Ännu äldre

Jaha, så är man då dubbelt så gammal som sonen! Det vill säga, han har just fyllt 33 år och jag 66 dagen efter.
För 33 år sedan var det faktiskt nästan 30 grader kallt i Sundsvall och Timrå. Vattenledningar frös och det var inte så kul att vara ute. Idag verkar det vara lite varmare (global uppvärmning?), även om jag idag har hört, att nu ska Sverige få riktigt kalla vindar från Ryssland.
Här i Montreal så pendlar det mellan minus åtta och plus fyra grader, ibland lite sol (som idag), ibland regn och snö. Men det blåser nästan hela tiden och det är väl därför man är så noga med att ange kyleffekten här. Det varmaste det har varit historiskt här i Montreal, just denna dag, är plus 9 grader och det kallaste minus 28.

Det händer mycket just nu runt familjen.
Niklas flyttar ju ihop med Caroline i en jättefin lägenhet på elfte våningen på "gamla lasarettet" i Oslo centrum, med en vidunderlig utsikt över staden. Inflyttning på torsdag, så nu kan Niklas inte cykla till jobbet längre, utan nu går man i bilköpartankar. Man kan pendla med tåget ut till Drammen och Gulskogen, men det går betydligt snabbare och är mer tidsbesparande att åka bil. Det fina är ju att han pendlar ut ur Oslo på morgonen och in på kvällen så han möter ju nästan all trafik. Det stora problemet är troligen området runt Gulskogen centrum där vägen är kraftigt underdimensionerad och smal och man har stora problem med köer.

Så har ju Lena flyttat till Norrköping. Hon har fått en jättefin tvåa ganska centralt i stan. Så nu återstår "bara" att sätta sin personliga prägel på den första egna lägenheten. Hon är väldigt nöjd med lägenheten som bland annat har en hyfsad balkong att dricka sitt morgonthé på.

Här i Montreal så firades min födelsedag med att vi, tillsammans med våra goda vänner Louise och Gerold, på lördagskvällen gick till en restaurang som ligger runt hörnet där vi bor. Vi har passerat restaurangen tidigare men aldrig ätit där förran i lördags.

Restaurangen heter "Robin des Bois", vilket i exakt översättning till svenska betyder "Robin av trä", det vill säga Robin Hood på engelska och svenska. Konceptet är ganska kul och något för andra resauranger att ta efter kanske. Alla som serverar gör det frivilligt och utan betalning. Allt överskott från restaurangen går till fyra olika hjälporganisationer. Alltså som Karl-Gustaf Jonsson säger på julafton; "man tar från de rika och ger till de fattiga"!! Undrar vad restaurangfacket i Sverige skulle säga om det konceptet med gratis serveringspersonal!? Maten och vinerna var i alla fall utsökta!!

Söndagen, som egentligen var min födelsedag, åkte vi ut till Parc Jean-Drapeau som ligger på ön Ile Sainte-Helene mitt i floden Saint-Laurent. Dit tar man sig antingen över en bro, eller som vi med tunnelbanan under floden.
Där ute hade man byggt upp en stor park av snö för barn, med rutschbanor, snölabyrinter och även ett stort snöslott.Alltså ett stort nöjesfält som var uppbyggt för alla snölekar som man kunde tänka sig. Man kunde åka släde efter häst och man kunde spela teater med utklädda skådespelare eller åka skridskor.

Det var fruktansvärt mycket folk där ute och dessutom hade blötsnön från dagen innan frusit till en glashal matta över hela området. Tur att Röda Korset hade en ganska rejäl sjukstuga i ett av husen....
Vi tog lite bilder under några timmar och åkte sedan hem för att förbereda en liten söndagsmiddag. Först blev det en brasa och en liten drink och sedan en god entrecote med ett passande franskt vin från bourdeaux. Födelsedagen avslutades med en kaffe och en liten grappa. Inte helt fel, även om inte alla som jag, uppskattar grappa...

Eftersom det är måndag idag, så går tvättmaskinen för fullt och strax blir det den dagliga promenaden som jag gör de dagar som jag inte tränar. Har ändrat träningsdagarna till tisdag, onsdag och fredag. Passar den gamla kroppen mycket bättre. Behöver vila på måndagar efter helgernas utsvävningar!?

Ha en skön vecka, nu laddar vi för den sista(?) vintermånaden februari.....

En ny vecka

Så är vi då redan inne i vecka fyra detta nya år. Undrar vad den ska föra med sig?

Förra veckan så skrev jag att bilen stod ute i kylan medan man höll på att fixa med golvet i garaget. Att ha bilen ute på vår trånga gata kostade oss 500 CAD. Inte i parkeringsböter utan i en ny backspegel på vänster sida! Någon hade kört lite för nära och demolerat spegeln. Nu är ju dagens backspeglar inte riktigt lika de som fanns förr i världen, och som man kunde köpa nya för 15 kronor på IC/OK. Nu är det ju en motor inne i spegeln som gör att den viker in sig automatiskt när man låser bilen och dessutom blinkar det i spegeln när man svänger. Men inte hjälpte det att spegeln var invikt, den blev sönderslagen i alla fall.

