5-öresbron i höstskrud
Eva är i Montreal på konferens och kommer åter till Norrköping nästa tisdag. Hon har ett digert program eftersom hon, förutom möten hela dagarna, vill träffa så många som möjligt av våra vänner i Montreal. Vi bodde ju i alla fall 1½ år där borta, så sex kvällar räcker kanske inte långt om man vill träffa alla. Hörde att hon i alla fall träffade vår gamla granne där borta och åt på en av våra favoritrestauranger "Robin des Bois" i går kväll.
Den gångna månaden har vi mest varit hemma. Ja, det vill säga med undantag av några kortare resor för Eva till Bryssel i tjänsten.Men vi kunde i år göra vår "gravresa", dvs åka till Skogskyrkogården och pynta Evas pappa Nils Nilssons grav och sedan, efter övernattning på Scandic i Gävle, även åka till min pappas grav i Torsåker.
Det händer och har hänt saker i Norrköping också.
Man ska bygga hus vid Västgötebacken och som vanligt så började arkeologerna av gräva lite först och då hittade man spår av ett garveri. Det garveriet hade ägts av Lars Åkerbom och förutom själva garveriet så fanns också familjens bostad i samma hus.
En tidig morgon 1769 gick morgongrälet överstyr och slutade i en tragedi när Lars Åkerbom i vredesmod knivskar sin 13-åriga dotter så svårt att hon avled. Han angav sig själv till myndigheterna och arresterades. Några veckor senare så dömdes han till lagens hårdaste straff: Först högg man av den högra handen, sedan högg man huvudet av honom och slutligen så parterade och steglade man honom, dvs styckade kroppen i fyra delar och satte upp delarna på pålar och ett hjul.
Kung Adolf Fredrik avslog Åkerboms hustrus nådeansökan och skärpte i stället straffet till att börja med 30 rapp med spö!
Vid Galgberget väntade flera hundra människor för att se på avrättningen. Bödeln hade en bra dag eftersom han fick 5 daler för halshuggningen, 2 daler för en avhuggen hand och 15 daler för delandet av kroppen, dvs 22 daler. En för dåtiden enorm dagsförtjänst med tanke på att en ko kostade 40 daler!
Kroppsdelarna placerades vid Stegellyckan inte långt från den plats där Färgaregården ligger idag.
En del av "onsdagsgubbarna" vid utgrävningen
Nåja, det var då det, nu går vi mot ljusare tider!
Om en månad vänder det och dagarna blir längre igen. Men innan dess så ska vi ha vår glöggafton här hemma. Eftersom vi inte var hemma i fjol så uteblev den då (här hemma alltså). Därför har jag just idag filtrerat koncentratet som tillsammans med det röda vinet ska bli kvällens glögg. Lussebullar finns till de som vill ha. I år bakade jag med mindre mjöl och då blev bullarna mycket saftigare. Men pepparkakor med blåmögelost är nog det som kommer att gå åt mest.
Dessutom så har man monterat ljusen på "världens största adventsljusstake". Ibland är det bra att det finns folk med fantasi som ser möjligheter i gamla fabriksskorstenar.
Två kranar. En lyfter dit ljuset och i en korg i den andra hänger han som ska skruva fast det.
Måndagen efter glöggfesten så åker Eva och jag till Bryssel en vecka. Ska bli trevligt att se något annat än Eurocontrol´s sammanträdesrum, samt flygplatsen. Tänkte klämma de flesta museerna och lite andra "sevärdheter".....
Plus att träffa vänner som bor där nere naturligtvis!
Julen blir hos sonen i Oslo, men den här gången blir den första tillsammans med sambon Caroline. Det ska bli extra roligt. Kul är det också att Lena kommer hit den 15:e december och följer med oss i bilen till Oslo.
Nyår ska vi vara hemma. Vi får se om det kommer några goda vänner på besök eller om det blir bara hustrun och jag. Inbjudan har gått ut :-)
Och avslutningsvis så blev det Californien i mitten av mars, tre veckor....
