Lite sommarfunderingar

Efter viss möda under några månader har jag nu fått bloggen att fungera.
Så nu tänkte jag säga några ord om vår sommarsemester.

Kräftor hos Ingvar tillsammas med Peter och Ulrika

Sommaren 1989, 1991 och 1992 så åkte familjen runt i Europa i husbil. Ett jättebra sätt att resa med barn! I våras så började hustrun fundera på hur det skulle vara att åka runt i en husbil och spela lite golf, det vill säga, parkera på olika golfbanor och lira några hål.

Undertecknad, som uppenbarligen var utsedd till chaufför, var till en början lite tveksam, eftersom jag gärna vaknar på ett hotell med rejäl frukost, samt redan nästa dag har rena handdukar och nymanglade lakan på något nytt ställe.
Men hur det än var, så blev det bestämt att vi skulle brumma runt i Småland och Skåne och våldgästa lite intet ont anande kamrater.

Det här med husbil var en lysande idé! Man kommer ju med huset, maten och rödvinet och allt blir så mycket lättare för alla parter
.
Husbilen var 7,4 meter lång och hade två separata sängar, kyl, frys, toa och duschkabin!!
Nästan alla husbilar är framhjulsdrivna och den här bilen hade dessutom ett överhäng bakom bakaxeln på ca 1,5 meter. Det innebär att om man backar ner (bara lite) i ett dike så lyfter framvagnen och du blir hängande med framhjulen i luften... Detta passade jag på att göra på det bästa stället av alla, nämligen hos en med egen traktor!! Så efter några minuter så var jag uppe på vägen igen!
Och hör och häpna, det var det enda intermezzot på två veckor.

Nästan inte alls i diket, men framhjulen lättade...

Detta trots att vi besökte Ingvar vid vägs ende, Jeanette mitt i Malmö, Roland ute på landet, Uno och Eva (dom med traktorn!!) samt många golfbanor och deras uppställningsplatser av olika kvalitéer.

Middag förbereds hos Uno o Eva

Man hinner mycket på två veckor. Vi besökte, förutom de ovan uppräknade, Mölle, Systrarna Lundgren på Skäret, golfbanorna Tegelberga, Vellinge, Stiby, Abbekås och Karlshamn.
Tyvärr var Bykrogen i Brantevik stängd, så det fick bli Kivik istället.

Kall pilsner i solen hos Roland

Efter att ha lämnat tillbaka husbilen åkte vi hem och tvättade ett dygn och sedan bar det iväg med egen bil ner till Öland och Eriksöre, där vi lånat ett hus i några dagar. Där träffade vi sonens svärföräldrar och vi hade ett par trevliga middagar tillsammans, innan vi åkte vidare ner till Kristianstad/Åhus golfbana för att spela Rullbollen, LFV:s golftävling som denna gång spelades för 34:e gången. Vi lyckades placera oss på den övre halvan av resultattavlan.

"Gofika" hos Majvor och Håkan

Och förra veckan tillbringade vi i Paris. Det vill säga jag travande runt i stan och Eva satt på dagliga möten nere i ICAO:s källare. Men på kvällarna kunde vi ju umgås och äta och dricka gott.
Fast vädret kunde ha varit bättre. 10-15 plusgrader och lätt duggregn är inte kul, speciellt när man har varit på nästan alla museer. Men vi hann ut till travbanan och tittade (inga tävlingar dock), samt in på den nyöppnade Braque-utställningen.

Det var några rader om sommaren. Hoppas att allt fungerar nu så jag kan skriva lite oftare och aktuellare!!
Dessutom hoppas vi på en skön höst!

Bröllop

Niklas och Caroline

Så har vi då gift bort sonen med en alldeles förtjusande ung dam.

