Vinresa med dègustations

Varje kvartal kommer det ut en liten tidskrift som heter "Gult och blått" och som är Svenska klubbens lilla skrift över vad som är på gång i Montreal ur svensk synvinkel. Det kan vara bokbytardagar, nationaldagsfirande, midsommarfirande, pubkvällar eller som nu en liten vinresa till en vingård ca 80 km söder om Montreal, det vill säga alldeles nere vid gränsen till USA. Lite skeptisk är man ju på kvalitén när man ska åka iväg och prova vin som man gjort så långt norrut. Men man ska ju i alla fall prova nu när man nu är här!

Så det kom ett mejl som påminde om denna vinresa någon vecka innan det var dags. Information om resan hade dessutom kommit i ovan nämnda tidskrift flera veckor tidigare. Hustrun och jag anmälde oss naturligtvis till denna resa. Man åker i egen bil och träffas på Farmers Market i La Prairie för gemensam avresa till vingården.
Så hustrun och jag steg upp tidigt på lördagsmorgonen för att konstatera att man skulle ha med sig matsäck. Lätt som en plätt fixade hustrun till lite goda Wraps och god dryck (alkoholfri!). Det var lite kö på vägen ut, men i stora drag gick det ganska bra och vi anlände exakt klockan nio enligt inbjudan.
Vi upptäckte efter ett tag att vi var ganska ensamma på parkeringen och läste då lite noggrannare på mejlet och upptäckte att vinresa skulle gå av stapeln dagen efter, det vill säga på söndagen klockan nio!
Men man kan inte låta sig nedslås av dylika bagateller, så vi gjorde en lite biltur runt i naturen lite söder om Montreal där vi aldrig tidigarre varit, samt tankade bilen på nytt!

Redan nästa dag i gryningen var det på nytt avfärd mot nämnda La Prairie och Farmers Market. Hustrun, som nu denna helg inte fått någon sovmorgon, hade nu noga läst inbjudan och kollat att vi nu äntligen var på rätt plats vid rätt tidpunkt, samt med rätt utrustning. Hon hade också sett att denna söndag skulle det bli Montreal Maraton med 24,000 deltagare. Således startade vi lite tidigare för att undvika köer, vilket naturligtvis innebar att vi stod vi denna Farmers Market och väntade på de andra i cirka en timme! Vi hade glömt att reseledaren var professor vid McGill Universitetet och hade, inte bara akademinsk kvart, utan akademisk dubbelkvart. Men det fanns ju relativt gott kaffe att tillgå.

Sedan bar det av i "gåsmarsch", det vill säga fem bilar i rad och i sakta mak mot vingården "Vignoble du Marathonien" i byn Havelock.
Efter 45 minuter så var vi framme och kunde börja vår rundtur bland olika vinstockar och äppelträd. Naturligtvis var det degustation av tre vita och ett rött vin. Inte är det ju som att åka runt i Frankrike och Italien inte, provningen går ju till på samma sätt, men vinerna håller inte samma klass. Priserna ligger mellan 12 och 14 $ per flaska, dvs 75 till 85 kronor per butelj.

Massor av folk kom till vingården. Alla med stora pick-nick-korgar med mat och dryck. Många barn som gullade med getterna och hönsen på gården. Tydligen var detta ett mycket populärt utflyktsmål på helgerna. Männen körde dit och kvinnorna hem!!

Efter att ha ätit upp vår matsäck, handlat lite vin, kollat in ägorna ytterligare en gång, så bar det av hemmåt mot Le Plateau och Montreal Maraton. Lyckligtvis så hade de flesta lyckats ta sig i mål, så det gick relativt lätt att komma hem.
Vann gjorde naturlitvis en keneyan (?) vid namn Chelimo. Han sprang dessa 42 km på två timmar och tretton minuter, vilket var nytt rekord med två minuter.
Samtidigt var det maraton i Oslo med 16.000 deltagare. Där vann em "gammal" skidlöpare Andreas Myhre Sjurseth. Här var det kanske inga afrikaner med ......

Nu är det söndag kväll och det stundar en ny vecka med träning och städning samt tvätt.
Men på onsdag är det födelsedagskalas nere vid Park de la Fontaine när en av hustruns kollegor fyller år. Det ska bli trevligt......och dessutom är det snart Halloween...

Montreal runt

Så har det gått en vecka igen, en vecka när hösten började knacka på dörren. Vädret har ändrats markant här i Montreal. Nu har morgontemperaturen sjunkit från runt tjugo grader till ensiffrigt. Man tycker ju att om man är på samma breddgrad som Paris så borde det vara lite varmare nu i september, men inlandsklimatet gör att så icke blir fallet. Det är inte dumt med Golfströmmen.....

