Lite om lägenheten

Veckan som gått har det varit mycket nyhetsläsande på internet. Det är fantastiskt att man kan sitta på den här sidan atlanten och läsa NT, VK, ST, kvällsdrakarna och DN (som vi har på PDF). Visserligen satt man väl hemma också och läste på nätet men inte så noga som här när man inte har en papperstidning. Vi läser även The Gazette på nätet. Det är bara en i vår trappuppgång som har Gazette och en som har en NewYork-tidning (på helgen).

Jag har fått några frågor om hur vår lägenhet ser ut och det är kanske på sin plats att ta det igen. Vi har alltså en lägenhet bestående av kök, vardagsrum, badrum och två sovrum på entreplanet. En trappa ner i källarplanet finns en liten "gillestuga", ett sovrum och badrum.
Lägenheten är ganska mörk, speciellt i köksdelen och vardagsrummet, trots stora glasytor ut mot altanen. Men det är en mycket färgglad lägenhet! Vårt sovrum uppe har tre ljusa väggar samt en blå vägg och ett blått tak. Gästrummet uppe går helt i turkos, dvs alla väggar och taket är turkos! (Även garderobsdörrarna!!)
Vardagsrummet går tack och lov i ljusa färger, men har en fondvägg i en grönaktig nyans och en fondvägg i samma nyans har också matplatsen i köket. Badrummet går helt i brunt och det gör också alla garderobsdörrar i hallen och köket. Alla väggar i "Gillestugan" går helt i lila (!) men har ljust tak. Slutligen gästrummet nere som går i en ljusgrön nyans, tror det är ur samma färgburk som fondväggarna i köket och vardagsrummet. Vi har faktiskt ett stående erbjudande om att få ommålat, men nu har vi ju börjat vänja oss, och det är ju lite kul också!
All beslysning (utom då läslamporna) är spolights som antingen är infällda i taket eller sitter på skenor i taket. Elen är 110 volt och billig. För oss spelar det ju ingen roll eftersom den ingår i hyran. Men delstaten Quebec äger all elproduktion och styr således prisbilden. Trots ett slags monopol så är det billigt. Vi har en egen varmvattenberedare med djävulskt varmt vatten. Här finns inget överhettningsskydd, men heller ingen möjlighet till legionärssjuka! Toaletterna är ett kapitel för sig. De är väldigt låga (barnhöjd) och har också väldigt smalt "rör", vilket gör att det ibland blir stopp. Så den där "gummistampen" som sitter på en täpinne, har sin givna plats i badrummet.

På det stora hela så trivs vi väldigt bra. Visserligen bor vi i den franska delen av Montreal, men de flesta i kvarteren runt omkring oss, är av portugisisk börd. Ofta andra eller tredje generation, vilket gör att dom flesta är trespråkiga. Omgivningarna kan tyckas lite ruffiga, men i den här delen av Platån börjar det ske samma sak som har skett på Söder i Stockholm; det börjar bli inne att bo här. Jättemånga butiker och massor, massor av restauranger av alla de slag.

Vad är då det bästa? Jo, saklöst bäst är, att när vintersnön viner och det är 30 grader kallt, kunna tända en brasa i öppenspisen och mysa med en bra bok och något gott att dricka. Något som vi får nöjet att vara med om en gång nu i vinter och vår.

Avslutningsvis några ord om altanen. Den skuggas av en hög mur och ett stort träd (en hägg sägs det). Lite synd på de blommor som vi har där ute som inte får tillräckligt med sol. Ett litet porlande "vattenfall" och vår grill finns där ute också. Nu på sommaren äts ju alla middagar där ute.

Nu nog om lägenheten. I nästa blogg hoppas jag kunna berätta om vår resa ner till Niagara och New England. Och få med lite mera bilder!!

Glädje och sorg

Tänkte börja den här bloggen med att citera DN söndag:

"Mardrömmen i Norge visar med all tydlighet på en gammal sanning: Den stora striden står inte mellan kristna och muslimer, höger och vänster, utan mellan de som tror på ett öppet, demokratiskt samhälle och de som vill slå sönder demokratin med sprängmedel, automatvapen, bitterhet och hot"!

Och så är det ju, ska demokratin överleva så får vi aldrig böja oss och bli rädda, utan vi måste stiga fram och ta ansvar för vår rätt att leva i ett fritt demokratiskt samhälle, där alla har en plats och en möjlighet att utvecklas som människor! "Frihet är det bästa ting som finnes hela jorden kring" har man ju sagt och det stämmer ju!