Eva, Lena och jag åkte ner redan på torsdagen för att få en liten sight-seeing på Öland. Så torsdag kväll ägnades åt att besöka Majvor och Håkan, Carolines föräldrar, för att där träffa det blivande brudparet och äta lite asiatisk mat. Smakade väldigt bra. Som vanligt så var det nästan bara jag och Eva som drack vin!

Lena och Långe Jan

Fredagen ägnade vi tre åt att åka ner till Långe Jan på södra udden. Man måste ju åka till de platser som man är namnad efter... den här gången åkte vi dock inte ända upp till Långe Erik, utan vi kollade in Borgholms slottsruin där bröllopet skulle äga rum dagen efter, samt åt lite lunch och tittade på Porsche- och Roverklubben, som hade möte i Borgholm.

Fredag kväll så var det grillning på campingen tre minuters väg från vårt hotell. Det kom 40 personer och inmundigade varmkorv och drag allehanda pilsnerdricka. Det blev en jättetrevlig och avslappnade kväll för alla, inklusive brudparet.

Tung låg grillröken över nejden på fredagskvällen

Lördag morgon började med att hustrun och undertecknad tillsammans med en av sonens kamrater åkte upp från Färjestaden till Borgholm med all dryck! Eftersom det skulle komma ca 80 personer så var det två tunga bilar som brummade norrut i den arla morgonstunden. Allt avlöpte väl, mest beroende på att man är van att köra in i trånga passager, typ garaget i Montreal och det nuvarande här i huset.

Ingången till borggården, lite längre fram, var gjord för häst och vagn på 1200-talet.....

 

Tillbaka i Färjestaden så var det bara att klä om och sedan lunka iväg till den väntande bussen för en ny färd på 30 kilometer till Borgholms slottsruin.
Vädret var helt ok, men det var lite blåsigt. Men sådana detaljer förbereder och fixar man lätt om man är uppvuxen på Öland. Veckan innan besöktes IKEA och 80 plädar à 10 bagis inköptes. Plädar som man sedan "namnade" med ett C, ett litet hjärta, och ett N. Mycket uppskattat av fram för allt damer iklädda lite tunna sommarkläder. Dessutom fick alla behålla pläden som minne.

Tornet där vigselakten hölls.

Vigseln höll under bar himmel uppe i ett av tornen. Inga gäster fick fotografera under vigselakten förutom den officiella fotografen. All fokus på brudparet!!

Som sagt, nästan 80 personer fick lyssna till Gotländsk brudmarsch och se ett elegant brudpar segla in i det rustika gamla tornet tillsammans med tre tärnor, tre marsalkar samt en brudnäbb. Den manliga brudnäbben hade efter repetitionen bestämt sig för att detta var inget han ville vara med om. Det ville däremot hans lillasyster....
Därefter så sjöng Lena en sång a capella, If I should fall behind, av Bruce Springstein, en låt som broder Niklas hade önskat till sitt bröllop. Intet öga var torrt...
Sedan var det lovprisning, inledningsord, bibelläsning och lite psalmer. Utgångsmarsch var Norsk brudmarsch.

Hugo och Mahsa delar ut ris, såpbubblor, program och filtar.

 

Sedan var det som vanligt risgrynskastning, såpbubbleblåsande och brudskål (för brudparets del i glas från Kosta designade av Efva Attling).

 



Nu var alla hungriga och maten åts inne i Drabantsalen på slottet.
Meny var:

Tartar på öländsk torsk, lax och pilgrimsmussla med vit sparris, forellrom och syrad gurka samt citroncréme. (Deidsheimer Herrgottsacker Riesling Spätlese från Pfaltz)

Hängmörad kalvrygg med sallad på råstekt sparris, sockerärtor och kvisttomat, potatisterrine smaksatt med öländsk kryddost samt krämig portvinssky. (Periquita Reserva)

Vaniljpannacotta med svenska hjortron samt chokladströssel (Lenz Moser Trockenbeerenauslese)

Givetvis blev det också bröllopstårta med kaffe och avec.

