New Orleans och vidare österut

Nu har vi brummat vidare och gjort ett stopp vi vattenfallet i Noccalula. Här finns en sägen om en dotter till en indianhövding. Hövdingen ville naturligtvis gifta bort henna med en annan hövdings son, ett såkallat "gott parti". Men dottern var kär i en "vanlig" krigare i den egna stammen och den dag som giftemålet skulle stå så slängde hon sig utför fallet och dog. Vad den "vanlige krigaren" gjorde förtäljer inte historien! Känns historien igen??

Indiandottern på väg utför..

Efter Noccalula så kom vi till New Orlenans där vi stannade i tre dagar. En mycket intressant stad. Vi hann med besök på bra restauranger och diverse utflykter. Bilen stod i garaget hela tiden!!

Poolen för hustruns morgonsimmningar

Hotellet som var ett Best Western på N Rampart street, kan vi verkligen rekommendera. Det låg centralt mitt emot Armstrong Park, och man kunde promenera på några minuter ner till Bourbon street, med all musik och alla galanta damer, samt till Royal street där de bättre restaurangerna ligger. Hotellet har dessutom utomhuspool, hyfsad frukost och bra rum.
Vi besökte ocså två bra restauranger, Mr B´s bistro och restaurang Rib Room. Båda kan rekommenderas, men är kanske inte de billigaste i stan!

Hjulångare på Mississippi

Gjorde vi något annat än åt mat? Jo, vi åkte runt i centrum med mula (!) och vagn och fick oss en lektion om stadens historia (som är alldeles för omfattande för att berättas här), men så mycket kan sägas att staden har "ägts" av spanjorer, fransmän, engelsmän och amerikaner, i nu nämnd ordning.Stormen Katrina förstörde mycket av staden, men de franska kvarteren blev ganska orörda eftersom de kvarteren ligger en bit över vattennivån. Många hus i de låglänta områdena i New Orleans utkanter står på pålar.

Man har huset på pålar i förebyggande syfte

Vi tog också en guidad promenad i de amerikanska kvarteren "Garden district" och åkte sedan med "street-car" (en gammal spårvagn, tillbaka till centrum. Här stötte vi på en filminspelning! Det var en inspelning som skulle vara från tiden före inbördeskriget, alltså runt 1850, när man hade baler där öven mörka kvinnor fick vara med. Nästan alla vita män hade en älskarinna (mörk) som han hade inne i stadens centrum, medan han bodde med sin hustru och sina barn mera ute på landet. De barn han sedan fick med sin älskarinna togs väl om hand och fick en för dåtiden mycket god utbildning!

Filminspelning

I går, torsdag, så åkte vi via kustvägen och staden Biloxi till staden Pensacola där vi övernattade och tvättade lite kläder.

Fina badstränder

Idag fredag har fortsatt att åka längst kusten, för att vid Panama City Beach svänga upp på 10:an och fortsätta mot Tallahassee och hit till Valdosta. Från Lousiana via Mississippi och Alabama in i Florida  och vidare till Georgia alltså! Otroligt fina sandstränder!

Här har vi just hittat ett mycket bra matställe, "Outpack steakhouse", som var ett aussie-inspirerat ställe med drinkar, vin och mat. Mycket smakfullt och inte så oherrans dyrt!

Nu blir det bingen och i morgon bär det av för två dagars vistelse i Savannah i South Carolina.

Tuscaloosa Alabama

Efter att ha tillbringat några timmar på Arlingtonkyrkogården och sett bröderna Kennedys gravar plus vaktombytet vid den okända soldatens grav, så åkte vi tillbaka in till Washington city via Pentagon, för att besöka American Native Museum. Ett mycket intressant museum med information om alla indianstammar i Amerika, dvs även sydamerika.

Vakt vid den okände soldatens grav

Torsdagen den 22:a ägnades åt bilfärd från Washington via Sky Drive och Blue Montain Highway till Roanoke Virginia. Fredagen den 23:e skulle alla resturanger och bensinmackar öppna längst rutten, så när vi åkte dagen innan var allt stängt. Vi klarade oss med fyra liter kvar till den närmaste bensinstation i slutet på rutten!! Övernattning på Holiday Inn i Roanoke. Ett bra hotell som kan rekommenderas...