Nåja, vi bor ju granne med en bilverkstad så dom fixade till en ny spegel, i rätt färg, på två dagar. Lite språkförbistring var det initialt, för fadern som äger firman talar bara portugisiska och några fraser franska och min portugisiska inskränker sig till att få in mat och dryck på Madeira. Men en av de två sönerna kunde lite engelska så då löste vi problemen....

Årets första riktiga snöfalll kom ju under tiden som bilen stod ute på gatan. Tursamt nog så hann vi få in bilen i garaget innan snöröjargänget kom farande.
Men lite oroande var det när de oranga parkeringsförbudsskyltarna dök upp.
Nästa steg är ju som bekant att de små bärgningsbilarna kommer och tutar intensivt för att alla ska fatta att man ska flytta bilen. Gör man inte det boxerar man helt sonika bort bilarna.
Därefter kommer den lilla bandtraktorn som plogar trottoarerna, och det gör han i 50 km i timmen. Då åker snön och eventuella sopor halvvägs ut på gatan, där sedan en stor taktor föser ihop det till en lång snösträng. Snöstängen görs sedan större av de två väghyvlar som följer efter traktorn.
Först därefter kommer den stora snöslungan med alla jättestora långtadarna på släp som ska frakta bort snön. Men det blir väldigt rent och fint på gatan! Allt avslutas sedan med saltbilen som vräker ut salt för att "förånga" resten av snökornen.

När det gäller ishocky så går det ganska tungt för Montreal just nu. Tror inte att dom går till slutspel i år. Det fina med hockyn här är att inga lag åker ur, det finns bara en NHL-liga. Men det finns en annan liga strax under NHL, där man har sina farmarlag som bl.a innehåller alla förhoppningsfulla juniorer. Men till den 15 februari har vi i alla fall biljetter för att se fjolårets NHL-vinnare Boston, när dom kommer på besök. Ska bli kul....mycket mat och öl brukar kanta matcherna!

Så har vi så smått börjat planera och kolla in läget för vår USA-tripp i mitten av mars och fyra veckor. Eva vill till Washington och så ska vi försöka hinna ner till New Orleans samt besöka Nashville på hemvägen. Planerar att åka via Smokey mountains för där ska det vara väldigt vackert säger våra vänner som varit där.

Vi hade en jättetrevlig pubkväll med svenska klubben i onsdags. Kul att det är så många unga som dyker upp också.

Nu håller vi tummarna för en mysig och trevlig vecka fylld av positiva överraskningar!

Skotsk middag

Nu har det blivit lite vinter här i staden. Vi har väl så där en 4 dm snö och idag är det -15 grader.
Tycker lite synd om bilen som stått ute i kylan sedan i lördags, på grund av att man utför reparationer i garaget. Hoppas få in den i kväll så vi inte får problem med snöröjargänget som troligen kommer farande i natt eller i morgon natt. Men än så länge har det inte kommit upp några röda parkeringsförbudsskyltar!

I fredags så var vi bjudna på fest hos våra vänner Martin och Sabine. Det var, som jag berättat tidigare, en fest för att fira födelsedagen för den skotske poeten Robert Burns.
Han föddes den 25 januari 1759 och dog 21 juli 1796. Burns var son till en fattig bonde och var äldst av sju syskon. Efter att hans far dog 1784, blev han tillsammans med sin bror, arrendator av faderns bondgård i Mossgiel, men det fungerade dåligt. Det var under den här tiden som han började att skriva sina första poesistycken. Hans poesi blev snabbt populär bland vänner och bekanta.
Burns skrev på lågskotska, men ibland också på engelska, men då med skotsk "dialekt".

Burns hade en hel del kärleksaffärer med unga flickor från orten, och murardottern Jean Armour blev gravid. Men hennes far förbjöd henne att gifta sig med Burns. Burns tänkte då emigrera till Jamaica, men behövde pengar till resan, så han skrev under vinter 1786-87 en samling dikter.
Det blev många odödliga verk, bland annat "Auld Lang Syne", "Adress to a Haggis", "My love is like a red red rose" och "To a mouse". Den sista dikten inspirerade John Steinbeck till boken "Möss och människor".
Burns poesibok blev en stor succé och Burns fick en stor summa pengar för sina alster, vilket gjorde att han kunde gifta sig med ovan nämnda Jean Armour. Han drev först ett jordbruk, men på grund av dålig lönsamhet fick han också ta tjänst som accistjänsteman.
Burns hälsa blev nedsatt av för stor alkoholkonsumtion och han avled i sviterna av reumatisk feber 1796.

Hur var då vår fest upplagd?
Jo, först blev vi hälsade välkomna av värden, som iklädd kilt, bjöd på champagne.
Därefter så var det en liten förrätt, innan värden medelst musik (nåja...) på sin säckpipa introducerade varmrätten haggis.