Sedan blev det dax för dans för att få bort några kalorier....
Brudvalsen var Drömmen om Elin..

Ja, vad ska man säga?
Vilket enormt arbete är det inte att fixa till ett bröllop för 78 personer. Vi som bara sett detta från sidan under ett drygt halvårs tid, kan bara buga och tacka!!
Det blev verkligen ett sådant där försommarbröllop som man hade önskat sig.

Så nu är man ju svärfar också... men det finns ju fler namn som man kan hoppas på så småningom...

Mot Öland

Så har då både Valborg och Första Maj dragit förbi med ganska acceptabelt väder. Vi hade lite gäster här och åt lite innan vi i sakta mak begav oss upp för att titta på elden vid Folkparken.
Vi kom precis när alla tal var avslutade oss kören sjöng om "Sköna Maj" och kommunens gulklädda vakter tände på den ganska så stora brasan. Eftersom det blåste lite så var säkerhetsavståndet till brasan ganska stort, men värmen kändes i alla fall !!!

Annars går livet sin gilla gång.
På torsdag i nästa vecka så ska vi åka ner till Öland och gifta bort sonen. Det blir bröllop i Borgholms slottsruin med cirka 80 gäster.
Gissa vem som ska hålla två tal!? Ett till sonen och sedan ska man ju också tacka för maten....
Nåja, det ska bli roligt i alla fall.
Men först så ska vi fira vår egen bröllopsdag i nästa vecka... 37 år... undrar vad det heter...

Det är också väldigt roligt att dottern kommer hem från England imorgon lördag. Hon är faktiskt ledig i två veckor för att hinna träffa lite vänner och bekanta här i stan.
Dessutom så är vi ju på upploppet när det gäller att tömma och städa ur mormors lägenhet och där har dottern också ett litet upplag i källaren av diverse ting som ska rensas ut och eventuellt sparas på vår vind.

Hoppas kunna skriva och visa lite bilder från bröllopet om några veckor!

Tills dess: Ha en skön fortsättning på våren. I morgon blir det premiärrunda på golfbanan här hemma.

Tredje veckan i USA

Nu har vi kommit till tredje och sista veckan i USA. Som jag skrev i förra inlägget så åkte vi, efter att ha tagit farväl av våra vänner på flygplatsen, i hyrbilen mot staden Barstow. Vi åkte via San Bernadino, Victorville, Canyon Summit, genom Mojaveöknen till Barstow.
I Canyon Summit blev vi bara tvungna att stanna på Summit Inn och äta en av deras jättestora kanelbullar toppad med glasyr (pärlsocker verkar vara helt okänt i USA och Kanada!)
Kanelbullen är ca 20 cm i diameter och var alldeles lagom att dela på två. Till denna groteska bulle fanns det faktiskt riktigt gott kaffe även om man gärna, som jag, tar lite mjölk i koppen.

Jättebullen som tog upp halva bordet

Sedan bar det iväg ut i Mojaveöknen mot Barstow, där vi bodde på "Country Inn & Suites by Carlsson". Jodå det är våran gamle SAS-Janne som namngivit kedjan som faktiskt ingår i Radissonkedjan. Ett fantastiskt bra hotell som kan rekommenderas, mest för den goda servicen och ett hyfsat pris. Här bodde alla som jobbade med byggnationer ute på vägarna under veckorna och mitt emot låg ett bra matställe.

Spikrakt genom Mojaveöknen och här och där utmärkt!

Dagen därpå åkte vi vidare in i hjärtat av Mojaveöknen via slingrande vägar, övergivna bensinmackar och total ensamhet på spikraka gamla Route 66-vägar mot Flagstaff. Här åkte vi bland annat igenom nästan helt övergivna Amboy, mest känt för att inte långt härifrån finns de överväxta resterna av Bagdad, som var inspirationen till filmen Bagdag Café.
Efter Amboy så kom vi till den del av Mojaveöknen som General George S. Patton använde som träningsläger innan han började kriga i Nordafrika under andra världskriget. Patton tvingade varje man att träna här i öknen, bland annat för att det till vissa delar var ännu värre förhållanden än i Nordafrika. I hans "Dessert Training Center" i Mojaveöknen tränades över två millioner man inför resan till Nordafrika och mötet med Rommel och den tyska armén.