Sky drive

Fredagens resa blev från Roanoke till Asheville i North Carolinavia Blue Ridge Parkway. Många stopp och många bilder blev det. Det blev ett Holiday Inn i Asheville också...

Lördagen brummade vi vidare och skulle fortsätta på Blue Ridge Parkway, men på grund av tät dimma på höjderna så var den avstängd. Vi åkte en annan väg och tog oss över Smokie Montains via cherokeeindianernas område och vidare ner mot Chattanooga i Tennessee som vi hade bestämt skulle bli dagens etappmål. Och tro det eller inte, där fanns ett Holiday Inn som vi bokade in oss på. Sedan blev det en promenad ner till tågstationen och lite bilder på det beryktade "cho-cho-tåget" som man sjunger om. En öl intogs i baren på stationen, innan middagen på ST John´s restaurang, en restaurang som varmt kan rekommenderas om ni har en extra slant över! Mycket god mat, men inte direkt McD-priser.

Chattanooga-Choo-Choo, var smeknamnet på tåget som gick mellan Chattanooga och Cincinnatti

Söndagen, dvs idag när detta skrives, så åkte vi vidare, nu på snabba mångfiliga vägar, via en snutt i Georgia in i Alabama och staden Tuscaloosa. Här blev det ett Hiltonhotell lite utanför centrum. Inte så dyrt som namnet Hilton låter, och granne med en biograf med 16 salonger!

Tuscaloosa kallas för "The black warrior Village" för här bodde indianstammarna Choctaw och Creeks. Men 1813, under "The creek war", så dödades eller jagades de flesta indianerna bort från området. 1836 så bestämde så President Andrew Jackson att alla indianerna som var kvar i området skulle förflyttas till reservat. Denna förflyttning av indianerna är känd som "The Trail of Tears".
De första vita kom hit 1816 och Tuscaloosa blev "stad" 1822. Redan 1827 blev det ett universitet i staden. Men alla universitetsbyggnader utom fyra brändes under inbördeskriget mellan nord och syd år 1865.

Tuscaloosa är känt för att här föddes sångerskan Dianah Washington (född Ruth Lee Jones) och att Winston Groom fick idén till Forrest Gump när han studerade här.
Dessutom så åt President Ronald Reagen en Big Mac med pommes på Mc Donalds den 15 november 1984 innan han flög iväg från flygplatsen.

Så i den här staden, som har 90468 innevånare, händer det grejor...i morgon åker vi mot New Orleans!

On the road

Så har vi då kommit en bit på väg söderut längst ostkusten på USA.
Första dagen åkte vi från Montreal via tullen i den lilla staden Hemmington, där vi träffade den trevligaste amerikanska tullaren som vi någonsin mött.
Han hade varit fyra år i England och dessutom tjänstgjort i Saudi några år. Han pratade på och eftersom vi var (nästan) den enda bilen som kom över gränsen till USA i den lilla orten, så fick vi tips om en mindre väg längst floden söderut. Vi åkte som han sa och kom via Ticonderoga Fort, som tyvärr var stängt för säsongen.

 Efter en liten lunchpaus fortsatte vi till vårt hotell i Poughkeepsie, dit vi kom vid 17-tiden. Eftersom det var St Patricks day, så var det fullt drag på den lilla puben (som var det enda stället man kunde gå till om man ville äta utan att köra bil). Det var barn som dansade och det mesta gick i en grön kulör.

Hotellet i bakgrunden, ser ni fiskaren?

Dagen därpå drog vi iväg till Wilmington där vi skulle titta på det berömda skeppet Kalmar Nyckel som kom hit från Sverige 1638. Eva gillade inte GPS:ens val av väg utan tog en annan och det visade sig vara ett mycket lyckat drag. Efter en slingrig bergsväg kom vi till en utsiktsplats där vi stannade. Plötsligt kom det ett tiotal "Baldheaded eagles" svävande ovanför oss!! Det visade sig att det här var deras häckningsrevir!! Eva fick några riktigt bra bilder!