Det är också som en god vän i Norrköping brukar säga vid sådana här händelser: "Man kan sätta två nollor bakom antalet avlidna, då har man det ungefärliga antalet på de som är mer eller mindre direkt berörda, anhöriga, grannar, arbetskamrater, skolkamrater och så vidare.

Det känns också bra att se den kraftfulla och beslutsamma uppslutning som skett för offren och de anhöriga i Norge. Traumabehandligen i Norge är mycket bra.

Så om fredagen blev en sorgens dag så blev lördagen betydligt bättre.

Då vaknade man upp till en glad överraskning! Man upptäckte att två av ens närmaste vänner, boende i Sundbyberg, hade gift sig efter 15 års samboförhållande. Med bara två (tre) vittnen gifte de sig i Marabouparken i Sumpan. Samma park som hustrun och jag, tillsammans med dom, en vecka tidigare, hade suttit och druckit muserande vin i!

Extra roligt blir det ju att dom kommer hit om fem dagar för en liten rundtur med bilen. Vi åker via Niagara Falls och Fingerlakes till Maine. Vi stannar tre nätter i Boothbay och äter hummer naturligtvis. Sedan hem igen och avslutar med några dagar i Montreal. Givetvis ska vi besöka Tilleybutiken (som faktiskt har lite rea) och se vad vi kan hitta.

I helgen åkte hustrun och jag ut till Parc Jean-Drapeau, som ligger på den konstgjorda ön Ile Notre-Dame. Man kan åka tunnelbana till grannön Ile Sainte-Helene (som också är en del av parken), men sedan får man gå över en bro till Ile Notre-Dame där racerbanan "Gilles-Villeneuve", Casinot, Olympiska bassängen för rodd och kanot och badet ligger.

När vi kom upp från tunnelbanan på Ile Sainte-Helene så möttes vi av ett stort antal svartklädda unga människor med nitar och jättekängor. Dessutom spelades en musik som var hög och speciell! Vi hade hamnat mitt i uppladdningen för söndagens "Black Metal-konsert". Vi blev också erbjudna biljetter, men vi tackade artigt nej till erbjudandet trots att man hade kunnat få se Kiss och Motörhead livs levande!

När vi kom över till Ile Notre-Dame så var det full fart i Olympiabassängen. Det var drakrodd!!

Massor av ungdomar och stora långa drakbåtar i glada färger.

Det blev en skön promenad i det vackra vädret och två timmar senare kunde vi få var sin välbehövlig kall pilsner!

Som vanligt på måndagen så går nu tvättmaskinen i bakgrunden och nerifrån hörs Josephs dammsugare. Jo, han har med sig ALLT som han använder! Han vägrar att använda vår dammsugare (för dålig kapacitet) eller våra kemikalier till bad och kök (inte de som han tycker är bäst), så då dyker han upp med fem stora kassar och en ryggsäck som innehåller bland annat "Foppatofflor" och lunchen.

Den kommande veckan ska jag försöka bunkra upp mat och dryck.

Tror att augusti kommer att präglas av öl och whiskey, medan september mera går åt "gin och tonic-hållet"! Plus naturligtvis en och annan flaska vin.... hoppas på grillväder...

Kul att få besök och få visa Montreal. Men man får väl läsa på lite bättre om vad som händer i stan så man inte hamnar på hårdrockskonsert igen!!

Hemma eller borta?

Så har vi då varit ute på vår första återresa till Sverige. Den här gången hade vi valt Air Canada med hemresa via Frankfurt och återresa via London. Avresan från Montreal blev försenad pga att bryggan som ligger an mot flygplanet hade fått ett elfel och inte gick att dra undan. Efter en halv timma så kom vi så iväg tillsammans med en massa familjer med gråtande, och ivrigt i ryggen sparkande barn. Eftersom vi var försenade i starten så blev det en intensiv språngmarsch i Frankfurts labyrinter till den väntande anslutningen till Stockholm. Vi kom med, men det var med nöd och näppe. Man hade stängt "gaten " när vi kom. Men vi insåg att väskan skulle nog inte komma med, men si det gjorde den, för blev det fel på den automatiska avläsaren som kollar passagerarna ombord mot de väskor som har lastats! Man blev tvungen att manuellt läsa passagerarlistan och kolla mot de väskor som var lastade! Och vad händer då? Jo, vår väska kom med på planet och kom sedan, eftersom den låg överst i högen, först ut på bagagebandet på Arlanda!