Vi åkte över en bergig och smal väg via västernstaden Oatman till Kingman där vi stannade och kollade in ångloket Santa Fe nr 3759. Man hade också kopplat till den vagn som post och pengar förvarades i. Det vill säga den typ av vagn som vi har sett rånas i så många västernfilmer!

Santa Fe 3759 i Kingman

Eftersom vi nu hade stannat och kollat in så mycket, så blev vi tvungna att avbryta resan på route 66 och ta 40:an mot Flagstaff för att hinna dit innan det skulle bli för mörkt. Den här dagen blev det drygt nio timmar bilkörning för att komma in i nästa delstat nämligen Arizona.

Dagen därpå så var det dags att närma sig Grand Canyon. Vi bestämde att köra så snabbt vi kunde för att komma upp till östra infarten (Painted dessert) för att få en halvdag inne i parken. "Inträdet" i parken gällde för 7 dygn men det var ingen större kostnad.
Vi var inne i parken cirka fyra timmar den här eftermiddagen. Mest var vi runt själva Grand Canyon Village och la upp stategin för nästa dag som skulle bli en heldag på södra sidan av Grand Canyon. Man kan även besöka den norra sidan av Grand Canyon som är 300 fot högre än den södra och ca 6 grader kallare. Fågelvägen är det ca 20 kilometer tvärs över men ska man åka bil runt till andra sidantvärs emot så är det 356 km!!
Här bodde vi på semesterns dyraste hotell, Holyday Inn i Tuysan, ca 10 minuter från Grand Canyon Village. Det var faktiskt billigare att bo på berömda "Venetian" i Las Vegas!!

Grand Canyon

Efter en tidig kväll så följde en tidig morgon, då hustrun bestämt oss för att vara på plats och se soluppgången över Grand Canyon tillsammans med ett par hundra bussresande asiater.
Solen skulle gå upp 06.17 enligt uppgift och ser man på, det gjorde den också! Det var verkligen på tiden för det var -1 grad på morgonen 04.30, men fram emot 10-tiden så var det drägliga + 12.
Vi tillbringade hela förmiddagen fram till 13.00 med att åka buss (-ar) runt den södra delen av Grand Canyon plus att vi promenerade vid stupet några kilometer, något som inte är en höjdare (!) för en höjdrädd person.Eftermiddagen på hotellet ägnades åt att sova och lägga in bilder i datorn.

Soluppgång 06.17, temp -1 C

Nästa dag (påskdagen) så åkte vi iväg från Tuysan för att ta oss till delstaten Nevada och Las Vegas, en biltur på cirka 250  kilometer. Vi skulle bo på hotel Venetian som är inspirerat av Italien och i synnerhet Venedig (som det hörs på namnet). Efter lite brummande på The Strip så kom vi fram till hotellet och blev tillsagda att "The Valet Parking" var fullbelagd och det var bara att själv hitta en parkeringsplats i det stora huset. Det gjorde vi och släpade väskorna genom parkeringen, in i hissen på femte våningen och sedan ner till gatuplan och incheckningen. DÅ visar det sig att det var kasinots parkering som var full... men vi lät bilen stå där den stod under de två dagar vi var i stan.
För ett mindre tillägg så fick vi en tvårummare på tjugonde våningen med utsikt över poolområdet. Inte helt fel... Efter en promenad runt på "strippen" så blev det italiensk mat på Otto´s.

