstockar och äppelträd. Naturligtvis var det degustation av tre vita och ett rött vin. Inte är det ju som att åka runt i Frankrike och Italien inte, provningen går ju till på samma sätt, men vinerna håller inte samma klass. Priserna ligger mellan 12 och 14 $ per flaska, dvs 75 till 85 kronor per butelj.

Massor av folk kom till vingården. Alla med stora pick-nick-korgar med mat och dryck. Många barn som gullade med getterna och hönsen på gården. Tydligen var detta ett mycket populärt utflyktsmål på helgerna. Männen körde dit och kvinnorna hem!!

Efter att ha ätit upp vår matsäck, handlat lite vin, kollat in ägorna ytterligare en gång, så bar det av hemmåt mot Le Plateau och Montreal Maraton. Lyckligtvis så hade de flesta lyckats ta sig i mål, så det gick relativt lätt att komma hem.
Vann gjorde naturlitvis en keneyan (?) vid namn Chelimo. Han sprang dessa 42 km på två timmar och tretton minuter, vilket var nytt rekord med två minuter.
Samtidigt var det maraton i Oslo med 16.000 deltagare. Där vann em "gammal" skidlöpare Andreas Myhre Sjurseth. Här var det kanske inga afrikaner med ......

Nu är det söndag kväll och det stundar en ny vecka med träning och städning samt tvätt.
Men på onsdag är det födelsedagskalas nere vid Park de la Fontaine när en av hustruns kollegor fyller år. Det ska bli trevligt......och dessutom är det snart Halloween...

Montreal runt

Så har det gått en vecka igen, en vecka när hösten började knacka på dörren. Vädret har ändrats markant här i Montreal. Nu har morgontemperaturen sjunkit från runt tjugo grader till ensiffrigt. Man tycker ju att om man är på samma breddgrad som Paris så borde det vara lite varmare nu i september, men inlandsklimatet gör att så icke blir fallet. Det är inte dumt med Golfströmmen.....

I slutet av förra veckan så kom syster yster hit och vi har hunnit med en hel del faktiskt. Det har varit soligt alla dagar tills idag tisdag, så vi har gjort det "vanliga programmet" som man ska göra i Montreal, det vill säga promenad upp på Mont-Royal och beundrat utsikten (bilden), promenerat nere i hamnen och fikat, samt glanat i skyltfönsterna på Saint Catherine.
Idag när det har slutat regnat (tror att det redan har gjort det), så ska vi ta Metron till Olympiastadion och Biodomen. I Biodomen finns ju djur och växter från de fyra växtzonerna som Kanada har och det är alltid kul att besöka och betitta dom, även om man vanligtvis får knuffas med en massa skolungdomar som anlänt i sina knallgula bussar. Hinner vi så blir det Fjärilsmuseet också.

Onsdag eller torsdag så skall vi försöka få ett bord på "Elaka kockens" nyöppnade restaurang. Gordon Ramsey har tagit över en gammal restaurang och renoverat, men ska ha kvar det gamla konseptet, det vill säga kyckling! Huset har ju en stor kyckling på taket. Tyvärr har han, lite gnidigt tycker jag, infört att man inte kan boka bord om man är färre än åtta personer. Vilket innebär att det oftast är en lång kö med folk som står och väntar på lediga bord. Vi ska prova att gå dit vid halv sju så får vi se om man kommer in. Eller så bokar man för åtta och tar med sig fem från kön när man kommer???

Så har vi lite smått börjat planera för en veckoresa ner mot Boston. Det är bara 52 mil dit ner, så man kör ju ner på en dag. Sedan hade vi tänkt vara några dagar runt Cape Cod innan vi återvänder norrut. Vi får se hur det går med hotellrum, det är ju Thanksgiving Day just då, men då brukar väl amerikanerna åka hem till föräldrarna och äta kalkon??

Nu blir det en stor kopp kaffe så man orkar ut i ruggvädret....

Helgen som gick...

