I Canyon Summit blev vi bara tvungna att stanna på Summit Inn och äta en av deras jättestora kanelbullar toppad med glasyr (pärlsocker verkar vara helt okänt i USA och Kanada!)
Kanelbullen är ca 20 cm i diameter och var alldeles lagom att dela på två. Till denna groteska bulle fanns det faktiskt riktigt gott kaffe även om man gärna, som jag, tar lite mjölk i koppen.
Jättebullen som tog upp halva bordet
Sedan bar det iväg ut i Mojaveöknen mot Barstow, där vi bodde på "Country Inn & Suites by Carlsson". Jodå det är våran gamle SAS-Janne som namngivit kedjan som faktiskt ingår i Radissonkedjan. Ett fantastiskt bra hotell som kan rekommenderas, mest för den goda servicen och ett hyfsat pris. Här bodde alla som jobbade med byggnationer ute på vägarna under veckorna och mitt emot låg ett bra matställe.
Spikrakt genom Mojaveöknen och här och där utmärkt!
Dagen därpå åkte vi vidare in i hjärtat av Mojaveöknen via slingrande vägar, övergivna bensinmackar och total ensamhet på spikraka gamla Route 66-vägar mot Flagstaff. Här åkte vi bland annat igenom nästan helt övergivna Amboy, mest känt för att inte långt härifrån finns de överväxta resterna av Bagdad, som var inspirationen till filmen Bagdag Café.
Efter Amboy så kom vi till den del av Mojaveöknen som General George S. Patton använde som träningsläger innan han började kriga i Nordafrika under andra världskriget. Patton tvingade varje man att träna här i öknen, bland annat för att det till vissa delar var ännu värre förhållanden än i Nordafrika. I hans "Dessert Training Center" i Mojaveöknen tränades över två millioner man inför resan till Nordafrika och mötet med Rommel och den tyska armén.
Vi åkte över en bergig och smal väg via västernstaden Oatman till Kingman där vi stannade och kollade in ångloket Santa Fe nr 3759. Man hade också kopplat till den vagn som post och pengar förvarades i. Det vill säga den typ av vagn som vi har sett rånas i så många västernfilmer!
Santa Fe 3759 i Kingman
Eftersom vi nu hade stannat och kollat in så mycket, så blev vi tvungna att avbryta resan på route 66 och ta 40:an mot Flagstaff för att hinna dit innan det skulle bli för mörkt. Den här dagen blev det drygt nio timmar bilkörning för att komma in i nästa delstat nämligen Arizona.
Dagen därpå så var det dags att närma sig Grand Canyon. Vi bestämde att köra så snabbt vi kunde för att komma upp till östra infarten (Painted dessert) för att få en halvdag inne i parken. "Inträdet" i parken gällde för 7 dygn men det var ingen större kostnad.
Vi var inne i parken cirka fyra timmar den här eftermiddagen. Mest var vi runt själva Grand Canyon Village och la upp stategin för nästa dag som skulle bli en heldag på södra sidan av Grand Canyon. Man kan även besöka den norra sidan av Grand Canyon som är 300 fot högre än den södra och ca 6 grader kallare. Fågelvägen är det ca 20 kilometer tvärs över men ska man åka bil runt till andra sidantvärs emot så är det 356 km!!
Här bodde vi på semesterns dyraste hotell, Holyday Inn i Tuysan, ca 10 minuter från Grand Canyon Village. Det var faktiskt billigare att bo på berömda "Venetian" i Las Vegas!!
Grand Canyon
Efter en tidig kväll så följde en tidig morgon, då hustrun bestämt oss för att vara på plats och se soluppgången över Grand Canyon tillsammans med ett par hundra bussresande asiater.
Solen skulle gå upp 06.17 enligt uppgift och ser man på, det gjorde den också! Det var verkligen på tiden för det var -1 grad på morgonen 04.30, men fram emot 10-tiden så var det drägliga + 12.
Vi tillbringade hela förmiddagen fram till 13.00 med att åka buss (-ar) runt den södra delen av Grand Canyon plus att vi promenerade vid stupet några kilometer, något som inte är en höjdare (!) för en höjdrädd person.Eftermiddagen på hotellet ägnades åt att sova och lägga in bilder i datorn.
Soluppgång 06.17, temp -1 C
Nästa dag (påskdagen) så åkte vi iväg från Tuysan för att ta oss till delstaten Nevada och Las Vegas, en biltur på cirka 250 kilometer. Vi skulle bo på hotel Venetian som är inspirerat av Italien och i synnerhet Venedig (som det hörs på namnet). Efter lite brummande på The Strip så kom vi fram till hotellet och blev tillsagda att "The Valet Parking" var fullbelagd och det var bara att själv hitta en parkeringsplats i det stora huset. Det gjorde vi och släpade väskorna genom parkeringen, in i hissen på femte våningen och sedan ner till gatuplan och incheckningen. DÅ visar det sig att det var kasinots parkering som var full... men vi lät bilen stå där den stod under de två dagar vi var i stan.
För ett mindre tillägg så fick vi en tvårummare på tjugonde våningen med utsikt över poolområdet. Inte helt fel... Efter en promenad runt på "strippen" så blev det italiensk mat på Otto´s.
Venedig inomhus
Nästa förmiddag så låg vi vid poolen och det gick faktiskt så långt att även undertecknad sågs plaska omkring i poolen. Det blev faktiskt ganska varmt så efter lunch så avbröts denna solövning och vi tog en eftermiddag ute på "strippen". En kombinerad lunch-middag intogs på "Planet Holywood" på Cesars Palace. Efter att ha spelat bort 60$ på rouletten så tog vi en vinare på rummet och packade våra väskor. Två dagar i Las Vegas är nog ganska lagom konstaterade vi.
Efter att ha stannat till vid en outlet strax utanför Las Vegas, där Eva köpte två klänningar och jag lite tenniströjor, så åkte vi ner till Los Angeles för att lämna tillbaka bilen. Det gick alldeles utmärkt och dessutom så fixade bilfirman så vi fick skjuts till vårt Radissonhotell på flygplatsen, med utsikt över två av banorna. Imponerande flygledning..... det flög lite grann kan man säga....
Dagen avslutades med en avskedsmiddag på hotellet....
Och nästa dag så drog vi iväg via Amsterdam till Stockholm och en mycket dammig och skitig bil.
Men några väskor dök aldrig upp i Stockholm. Dom var kvar i Amsterdam. Väskorna kom 5 timmar senare denna torsdagskväll till Arlanda och skulle köras till Norrköping av Jetpac sades det.
Inga väskor kom på torsdag kväll, inga väskor kom på fredag och det kom nästan inga på lördag heller, men så ringde en förhoppningfull ung man 23.45 på lördag kväll och meddelade att han, två golfbagar samt två väskor med smutstvätt fanns utanför "Sköna skon" runt hörnet!
Nåväl nu är detta äventyr över för denna gång.
Höjdpunkter?
Naturligtvis att fått vara i San Fransisco, Hollywood, Los Angeles, Santa Monica, Santa Barbara, Palm Springs, San Diego, Grand Canyon och Las Vegas.....
Men höjdpunkten för en golfare är ju naturligtvis att ha fått spela en av världens mest berömda banor Pebble Beach..... Ett stort tack till vår reseledare/golfvärd Erik för att han fixade det!!
Och som det står på Eriks anfaders gravsten i USA, "Life is short... start with the dessert!"
Så vi har faktiskt börjat fundera på nästa resa... :-)