Venedig inomhus

Nästa förmiddag så låg vi vid poolen och det gick faktiskt så långt att även undertecknad sågs plaska omkring i poolen. Det blev faktiskt ganska varmt så efter lunch så avbröts denna solövning och vi tog en eftermiddag ute på "strippen". En kombinerad lunch-middag intogs på "Planet Holywood" på Cesars Palace. Efter att ha spelat bort 60$ på rouletten så tog vi en vinare på rummet och packade våra väskor. Två dagar i Las Vegas är nog ganska lagom konstaterade vi.

Efter att ha stannat till vid en outlet strax utanför Las Vegas, där Eva köpte två klänningar och jag lite tenniströjor, så åkte vi ner till Los Angeles för att lämna tillbaka bilen. Det gick alldeles utmärkt och dessutom så fixade bilfirman så vi fick skjuts till vårt Radissonhotell på flygplatsen, med utsikt över två av banorna. Imponerande flygledning..... det flög lite grann kan man säga....
Dagen avslutades med en avskedsmiddag på hotellet....

Och nästa dag så drog vi iväg via Amsterdam till Stockholm och en mycket dammig och skitig bil.

Men några väskor dök aldrig upp i Stockholm. Dom var kvar i Amsterdam. Väskorna kom 5 timmar senare denna torsdagskväll till Arlanda och skulle köras till Norrköping av Jetpac sades det.
Inga väskor kom på torsdag kväll, inga väskor kom på fredag och det kom nästan inga på lördag heller, men så ringde en förhoppningfull ung man 23.45 på lördag kväll och meddelade att han, två golfbagar samt två väskor med smutstvätt fanns utanför "Sköna skon" runt hörnet!

Nåväl nu är detta äventyr över för denna gång.
Höjdpunkter?
Naturligtvis att fått vara i San Fransisco, Hollywood, Los Angeles, Santa Monica, Santa Barbara, Palm Springs, San Diego, Grand Canyon och Las Vegas.....
Men höjdpunkten för en golfare är ju naturligtvis att ha fått spela en av världens mest berömda banor Pebble Beach..... Ett stort tack till vår reseledare/golfvärd Erik för att han fixade det!!

Och som det står på Eriks anfaders gravsten i USA, "Life is short... start with the dessert!"
Så vi har faktiskt börjat fundera på nästa resa... :-)

Första brevet hem.... och det senaste

Visserligen var vi förberedda på en intensiva veckor med Winbergs, men den här tar nog priset. Vi har ju rest runt tidigare med dom i Thailand och i Sydafrika. Vi är tio personer i en stor buss med 54 säten så vi har gott om plats för att vila och läsa under de timmar som vi reser. Eftersom vi är en så liten grupp så blir det ganska intensivt umgänge också och det tog några dagar innan rangordningen var på plats! Alltså hur vi skulle välja restaurang på kvällarna och sådana viktiga saker!!
Nästan alla dagar under dessa två veckor så har det varit väckning 06.00, frukost 07.00 och iväg med bussen 08.00. Sedan golfspel i sex timmar, alla dagar i strålande sol, samt pilsnerdricka och lättlunch och sedan iväg på något intressant att betitta. Till hotellen kom vi oftast vid 18-tiden och efter en snabb dusch så blev det en drink och middag vid 19 eller i bästa fall vid 20-draget. Nästa dag började det om igen....
Nåväl, vi har en mycket bra golf- och reseledare som försöker hålla ordning på oss tio (fem par mellan 45 och 68 år). Erik, som han heter, är en ung äventyrlig ung man med erfarenhet bland annat från Robinson, där han klarade sig kvar till sista utslagningen.

Erik vår superba guide

Så det här är första dagen som vi har tid att skriva lite blogg.
Uppe 03.30 Sky City Arlanda och iväg till Amsterdam 06.20 och sedan en 11 timmarsresa till San Francisco dit vi kom 13.25 lokal tid samma dag. Lite sega i kroppen så blev deet bara lite vila innan vi drog ut och käkade middag och konstaterade att vi bara var 5 par på den här resan. De var från Torslanda, Söderåkra, Höllviken, Älta och så vi från Norrköping.