När vi kom fram till Wilmington och vårt hotell så visade det sig att det inte fanns någon bokning. Efter diverse telefonsamtal och mejl så löste sig hela problemet efter cirka en timme. Rummet som vi fick var mycket bra!!
Nu bestämde hustrun att vi skulle åka direkt ut till skeppet och ta några bilder. Sagt och gjort, in med väskorna och iväg ner till floden. Och det var en väldig tur! För vi kom dit 16.20 på söndagen och man stängde 16.00 och hade bara öppet lördag och söndag. Nu slank vi in i alla fall och fick några bilder på skeppet. Dessutom träffade vi en entusiast som jobbade och renoverade skeppet och han berättade att han för tre veckor sedan hade varit i Stockholm och tittat på Wasamuseet!
Kvällen middag intogs på TGIF (eller som det stod på huset: "Thank god it´s allways friday".

Kalmar Nyckel

På måndag morgon åkte vi så de sista 170 km till Washington. Tankade 9,6 gallon för 40 USD.
Vårt hotel The Quincy ligger ganska centralt och det innebär att det kan vara problem att "bli av med bilen" (utan att ställa den olåst ute på gatan). Men hotellet hade valetparking, dvs en ung förhoppningsfull ung man lastade ur väskorna, tog nyckeln och försvann med bilen. Hoppas att den dyker upp på torsdag morgon när vi ska vidare.

Eftermiddagen ägnades åt forvandring! Vi besåg World War II memorial, Korean War memorial, Vietnam War memorial, Martin Luther King memorial, Vita Huset, Washington monumentet och Lincoln memorial.
Det blev lite ost och vin på rummet innan sängen kallade.

Martin Luther King Memorial

Natten mot tisdag regnade det och åskade, men när vi kravlade oss upp vi åttatiden så hade det slutat och det var bara lite moln. Vi promenerade till "National Air och Space museum", där det visade sig vara 80% om space och 20% flygplan. Den andra delen av museet visade sig ligga ute vi Dulles-flygplatsen i en jättehangar. Där ska det finnas några hundra olika flygmaskiner sa man. Vi fick i alla fall en mycket bra guide (som var gratis liksom inträdet) och han berättade under en dryg timme om rymdfärdet och amerikanarnas frustration på 60-talet när ryssarna hann före med nästan all rymdutveckling, utom att ta sig till månen. Nu för tiden samarbetar man ju med hela rymdprojektet som innebär att man ska ta avstamp på månen och åka till mars. Resan t.o.r tar 3 år!!

Månlandaren. Amstrong nere på månen och Aldrin på väg ner.

Den här dagen har avslutats med sight-seeing-buss runt hela Washington. Först den röda slingan och sedan den gula!! Biljetten är giltig 24 timmar, så om väret tillåter så tar vi den blå i morgon ut till Arlingtonkyrkogården och ner till Pentagon.

Nu middag!!

Väntans tider

Vårblommor!!

Den enda fördelen med ett envist strilande vårregn och sex plusgrader, är att snön försvinner ganska snabbt. För vår del så ser vi gärna att våren kommer hastigt ilande nu. För det är ju som det står bak på min norska jacka; "Hunting the light", och även om det avser jakten på norrskenet, så kan man ju också översätta det till jakten på sommarens ljusa nätter.

Förberedelserna inför resan har nu gått från stadie ett (inköpet av väskorna) till att ha nått stadie två, läsande av karta och bokning av hotell. Så nu har vi boende första natten i Poughkeepsie på ett Best Western hotell. Hoppas att jag inte behöver uttala i tullen var vi ska bo första natten....
Men i övrigt, förutom i Washington, så bokar vi väl eftersom vi åker. Många hotell har rabattkuponger på turistinformationerna vid infarterna till städerna. Dessutom så har jag rabatt på boendet på ganska många motell eftersom jag är medlem i CAA, motsvarigheten till AAA i USA och M (inte moderaterna) i Sverige.

Väskorna för fyra veckors resa!!??