Haggis är en inälvsmat som liknar vår svenska pölsa men är mer kryddstark. Haggisen serverades innesluten i komage, som värden sedan, medan han läste dikten "Adress to a Haggis", skar upp med en vass kniv (dock inte kniven som bärs i strumpan).

Till haggisen serverades en whiskysås och något som jag uppfattade som morotspuré och potatismos.
Drycken var allt ifrån vin, öl, vatten och whisky. Jag provade den skotska varianten med öl och whisky, inte helt fel!

Det var tio personer som lät sig väl smaka och när vi gick hem en bit efter midnatt, var det fortfarande andra kvar som fortsatte festen.

Kvällen därpå, alltså på lördagskvällen, så gick vi på en restaurang som ligger bara några hundra meter från där vi bor. Det var vår granne, Lise, som hade hittat den och ville ha sällskap och prova menyn. Vi var, som vanligt, inte säskilt svåra att övertyga. Där åt jag den godaste anka som jag inmundigat någon gång!
Till den här restaurangen tar med sig sitt eget vin, vilket minskar kostnaden en liten smula.

Annars så flyter dagarna på, och tack och lov, så ha har förkylningen börjat släppa och man börjar kunna andas normalt igen och det är ju skönt.
Idag är det tvättstuga och lite annat, men redan på onsdag är det pubkväll med Svenska klubben nere i staden.
Man behöver ju ha både långa och korta mål att se fram emot!

Kanada igen

Ja, inte blev det skrivet mycket i bloggen medan vi var i Sverige. Kan väl skylla på att det fanns bättre prioriteringar att ta hänsyn till.

Som jag skrivit tidigare så var vi i Drammen hos Niklas och firade jul. Och när det gäller första mötet med sonens flickvän, Caroline, så kände vi ett spontant "Yes"!

Niklas, Caroline, Lena och Eva på kinesrestaurang i Oslo

Nu behöver/får sonen inte längre äta halvfabrikat. Eftersom Caroline är duktig och noggrann med mat, så börjar nu matlagningen i princip med att gå ut och jaga viltet. Det är matlagning från grunden alltså!! Blir nog att lägga in ett extra träningspass för Niklas...
Den 1 februari så flyttar dom ihop i en lägenhet på 11:e våningen mitt i Oslo. Hoppas att han snart får ett apotek inne i Oslo så han slipper pendla ut till Gulskogen.

En annan som överraskande meddelade flyttning, var Lena! Hon flyttar till Norrköping den 1 februari och det är jätteskönt för hustrun och mig, för då finns det en extra person som kan besöka gamla mormor. Hemtjänsten och mormors "extra dotter Ingrid" gör ett jättefint jobb, men kan ju behöva någon som avlastar lite ibland.

 "Di graue fra O´learys"

Sedan hann man ju också med ett antal promenader med gubbarna. Inga vinster på vårt tippande, men det är ju inte heller det primära målet för vårt uteliv. Det primära målet är oftast O´learys, där man kan få en god pilsner och lyssna på skvaller om alla som går förbi ute på gatan.

Förrätten var grön ärtpurésoppa med creme fraise och löjrom

Nyåret firade vi hemma i lägenheten tillsammans med våra goda vänner från Sumpan. Det var "drinkmästaren" Sture och hans mycket matkunniga hustru Cajsa. Årets drink hade en liten udda färgkulör, men var väldigt god (och som vanligt stark).
Naturligtvis blev det den traditionsenliga nyårspromenaden som, som vanligt, avslutades med fyrverkeri.
Tolvslaget firades med sedvanligt skålande i champagne och betittande av ännu mera fyrverkeri.

Mormor 98 år

Så var det då dags för mormors födelsedagsfest den 4 januari. Det blev tårta, blommor, champagne och choklad. Om två år fyller hon hundra!
"Då kommer det kanske ett telegram från kungen", sa vi.
"Nej, men bevare mig" sa den gamla socialisten då!

Nu kan vi alltså se tillbaka på ett helt år i Kanada. Förra våren var det ett par meter snö, i år är det (än så länge) bara några centimeter. Men det lilla som har kommit har jag skottat bort från altanen, för jag lärde mig i fjol, att när solen sedan kommer, så blir trädäcket snabbt torrt och man kan på ett tidigt stadium börja idka uteliv.

Framåt är det planerat med en fest den 13:e för Robert Burns, den gamle skotske skalden, hemma hos vår gode vän Martin. Han har lovat att ha kilt, spela säckpipa och bjuda på haggis. Blir spännande!

Den 18:e blir det sedan pub-kväll med svenska klubben, den 28:e fyller sonen 33 och den 2 februari blir min lillasyster (!) 60 år. Synd att man inte kan vara med och äta kakor och tårta!!

De första vännerna har gädjande nog redan bokat in en vecka här i Montreal. Alltid kul när det dyker upp möjligheter, att tillsammans med kompisar, hitta på lite extra kul här i staden.

Som sagt, ett år i Montreal. Man skulle kanske göra en årskrönika...men nää..eller kanske...