Den här helgen hade hustrun bestämt oss för att åka till IKEA och köpa några mattor. Här i staden har vi två IKEA, ett som ligger nordost om staden och är lite större, samt ett lite mindre IKEA liggandes sydväst om staden.
Lördagen då resan skulle påbörjas, var solig och fin. En typisk dag för lugna promenader i ozonmättad terräng, och inte i bil på väg över Cartierbron. Köerna började redan inne i centrum. Trafikkulturen här är kanske inte vad man skulle önska sig. Det är en massa filbyten och halsbrytande manövrar, i hög hastighet, som man vanligtvis bara ser på biltävlingar.
Eftersom jag troligen har börjat bli lite (?) senilelak, så steg blodtrycket lite över vad som är bra för undertecknad. Men efter att ha undvikit att krocka med någon racerbil eller köra över någon cyklist som körde mot rött, avverkade vi de 17 kilometrarna på ganska exakt en timme. Även jag som humanist inser att medelhastigheten blev just 17 km i timmen!! Och då höll jag ändå över 100 på motorvägen en kort stund.....

Väl inne på IKEA så köpte vi en glasskål, fyra tabletter, ett paket servetter i matchande färg och två blommor. Som ni säkert lägger märke till så blev det inga mattor, som vi egentligen hade åkt dit för att köpa!!
Nåja, man kan ju åka dit fler gånger, eller till IKEA söder om stan. Eventuellt...
Men det är en upplevelse att höra de fransktalande kanadesarna uttala alla namn med å, ä och ö.
För alla produkterna har ju sina namn på svenska, som till exempel Hålö, Märta eller Håknäs. Då har man lättare med bokhyllan Billy!! Träffade en ung dam som jobbade i kassan, och som när hon hörde att vi var svenskar, berättade att hennes högsta dröm var att få åka till Sverige och Älmhult.
IKEA-familjen??

Påverkade av lördagens sittande i köer, så bestämde vi oss för att söndagen skulle ägnas åt promenad. Så vi gick ner till gamla staden och hamnen, åt en lobsterroll på uteserveringen och promenerade sedan längst kanalen till Atwater market. Konstaterade att man kunde hyra kanot och elbåt (!) för att lugnt guppa omkring inne i kanalen. En timme elbåt kostade 40 $. Kanot var billigare. Men eftersom vi nu hade börjat få vätskebrist efter tre timmars promenad, så började vi spana efter ett vattenhål. Vattenhål fanns, men inget som serverade kall öl, så vi tog metron hem till altanen och avnjöt drycken där.

Den här veckan har börjat som vanligt med Joseph som har städat och jag som har tvättstugan. Men innan dess så hann jag med att träna lite på Nautilus.
Joseph har just blivit klar och dragit iväg till nästa lägenhet och jag har en maskin kvar innan allt är klart.
Man vill ju att allt ska se bra ut nu när min syster dyker upp på torsdag.

Resa norrut!

Som jag har sagt tidigare så har vi i det här landet två årstider. Det är vintertid och renoveringstid. Nu är det alltså den tid på året när allt ska renoveras och förbättras inför vintern. Det innebär mer tjära på de platta taken, fixande av fönster samt inte minst renovering och alfaltering av vägar.
I fredags så åkte vi norrut med bilen, passerade Quebec City och hamnade på eftermiddagen i Baie Saint Paul cirka 400 km från Montreal. Från Montreal till Quebec åkte vi på den norra sidan av Saint Lawrence River, korsade floden i QC och fortsatte upp till Baie St Paul på den södra sidan. En sådan resa tar sin lilla tid, över sex timmar, när det är så många vägarbeten. Väldigt många vägar var förstörda av den gångna vårfloden och man renoverade fortfarande på sina ställen.
Men bilen höll för påfrestningarna och vi anlände till Auberge La Pignoronde i så god tid att vi hann checka in och åka ner till centrum  för en liten sight-seeing och en liten öl i det lokala microbryggeriet.

Själva hotellet har väl sett sina bästa dagar (och behöver en renovering!), men maten är helt fantastisk. Det är därför folk åker hit. Chefskocken, Mr Daniel, ser ut som en kock ska göra, alltså lite rundnätt. Här uppe i norr så förväntas man röra på sig på dagarna. På sommaren är det fina vandringsstråk och det finns till och med en golfbana inte långt ifrån hotellet. Det blev en femrätters middag av yppersta klass med ett passande vin till detta. Även om sedan sängen inte var den bästa, så sov man hyfsat ändå.
Inte alltid man får ett tvåvåningsrum, men sängen uppe på loftet och toa nere ??