Dag 2:
Vaknade vi fyratiden pigg som en pelikan igen, men det går åt rätt håll.
Ingen golf idag heller utan vi tog bussen upp till Napa Valley för vinprovning på tre (!) olika vingårdar. Lunchen var på den sista vingården och den var vi alla i stort behov av, eftersom vi då hade provat oss igenom två gårdar och många olika sorter. Som vanligt så var vinerna inte billiga och en del var till och med av dålig karaktär, så några inköp blev det inte. Dessutom så kan man ju inte ta hem några flaskor heller om man inte chansar och lägger dom i resväskan.

Insåg just nu att jag inte kan skriva varje dag så här i efterhand utan måste göra ett sammandrag :-)

Således, efter Napa Valley så åkte vi till Carmel Valley Ranch för vår första golfrunda. Eftersom de flesta var lite ovana med att resa och jetlegs, så lyckades jag och Eva vinna respektive klass!! Priset var en golfkeps som vid behov kan uppvisas som bevis! På¨kvällen bodde vi i Monteray.

Nästa dag drog vi till Carmel där till en början promenerade på standen och sedan hade Erik (golfvärden) efter mångt och mycket lyckats fixa så vi kom ut och fick spela Pebble Beach, en av de mest berömda banorna i världen!! Det var en häftig upplevelse.

Starttiden

Dagen därpå var det en dag utan golf , men istället blev det en bussresa längs kustvägen söderut i 40 mil med ett stopp och ett besök på Hearst Castle (tidningskungen med filmen Citizen Kane, svartvit med slutrepliken "Rosebud", som var hans barnasläde). Hotellet var i Santa Barbara.

Efter att ha spelat Glenn Annie i Santa Barbara så anlände vi  till Los Angeles och hotell Westin Bonaventure där vi bodde på 25:e våningen med strålande utsikt över staden. Drinken intogs på 34:e våningen i den sakta roterande restaurangen.

Här bodde vi på 25:e våningen

Dagen därpå kom Sigrid (vår guide med tyskt ursprung) och tog hand om oss en hel dag. Vi åkte till Santa Monica och till Hollywood (med alla avtryck i cementen) och avslutade dagen med att se en ishockeymatch mellan Anaheim och "svensklaget" Detroit. Givetvis vann Detroit med Johan Franzen (som fixade våra biljetter och blev vald till kvällens bästa spelare).

Dagen efter spelade vi på Indian Valley golfcource i Palm Springs.Som straff för den dåliga golfrundan så fick jag åka upp med linbanan på Palm Springs Serial Tramway, världen högsta roterande linbana, en hisnade tur uppför klipporna i China Canyon.

Dagen därpå så spelade vi Tahquitz GC i Palm Springs.  Efter golfrundan så åkte vi ut i Joshua Tree National Park, en av Kaliforniens mäktiga och välskötta nationalparker.

Efter det lyxiga Palm Springs åkte vi till SAan Diego och spelade resans sista golfrunda på Rancho Bernado Inn, en mästerskapsbana som var helst nyrenoverad.

Sista heldagen var vi på rundtur i San Diego med besök på Balboa Park med mera.
På kvällen hade vi vår avslutningsmiddag med prisutdelning. Det visade sig att både jag och Eva blev två i respektive klass. Inte så dåligt av två som spelat så lite under två år. Men vi var väl spelsugna!!

Och idag har vi käkat frukost i San Diego, åkt med bussen till LA, tagit farväl av golfgänget som åkt hem till Sverige, och hämtat ut hyrbilen, en Infinity Suv 3,7liter och V8, och åkt Route 66 från Santa Monica upp till Barstow, där hustrun just hittat ett jättebra hotell med en fin restaurang tvärs över gatan.

I morgon bär det av mot Gand Canyon!!

Iväg...