Väl på Arlanda tog vi ut vår hyrbil, som visade sig vara en mycket trött Mazda, som diverse personer hade kört 5.000 mil med. I ösregn åkte vi sedan till Norrköping för att först direkt besöka mormor som ännu en gång hade fallit i hemmet. Hon hade därför tillbringat 8 timmar på akuten tillsammans med en änglalik god vän, tillika sjuksyrra, som hade varit med henne. Och är man 97 år som mormor är så är det bra att ha med en egen sjuksyrra med rotweileregenskaper! Då blir behandlingen rätt, även om den inte var snabb. Men lite morrande krävdes för att det skulle fungera med dropp och annat. Men när vi kom till mormor så var hon på benen hemma och tyckte att livet var bra igen, även om hon var trött.

Efter någon timmas välbehövlig sömn, så bjöd grannarna högst upp i vårt hus på en mycket god och välsmakande middag. Potatisgratinen var gudomlig, köttet mjällt och fint och rosévinet gott. Efter detta sov man ovaggad!

Dagen därpå så var det dags för det dagliga besöket hos mormor. Eftermiddagen blev det lite promenad runt i centrum, lite vila och sedan besök med en god vän på Trädgår´n. Inte helt fel att sitta ute ljusa sommarkvällar med god mat och vänner.

Tisdagen promenerade vi runt 5-öresbron och gick därefter till Halvars glasskiosk. Sedan lite mer vila och kvällen avslutades med en fin middag hemma hos goda vänner, som för övrigt kommer hit i början av september. Det ska bli kul.

Onsdagen tillbringade hustrun på Styrelsen och fixade med telefon och andra grejor som blivit förändrade nu när man flyttat. Jag onsdagspromenerade med gubbarna och käkade en god lunch med tillhörande pilsner. Ett stort V64-system gjorde att vi inte förlorade lika mycket som vanligt utan bara lite! Kvällen tillbringades tillsammans med ovan nämda sjuksyrra och hennes man på Asken. En mutmiddag alltså!! Nåja, god mat var det och inget fel på vin och öl heller.

Sedan kom två kvällar som vi tillbringade på egen hand hemma. Eva upptäckte att vi hade kräftor (från min lokale leverantör) i frysen. Så det blev en trevlig fest för oss själva i vårt kök på Drottninggatan. Undrar varför vi alltid sitter i köket och äter när det bara är vi två? Vi gör likadant på den här sidan av vattnet.

Lördagen tillbringades i Sumpan hos goda vänner, som kommer hit om två veckor! Som alltid spännande mat och dryck och en genomgång av kartor inför vår resa till Niagarafallen och New England om några veckor. Bilden är tagen från deras balkong upp mot det gamla vattentornet i Sundbyberg.

Söndagen ägnades åt att resa hit! Hela den "svenska söndagen" och några timmar av den "svenska måndagen" också. Hyrbil tillbaka på Arlanda 09.00, avresa till London 11.15. Ankomst 13.45 och sedan avresa till Montreal 15.30 med ankomst till Montreal 22.50. Allt nu i svenska tider! Men så blev inte fallet. Avresan blev 19.00 svensk tid och vi landade här 02.45! Det vill säga 20.45 lokal tid. Sedan kunde man inte lasta ur väskorna och lägga dom på bandet, för att det regnade och åskan gick. Att man inte tankar när åskan går har jag varit med om ett antal gånger, men inte att man inte kan lasta ur väskorna! Efter 45 minuter extra väntan så kom så väskan och just denna kväll hade tullen ute alla sin gubbar och gummor för att kolla väskor. Givetvis blev vi uttagna, men efter ett par minuters viftande med våra pass med diplomatstämplar i, så släpptes vi igenom utan genomsökning! Taxiresan hem blev bra, men med lite förseningar på vägen pga kollision på väg 40 och en brand på St Laurent så den var avstängd. Men taxichauffören hittade runt alla avspärrningar och vi klev in genom porten 23.00 lokal tid (05.00 svensk). Nääästan 24 timmars resande och väntande! Tur vi har Dinerskort så man kan få sitta inne i en "lunga", äta lite ost och ta ett glas vin. Dessutom visades det golf hela tiden på TV:n.....men man blir less efter 4½ timme...

Men det var trots allt en bra resa och kul att träffa så många vänner. Nästa hemresa är planerad till mitten av december då vi har tre veckor på hemmaplan. Men innan dess ser vi fram emot besök från många vänner som har ledighet att ta ut....