På lördagsmorgonen åkte vi så vidare de 100 km som var kvar upp till Tadoussac. I Tadoussac bor det 750 personer, men under turistsäsongen så tiodubblas antalet. Det innebär att det finns massor av hotell och B&B plus naturligtvis campingplatser. Vi bodde på Auberge La Gagné som hade ett dussintal rum av varierande storlek. Vi fick rum nr ett med tillhörande parkering nummer ett. Väldigt noga att man stod rätt med bilen. Efter incheckningen så tog vi en promenad över berget (en genväg!) och ner till hamnen.
Klockan ett så åkte vi ut med ett fartyg för att se på valar. Halva fartygets gäster bestod av familjer med barn och det skedde det som brukligt är, nämligen att barn blir trötta efter två timmar, så den sista en och en halv var inte lika kul.
Jag såg två olika sorters valar, Minke Whale och Beluga eller White Whale. Minke Whalen kan bli 8 meter och väga 6-8 ton. Belugan blir 3-4 meter och väger mellan 700 och 1500 kilo. Naturligtvis fanns det massor av gråsäl också, och den här arten blir runt 2 meter och kan väga upp till 400 kilo.

Efter båtresan så blev det lite tittande i centrum av Tadoussac och sedan middag. Men den här gången bara en trerätters. Men det smakade bra i alla fall!!

De första två dagarna hade vi alltså sol och uppehåll, men på natten mellan lördag och söndag så öppnade sig himlen. Söndagen började med en frukost som inte var att leka med. Det var bacon, äggröra, yoghurt med bär, fattiga riddare, croissant, sylt, flingor och mjölk med mera. Inte mycket av varje men man blev mer än mätt!!

Söndagen blev, på grund av det myckna regnandet, en bilutflykt, en liten slinga på 320 km med avbrott för lunch i en liten håla på landsbygden. Inget fel på hamburgaren....men på vägarna! Massor av vägarbeten, på vissa var det tack och lov inget arbete igång pga söndag med efterföljande lediga måndag.
Det är alltid roligt att brumma omkring och kolla hur landskapet och husen ser ut på landsbygden. Ibland välskötta gårdar med fina gräsmattor och ibland fallfärdiga ödegårdar. Det gav en känsla av att åka omkring i inre Norrland, inte bara för ödegårdarna, utan också för att naturen är ganska lika.

Men de här överbyggda broarna finns inte i Norrland.
Söndagen avslutades med en måltid på grannrestaurangen, Georges, med hummer och lite vitt vin. Träffade trevliga människor från Holland, bland annat en som skruvade ihop Volvobilar i Gent och det är ju därifrån vår S60 härstammar.
Måndagen var alltså en ledig dag här i Kanada. Det var Fête du Travail (Labor Day) eller "Kanadas Första Maj". Så det innebar att denna dag skulle alla hem från sin långlediga helg. Långa köer, långsamt framåt och stopp vid vägbyggen. Och ösregn hela tiden!
Men vi kom hem och hustrun kunde, efter ett stopp hos handlaren, göra en mycket god chili con carne som passa de bra till regnet utanför. Ett gott Ripassovin muntrade också upp....

Idag har jag beställt tid för 750-milaservice för bilen. I detta land byter man olja var 750 mil, precis som vi gjorde på 80-talet med de motorer som då fanns. Här har inget förändrats sedan dess, man byter olja efter 750 mil och inte som i Sverige efter 2-3000 mil. Basta!
Men man måste ju göra det så att garantierna gäller, speciellt eftersom nästa resa redan börjar klarna i kanterna. Troligen så åker vi ner till Cape Cod i USA i runt tionde oktober då hustrun har en extra ledig dag. Förmodligen tar hon några extra semesterdagar så det blir en hel veckas ledighet.
Det är vid den här tiden som de vackraste höstfärgerna kommer så det blir en resa med många foton.

Nu ska jag ta hand om tvättstugan och gå till handlaren igen. I morgon börjar träningen igen på Nautilus, kilona från helgen måste ju bort innan nästa resa!