Idag är det dax för första "leggen" upp till Arlanda. Bor på Sky City i natt och flyger iväg till Amsterdam i morgon bitti klockan 06.20. Sedan 2 timmars paus innan den 11 timmar långa resan fortsätter mot San Francisco....
Hoppas att inte bilen fryser ihop under tre veckor på Arlanda...

Bilder och kommentarer kommer när vi har nått västkusten.

Mot våren?

Så har då sonen och jag fyllt år igen. Inte på samma dag, men dagarna efter varandra. För min del blev det ett överaskande besök på restaurang Enoteket i Industrilandskapet. God mat och många goda viner....

Byxad abborre

Annars har den här sista tiden har gått i flyttandets tecken. Dotterns lägenhet är nu tom och en ny hyresgäst har redan flyttat in. Många kartonger står som sagt på vår vind och kommer kanske att förflyttas till någon ny UPL inom de närmaste åren. Huvudsaken är att dottern trivs i England och att arbetet går framåt och ger nyttiga erfarenheter av både jobbet och nya arbetskamrater.

Så har vi då äntligen fått en plats på "hemmet" åt mormor. Stort (34 kvadrat) rum i ljusa färger och fin utsikt mot en innegård och trädgård. Fast det började inte så bra... Redan dag två så ramlade hon och slog huvudet i golvet, samt bröt båda benen i vänster arm, så nu är hon gipsad från armbågen och ner till handleden. Tur i oturen är ju att hon får all den hjälp som hon behöver från väldigt bra personal på "hemmet". Fast hon är lite ovan med att äta tre mål mat om dagen. Men det gör ju ingenting om hon skulle lägga på sig några extra kilon.

Mormor 99

Härom dagen så kom mitt beställda internationella körkort. Tänkte att jag skulle ha med ett sådant nu när vi ska åka till USA om en månad. Visserligen har jag kört i USA utan internationellt körkort förut, men då hade jag ju ett kanadensiskt att vifta med också.
På tal om Kanada, så har ju Eva hunnit med ett veckobesök där under januari också. Men nu ska vi väl snart ta ner en väska och i den börja "smålägga" lite kablar, sladdar, laddare och kontakter.
Resefodralen till golfbagarna är nertagna från vinden och ska snart fyllas på med klubbor och bollar.

Annars rullar det på som vanligt med onsdagspromenader med gubbarna, Oddfellowbesök och den vanliga inre tjänsten.

Avslutningsvis så var vi på bomässa i helgen, bara för att konstatera att vi bor ganska bra där vi bor. Men på sikt kanske man ska ha en något lite mindre lägenhet.
Kanske i södra Spanien.... :-)

I nästa blogg så ska det förhoppningsvis bli lite bilder från Californien och någon golfbana!

Sex månader i Sverige

Nu har vi varit hemma i Norrköping i 6 månader. Den tiden har gått väldigt fort som den gör när man har roligt och dagarna fulla av aktiviteter.
Tittade i min dagbok från den här tiden i fjol och kunde då läsa att Tv:n hade lagt av och att inga kanaler fungerade i lägenheten i Montreal. Det snöade 20 cm vilket är 30 cm mindre än det som kom där nu i början av 2012. Jag hade varit och handlat mat och vin, jag hade tvättat och strukit (precis som i går här hemma), jag hade gjort en V86:a på Solvalla och inte fått någon vinst (precis som i onsdags), jag hade kört ut bilen från garaget och parkerat på gatan och fått backspegeln sönderkörd av plogbilen (självrisk 500 dollar), häromdagen skrapade jag höger framskärm i garaget. Så det verkar som man som pensionär gör ungefär samma sak var man än har sin hatt och sina utensilier.
MEN jag hade gjort en V75:a och vunnit 5.500 kr till tipsbolaget lördagen den 14 januari 2012 och det får gärna slå in i helgen 2013 också!! Fast då gärna lite mer.....