I slutet av förra veckan så kom syster yster hit och vi har hunnit med en hel del faktiskt. Det har varit soligt alla dagar tills idag tisdag, så vi har gjort det "vanliga programmet" som man ska göra i Montreal, det vill säga promenad upp på Mont-Royal och beundrat utsikten (bilden), promenerat nere i hamnen och fikat, samt glanat i skyltfönsterna på Saint Catherine.
Idag när det har slutat regnat (tror att det redan har gjort det), så ska vi ta Metron till Olympiastadion och Biodomen. I Biodomen finns ju djur och växter från de fyra växtzonerna som Kanada har och det är alltid kul att besöka och betitta dom, även om man vanligtvis får knuffas med en massa skolungdomar som anlänt i sina knallgula bussar. Hinner vi så blir det Fjärilsmuseet också.

Onsdag eller torsdag så skall vi försöka få ett bord på "Elaka kockens" nyöppnade restaurang. Gordon Ramsey har tagit över en gammal restaurang och renoverat, men ska ha kvar det gamla konseptet, det vill säga kyckling! Huset har ju en stor kyckling på taket. Tyvärr har han, lite gnidigt tycker jag, infört att man inte kan boka bord om man är färre än åtta personer. Vilket innebär att det oftast är en lång kö med folk som står och väntar på lediga bord. Vi ska prova att gå dit vid halv sju så får vi se om man kommer in. Eller så bokar man för åtta och tar med sig fem från kön när man kommer???

Så har vi lite smått börjat planera för en veckoresa ner mot Boston. Det är bara 52 mil dit ner, så man kör ju ner på en dag. Sedan hade vi tänkt vara några dagar runt Cape Cod innan vi återvänder norrut. Vi får se hur det går med hotellrum, det är ju Thanksgiving Day just då, men då brukar väl amerikanerna åka hem till föräldrarna och äta kalkon??

Nu blir det en stor kopp kaffe så man orkar ut i ruggvädret....

Helgen som gick...

Den här helgen hade hustrun bestämt oss för att åka till IKEA och köpa några mattor. Här i staden har vi två IKEA, ett som ligger nordost om staden och är lite större, samt ett lite mindre IKEA liggandes sydväst om staden.
Lördagen då resan skulle påbörjas, var solig och fin. En typisk dag för lugna promenader i ozonmättad terräng, och inte i bil på väg över Cartierbron. Köerna började redan inne i centrum. Trafikkulturen här är kanske inte vad man skulle önska sig. Det är en massa filbyten och halsbrytande manövrar, i hög hastighet, som man vanligtvis bara ser på biltävlingar.
Eftersom jag troligen har börjat bli lite (?) senilelak, så steg blodtrycket lite över vad som är bra för undertecknad. Men efter att ha undvikit att krocka med någon racerbil eller köra över någon cyklist som körde mot rött, avverkade vi de 17 kilometrarna på ganska exakt en timme. Även jag som humanist inser att medelhastigheten blev just 17 km i timmen!! Och då höll jag ändå över 100 på motorvägen en kort stund.....

Väl inne på IKEA så köpte vi en glasskål, fyra tabletter, ett paket servetter i matchande färg och två blommor. Som ni säkert lägger märke till så blev det inga mattor, som vi egentligen hade åkt dit för att köpa!!
Nåja, man kan ju åka dit fler gånger, eller till IKEA söder om stan. Eventuellt...
Men det är en upplevelse att höra de fransktalande kanadesarna uttala alla namn med å, ä och ö.
För alla produkterna har ju sina namn på svenska, som till exempel Hålö, Märta eller Håknäs. Då har man lättare med bokhyllan Billy!! Träffade en ung dam som jobbade i kassan, och som när hon hörde att vi var svenskar, berättade att hennes högsta dröm var att få åka till Sverige och Älmhult.
IKEA-familjen??

Påverkade av lördagens sittande i köer, så bestämde vi oss för att söndagen skulle ägnas åt promenad. Så vi gick ner till gamla staden och hamnen, åt en lobsterroll på uteserveringen och promenerade sedan längst kanalen till Atwater market. Konstaterade att man kunde hyra kanot och elbåt (!) för att lugnt guppa omkring inne i kanalen. En timme elbåt kostade 40 $. Kanot var billigare. Men eftersom vi nu hade börjat få vätskebrist efter tre timmars promenad, så började vi spana efter ett vattenhål. Vattenhål fanns, men inget som serverade kall öl, så vi tog metron hem till altanen och avnjöt drycken där.

Den här veckan har börjat som vanligt med Joseph som har städat och jag som har tvättstugan. Men innan dess så hann jag med att träna lite på Nautilus.
Joseph har just blivit klar och dragit iväg till nästa lägenhet och jag har en maskin kvar innan allt är klart.
Man vill ju att allt ska se bra ut nu när min syster dyker upp på torsdag.

Resa norrut!

Som jag har sagt tidigare så har vi i det här landet två årstider. Det är vintertid och renoveringstid. Nu är det alltså den tid på året när allt ska renoveras och förbättras inför vintern. Det innebär mer tjära på de platta taken, fixande av fönster samt inte minst renovering och alfaltering av vägar.
I fredags så åkte vi norrut med bilen, passerade Quebec City och hamnade på eftermiddagen i Baie Saint Paul cirka 400 km från Montreal. Från Montreal till Quebec åkte vi på den norra sidan av Saint Lawrence River, korsade floden i QC och fortsatte upp till Baie St Paul på den södra sidan. En sådan resa tar sin lilla tid, över sex timmar, när det är så många vägarbeten. Väldigt många vägar var förstörda av den gångna vårfloden och man renoverade fortfarande på sina ställen.
Men bilen höll för påfrestningarna och vi anlände till Auberge La Pignoronde i så god tid att vi hann checka in och åka ner till centrum  för en liten sight-seeing och en liten öl i det lokala microbryggeriet.