Semestervecka

Nu börjar det dra ihop sig till en veckas semester. Ja, det vill säga, det är ju bara hustrun som har semester rent formellt, men även jag tar lite ledigt från rutingöromålen.

Det ska bli roligt att komma hem till Norrköping även om det bara är några dagar. Man har ju hört talas om nya byggnader i centrum, nya restauranger och att club Wasa har öppnat igen. Ska också bli trevligt att sitta ute på altanen, eventuellt grilla och ta ett glas rosé.

En pilsner på Trädgår´n eller på Bishops med de vänner som är lediga är ju inte helt fel heller. Vi kommer ju hem på söndag, så den eftermiddagen blir nog mest vila. Enligt norska väderkanalen så ska det bli fint utesittarväder på måndag, så då tänkte vi nog traska ut och kolla läget i byn. Någon som är intresserad att följa med??

Ska också bli trevligt att återuppta en tradition, även om det bara blir en gång, nämligen onsdagspromenaden runt 5-öresbron med gubbarna. Lite mat och några pilsner, en som vanligt lite felaktig rad till onsdagstravet, samt lite skvaller om er som inte är med!

Nu ska jag traska ner till hamnen och äta en "hummerrulle" till lunch. Vädret är soligt och tempen runt 25, så man får väl ta på sig den italiensk/panamanska hatten.

Resor

Den gångna veckan har gått i musikens tecken. Det är ju jazzfestival i staden och den avslutas idag måndag med bland annat Marianne Faithfull, som vi ska gå och lyssna på klockan arton.

Montreal Jazzfestival är otroligt populär med besökare från hela världen. I lördags när vi var ner och lyssnade på musik från tre olika stora utescener i centrum, så var det flera hundratusen människor ute på gator och torg. Det blev senare, vid 23-tiden, fullständig trafikinfarkt i staden. Det tog oss nästan en timme att komma hem med bussen, normalt tar det kanske tio minuter.

Anledningen till kaoset var att många av jazzlyssnarna skulle hem eller vidare till något annat, samtidigt som de tiotusentals som sett på fyrverkeriet nere vid hamnen också skulle hem. Massor av barnvagnar, gråtande barn och förbannade föräldrar som klagade på att kollektivtrafiken inte fungerade. Och inte blev det bättre av att det var nästan 30 grader varmt.....

Fyrverkeriet var Tjeckiens bidrag till "fyrverkeri-VM" som äger rum under juli månad. Det är olika länder som tävlar, bland annat Kina, USA, Frankrike och naturligtvis Kanada. Det hela tar slut den 30 juli, när det är stor avslutningsfest. Varje fyrverkeri har ett tema med musik och effekter och håller på en halv timme. Lite längre än i Norrköping alltså och inget pratande i början....

När man tar en promenad i månadsskiftet juni-juli så har man en känsla av att ha flyttats tillbaka till 20-talets oktober-Sverige när alla statarna skulle flytta. Skillnaden här är två. Det är studenterna från alla universiteten i staden som hittar nytt eller byter upp sig. Massor av gamla möbler, som man inte vill ta med sig, bärs ut på gatan och plockas antingen upp av någon nyinflyttad student eller under natten av sopgubbarna. Halvårskontrakt på lägenheter verkar populärt!

Ja, nu drar det ihop sig till en semesterresa till Norrköping. Tyvärr blir det nog lite stressigt, för vi är bara hemma en vecka. Vi åker härifrån på lördageftermiddag och ska, om allt klaffar, vara på Arlanda vid 10-tiden på söndag den 10:e. Där plockar vi ut en hyrbil som vi har under veckan i Norrköping. Så man kan säga att vi är i Norrköping söndag kväll till lördag förmiddag, då vi åker upp till Stockholm och träffar vänner där. Sedan flyger vi hit igen på söndag förmiddag den 17:e juli!!

Vi hoppas att vi kan träffa många kamrater under veckan och ta några pilsner. Dessutom måste man ju ta en promenad i centrum och se om det hänt något på ett halvår. Men prio ett är att besöka mormor 97, i princip varje dag.

Nu är Joseph klar med "gästdelen" i källaren och börjar städa här uppe. Jag har som vanligt tvättstuga på måndagar och ska dessutom strax gå ut och handla lite mat.

Ikväll blir det alltså Marianne Faithfull, undrar hur hon låter idag.....