Dessutom kan jag läsa att vår älskade dotter hade fått en lägenhet här i Norrköping och hade med hjälp av goda kamrater flyttat sitt möblemang och sina 134 giraffer från Göteborg och hit.
Skillnaden idag är att hon flyttat till England (utan sina möbler och 134 giraffer) och lägenheten nu innehåller nämnda möbler (som ska skänkas bort), samt tolv flyttkartonger som ska bo i vårat redan ganska fulla förråd. Jodå, girafferna finns i kartongerna....
Åtta sopsäckar med allehanda skräp, samt en väldig massa tomma kartonger är nu nerburna till "grovsoprummet". Stackars Kenneth....

Vi blev nu alltså tvungna till en radikal städning av vårt eget förråd (för att få in dessa 12 kartonger)! Denna kraftsamling har i alla fall medfört två goda ting; jag behöver inte gå på gymmet idag och det dåliga samvetet kan minimeras vid vetskapen om att Myrorna säkert kan göra en skaplig hacka på det som har, eller ska, köras dit!
Dessutom har vi gjort en intressant upptäckt på vår vind, ca åttio procent av det som redan finns där, tillhör antingen dottern eller sonen, dock med en kraftig övervikt för dottern :-)
Räknar med att ha tömt dotterns lägenhet inom två veckor!

Som ni redan vet så tillbringade vi julen i Oslo hos sonen och hans blivande hustru. Eftersom vi var ganska många tillresta, så bodde Eva och jag på ett hotell inte långt från sonens lägenhet mitt i Oslo centrum. Det var några mycket trevliga dagar med massor av god mat och dryck, men med alldeles för lite motion för min del. Eva var ner i gymmet och tränade ett par gånger under juldagarna medan jag hade känning av en kraftig (och sannolikt farlig) manlig snuva som botades med olika, och ibland goda, drycker.

Julaftonen var en svensk-norsk-sydkoreansk matupplevelse. Kanske var det mest svenska sillar, korvar och skinkor, men det fanns också pinnekött och rotmos.
Vi var 11 vuxna och två barn. Det är alltid kul med små barn på julafton när tomten kommer.
Hos sonen upptogs största delen av golvytan i vardagsrummet av ett 18.000 bitars puzzel, så därför tilldrog sig julaftonens festligheter hos Tay-Jong som hade en kämpestor lägenhet på gångavstånd från sonen.

Bilresan både dit och hem gick jättebra, vilket gjorde att vi tryggt kunde bjuda bort oss på nyårsaftonen till goda vänner här i stan. Fördrink (Manhattan), gratinerad hummer, oxfilé och sorbé samt champagne vid tolvslaget smakade alldeles utmärkt innan man lunkade hem i nyårsnatten.

Den 4 januari så fyllde svärmor Ingrid 99 år. Hon hade beställt gravad lax, dillstuvad potatis, champage och tårta. Redan på förmiddagen hade fyra(!) personal från hemtjänsten varit hos henne och sjungit samt ätit lite av sin medhavda tårta. Ingrid har en alldeles fantastisk hemtjänst som gärna tar sig en extra titt på henne när de är i grannskapet hos någon annan.
Vid frågan: "Vill du ha mer tårta?", blev svaret: "Nej tack, men gärna lite mer champagne"!!
Undrar om det kommer telegram från kungen nästa år när hon fyller hundra, eller om det är borttaget.

Vad händer nu då inom närmsta tiden? Ja, Eva ska till Montreal en sväng, åker på söndag morgon och kommer hem lördagen därpå. Får väl försöka roa mig så gott det går här hemma med gubbarnas onsdagspromenad och diverse kvällsmöten i logen. Kanske finns det någon som vill gå ut och ta en kvällsöl också....blir nog en vecka utan så mycket hemlagat!

Och dessutom är det bara två månader kvar nu tills vi drar iväg västerut......

Tyvärr blir det inga bilder denna gång pga problem med att hämta bilderna (troligen personbundet).