I helgen så gick vi över till sommartid här i landet. Det innebär att det är fem timmars skillnad under två veckor innan Sverige också ändrar och det blir sex timmars skillnad igen.
Det är faktiskt bättre med sex timmar, det är lättare att titta se på klockan, och dessutom är det Lotta Bromé klockan sju när vi stiger upp. Nu under två veckor är det allehanda program från Östergötland med information ifrån lokala nyheter som till exempel kor som fått tre kalvar, broar som aldrig borde byggas och problem i sjukvården.
Att vara sex timmar efter är ju i alla fall bra när man ska äta middag vid 19-tiden, det är väldigt sällsynt att någon ringer från Sverige....

Ikväll är det after work på hustruns arbete, men är man lite framfusig så kan man få vara med även som hemmaman. På torsdag är det föresten också pubafton, då med svenska klubben, och sedan är det nästan dax för semesterresa!!
Vi får se när och varifrån nästa blogg kommer att skrivas!!

Den här är skiven härifrån.

Nyklippt till semestern

Nu är man nyondulerad och korthårig igen inför den stundande semestern.

Min frisör är från Italien och kan ingen engelska, men är (förutom italienska naturligtvis), ganska duktig på franska och spanska. Han närmar sig nog 70 år och har naturligtvis fått lite problem med höfter och rygg. Han tillhör den gamla stammen, hela salongen och han själv andas 50-tal...

Han börjar alltid med att blöta håret (speciellt om det är nytvättat), sedan använder han maskin i nacke och på sidorna och saxen där uppe på skulten. Men blir ganska korthårig, vilket ju i mitt fall var meningen..
Efter själva hårklippningen så kommer steg två; han ansar mina ögonbryn (till glädje för hustrun) och sedan steg tre; varmt lödder på sidorna och i nacken och ansning med rakkniv.
Steg fyra är lite eau de cologne i nacken och hårspray! Man luktar som en explosion i en parfymfabrik i Grasse.
Detta till det facila priset av 15 CAD (ca 100 kr). Vill man avsluta med hårtvätt innan parfymeringen så blir det totala priset 18 CAD. Undrar vad det kostar hemma idag? Har ett minne av ca 225 kronor utan tvätt.....

Vi har börjat att bli lite mer seriösa i vår semesterplanering. Vi har köpt två mjuka väskor!!
Hustrun påstår att vi ska ha var sin sådan väska och var sin ryggsäck. Punkt!!
Normalt så när vi åker på en 3-4 veckors roadtrip i Europa så brukar vi ha en 4-5 olika väskor och kollin, och då har jag inte räknat in golfbagar (som inte ska med denna gång).
Nåja, det finns ju tvättinrättningar lite överallt i USA och att tvätta en gång i veckan är man ju van vid!

Idag är det -13 grader och sol. I morgon onsdag ska det vara + 12 grader säger väderlekstjänsten. Det svänger snabbt. Hoppas att det är våren som kommer forsande, för den 15 mars behöver man inte längre ha vinterdäck här i Quebec. Så den 16:e ska jag iväg på en första service med bilen innan vi åker söderut den 17:e. Byta olja och kolla bromsar plus lite annat kostar 262 CAD (ca 1.750 kr).

Vi har börjat fundera på vägvalet under semestern också. Vi hade tänkt åka Washington-Norra Florida- New Orleans - Blue Ridge Parkway och hem, men vi har från goda vänner fått höra att man helst ska åka Blue Ridge Parkway söderut, precis som man ska åka Route Napoleon från norr till söder (och se Medelhavet komma smygande där nere).
Huvudsaken är väl att vi håller en bit ifrån alla virvelstormar och tournados.

Eftersom det nu är knappa fyra månader tills vi ska åka hem, så har man börjat kolla lite i kalendern hur juli, augusti och september ska arta sig där hemma. Har just fått datum för ODD-golfen i början av augusti, Rullbollen i Boden i slutet av augusti och så ska det kanske bli lite golf med våra "thailandsvänner" också om vi hinner hem. Ska bli kul att börja lira igen.

När vi sedan åker hem i slutet av juni så blir det nog lite fler väskor (och större) än till denna semester!!
Och dessutom ska det ju hem en bil....spännande....