Själva hotellet har väl sett sina bästa dagar (och behöver en renovering!), men maten är helt fantastisk. Det är därför folk åker hit. Chefskocken, Mr Daniel, ser ut som en kock ska göra, alltså lite rundnätt. Här uppe i norr så förväntas man röra på sig på dagarna. På sommaren är det fina vandringsstråk och det finns till och med en golfbana inte långt ifrån hotellet. Det blev en femrätters middag av yppersta klass med ett passande vin till detta. Även om sedan sängen inte var den bästa, så sov man hyfsat ändå.
Inte alltid man får ett tvåvåningsrum, men sängen uppe på loftet och toa nere ??

På lördagsmorgonen åkte vi så vidare de 100 km som var kvar upp till Tadoussac. I Tadoussac bor det 750 personer, men under turistsäsongen så tiodubblas antalet. Det innebär att det finns massor av hotell och B&B plus naturligtvis campingplatser. Vi bodde på Auberge La Gagné som hade ett dussintal rum av varierande storlek. Vi fick rum nr ett med tillhörande parkering nummer ett. Väldigt noga att man stod rätt med bilen. Efter incheckningen så tog vi en promenad över berget (en genväg!) och ner till hamnen.
Klockan ett så åkte vi ut med ett fartyg för att se på valar. Halva fartygets gäster bestod av familjer med barn och det skedde det som brukligt är, nämligen att barn blir trötta efter två timmar, så den sista en och en halv var inte lika kul.
Jag såg två olika sorters valar, Minke Whale och Beluga eller White Whale. Minke Whalen kan bli 8 meter och väga 6-8 ton. Belugan blir 3-4 meter och väger mellan 700 och 1500 kilo. Naturligtvis fanns det massor av gråsäl också, och den här arten blir runt 2 meter och kan väga upp till 400 kilo.

Efter båtresan så blev det lite tittande i centrum av Tadoussac och sedan middag. Men den här gången bara en trerätters. Men det smakade bra i alla fall!!

De första två dagarna hade vi alltså sol och uppehåll, men på natten mellan lördag och söndag så öppnade sig himlen. Söndagen började med en frukost som inte var att leka med. Det var bacon, äggröra, yoghurt med bär, fattiga riddare, croissant, sylt, flingor och mjölk med mera. Inte mycket av varje men man blev mer än mätt!!

Söndagen blev, på grund av det myckna regnandet, en bilutflykt, en liten slinga på 320 km med avbrott för lunch i en liten håla på landsbygden. Inget fel på hamburgaren....men på vägarna! Massor av vägarbeten, på vissa var det tack och lov inget arbete igång pga söndag med efterföljande lediga måndag.
Det är alltid roligt att brumma omkring och kolla hur landskapet och husen ser ut på landsbygden. Ibland välskötta gårdar med fina gräsmattor och ibland fallfärdiga ödegårdar. Det gav en känsla av att åka omkring i inre Norrland, inte bara för ödegårdarna, utan också för att naturen är ganska lika.

Men de här överbyggda broarna finns inte i Norrland.
Söndagen avslutades med en måltid på grannrestaurangen, Georges, med hummer och lite vitt vin. Träffade trevliga människor från Holland, bland annat en som skruvade ihop Volvobilar i Gent och det är ju därifrån vår S60 härstammar.
Måndagen var alltså en ledig dag här i Kanada. Det var Fête du Travail (Labor Day) eller "Kanadas Första Maj". Så det innebar att denna dag skulle alla hem från sin långlediga helg. Långa köer, långsamt framåt och stopp vid vägbyggen. Och ösregn hela tiden!
Men vi kom hem och hustrun kunde, efter ett stopp hos handlaren, göra en mycket god chili con carne som passa de bra till regnet utanför. Ett gott Ripassovin muntrade också upp....

Idag har jag beställt tid för 750-milaservice för bilen. I detta land byter man olja var 750 mil, precis som vi gjorde på 80-talet med de motorer som då fanns. Här har inget förändrats sedan dess, man byter olja efter 750 mil och inte som i Sverige efter 2-3000 mil. Basta!
Men man måste ju göra det så att garantierna gäller, speciellt eftersom nästa resa redan börjar klarna i kanterna. Troligen så åker vi ner till Cape Cod i USA i runt tionde oktober då hustrun har en extra ledig dag. Förmodligen tar hon några extra semesterdagar så det blir en hel veckas ledighet.
Det är vid den här tiden som de vackraste höstfärgerna kommer så det blir en resa med många foton.

Nu ska jag ta hand om tvättstugan och gå till handlaren igen. I morgon börjar träningen igen på Nautilus, kilona från helgen måste ju bort innan nästa resa!