Nu har vi varit hemma i nästan tre månader. Vi har naturligtvis kommit in i de vanliga rutinerna igen. Eva har hunnit vara i Norge, Frankrike och Belgien ett antal gånger, naturligtvis alla gångerna i tjänsten. Troligen ska hon några dagar till Montreal i november, vi får se hur det går med det mötet.
Som de flesta vet så har vi spårvagnar och bussar som brummar förbi och skakar om vårt hus, som står på gamla trästammar, nedbankade i leran så gott det gick år 1899. Det innebär att huset rör lite på sig och sjunker och vrider sig som en mask. Därför så blev det härom veckan aktuellt att renovera stukaturen i sovrummet, hyvla fönstren så de gick att öppna och stänga, samt fixa till entredörren till fastigheten.
Renoveringen ägde rum under den vecka som Eva var i Paris, så mycket slit och släp blev det för undertecknad. Tack och lov så hann Eva hjälpa mig att få ut sängarna innan hon åkte och sedan hann hon hem lagom till att dom skulle tillbaka in. Det är planering det!
Under några veckor, just nu, så går det inga spårvagnar och heller inga bussar på gatan utanför vårt sovrum och det är faktiskt ganska ovanligt , men skönt. Man håller på att byta ut växlar och renovera spår lite längre ner på gatan, så det är massor av göteborgare i stan!
Trodde att det var dom som hade svetsat lite illa när brandbilarna dök upp utanför huset. Men det var brand i källaren i huset mitt emot. Det rök ganska bra och det var ett jättepådrag med brandbilar, polis och minst fyra ambulanser. Såg att polisen, lite i smyg, filmade alla som stod där och tittade på. Enligt tidningen så var det eventuellt en anlagd brand i källaren under en restaurang.
Källarbrand
Annars går det bra med träningen för oss båda. Eva har en PT som jagar henne, men jag kör enligt ett eget schema som jag tog med hem från Nautilus i Montreal.
Och träna behöver man, med tanke på våra mat och dryckesvanor. Kräftor med tillhörande dryck har det blivit ett antal gånger både inne i stan och på landet hos goda vänner.
Men nu håller vi ju i alla fall vikten!
Promenaderna med gubbarna är för tillfället lite rumphuggna på onsdagarna, eftersom Ingvar går stadsvandringar och lär sig Norrköpings historia, Roffa har dragit iväg ner till södra Frankrike och Riksflygledaren med fru är ute och åker Hurtigruten. Men det innebär väl bara att vi har ännu mer att ljuga om när hela gänget blir samlade igen om några veckor.
Min namne, ingenjör Jan, har tillkommit i gänget och även han har ibland intressanta detaljer att berätta om de kamrater som inte är närvarande....
Så bäva månde allmänheten när hela gänget är samlat, har intagit sin lunch, lutat sig tillbaka, tar sin andra pint och börjar berätta!!
Eva och jag har också hunnit med att spela några ronder golf. Oftast blir det 9 hål för att det är lättast att komma ut på den banan. När Eva jobbar så hinner vi ju inte ut på kvällarna längre, eftersom det börjar skymma vid 18-tiden. Så ska vi spela 18 hål så blir det på helgerna när banan är som mest uppbokad. Men den 9 oktober ska vi i alla fall spela en scramble och det ska bli kul. Eftersom det är sista tävlingen för säsongen så är det lite middag efteråt. Lottade lag och kanonstart!!
I september hade vi varit förlovade i 38 år. Förlovningsmiddagen intogs på restaurang Röda Valvet på Kornhamstorg i Stockholm den 7 september 1974. Sedan var det pendeltåg hem till Märsta!
Men när vi, på fredagkvällen, skulle fira lite här hemma, så blev Eva försenad hem från Paris, så vi tog bara lite ost och vin i den sena kvällen. Champagne, jordgubbar och middag fick vänta till dagen därpå, dvs lördagkvällen.
Lite champagne och jordgubbar för att fira 38 år (och en dag).
I september så har också vår underbara dotter fyllt 30 år! Även hon finns nu i utlandet och jobbar med sina översättningar. Roligt att höra henne livligt berätta om sina vedermödor med att översätta, bland annat, drifthandböcker för traktorer till svenska. Är man facköversättare så är man, men man måste ju bli väldigt allmänbildad i det där yrket! Undrar vad kardanväxeldrev heter på en Ferguson..
Ja, det är otroligt vad tiden går, och det konstiga är ju, att man själv inte förändrats det allra minsta. Man är ju lika ungdomlig och naiv som när man var 17 och snodde värvning i flygvapnet.... hm, kanske lite stelare i lederna, men annars...
Just denna vecka så har vi köpt en ny scanner för att scanna in diabilder i datorn. Det går inte så bra! Drivrutinerna vill inte riktigt krypa in i datorn... fortsättning följer på torsdag när Eva är hemma från Bryssel... kanske kan man drabba er med lite gamla bilder så småningom...
Sedan är det ju bara en månad tills vi ska åka ner till Teneriffa. Det ska bli kul, vi har aldrig varit där tidigare. Vi har en hyrbil under veckan vi är där, så vi hoppas att vi hinner se mycket av ön.
Så nästa gång som det skrivs i bloggen så kanske det blir lite vackra bilder från den blommande ön!
Men först blir det kulturnatt i Norrköping den 29:e....
