New England

Nu när detta skrives, klockan nio på morgonen, så är det redan 25 grader varmt. Men jag ser molnen komma, de moln som ska ge oss lite växlande molnighet och till helgen tre dagars regn! Nu när vi har kommit hem från New England, och hustrun har ledigt på fredag igen, så tänkte vi åka upp till Quebec City några dagar. Men när det ska regna hela helgen, så tar vi det vid ett annat tillfälle tror jag. Hustrun har alltså ledigt enligt den kanadensiska kalendern och på fredag är det Kanadas nationaldag. Förra fredagen var det Quebecs nationaldag. Det är noga här i Quebec att hålla på de franska anorna!

Nåja, i fredags så åkte vi alltså iväg ner till en litet idylliskt ställe som heter Boothbay Harbor i Maine. Platsen kan enklast beskrivas som " en idyll på sommaren och en håla på vinter", dvs ungefär som Söderköping, Tylösand eller Sandhamn. Det är lite turist-fälle-varning över platsen, som är mycket idyllisk och har massor av saker att upptäcka på sommaren. På hösten åker man hit för att se på vackra höstfärger, framför allt på vägen hit, då man kan åka över White Montain.

På vägen ner till Boothbay så stannade vi i en liten håla och käkade lunch. Vägen gick rakt genom "centrum" som bestod av en bensinmack, ett litet köpcentrum, två affärer som sålde snöskotrar, fiskeutrustning, tält och gasol. Där fanns alltså också en lokal pub, med en nattklubb i bottenvåningen (som var stängd). Vi parkerade vår Volvo bland GMC-trucks, Ford FX4-off-road och en gammal timmerbil av märket Peterbilt (som faktiskt är ett dotterbolag till DAF!) Jag parkerade bilen utanför fönstret, så vi kunde ha den under uppsikt, inte för att någon skulle stjäla den, utan för att se om/när någon av misstag skulle köra över den. När vi mätta och belåtna (nja), kom ut och fann bilen oförstörd, åkte vi vidare ner till östkusten och hotellet. Welch House Inn är beläget ganska högt upp, men ändå nära vattnet och med bra utsikt över båtar och hummertinor. Det är idag stor konkurrens bland hotell och B&B, så eftersom vi bokat tre nätter så fick vi en check på 50 $ att köpa bensin för och en lika stor check att äta mat för på McSeagulls restaurang. Jag hade tankat fullt i Kanada (där bensinen är lite billigare och bättre) och när jag sedan tankade fullt på söndagen så gick bensinräkningen på 51 $ och 10 cent, det vill säga, jag betalade själv drygt en dollar för full tank! Han som tankade fick två dollar för att han gjorde jobbet och tvättade av rutorna. Sedan sa han: "Är du från Norge?!" Uppenbarligen är min engelska inte så bra eller så har den förbättrats från mitt bulgariska uttal efter stroken! Träning ger kanske färdighet och inte bara muskelsmärtor.

Fredagkvällen tillbringades på en italiensk restaurang 200 meter från hotellet. Glada att vara framme och glada för tre lediga dagar ytterligare, så beställde jag i festyra en dry martini. Det var första misstaget. Allting är stort i USA (och även i Kanada), men jag har aldrig truckit en tvådeciliters draja förut. Hustrun drack något som hette Bloodytini Martini, var lika stor, och rödfärgad. Maten var utmärkt, allt är ju tillagat med hummer på ett eller annat sätt, så här blev det Lobster Risotto, som sköljdes ned med en flaska Verdicchio. Det hela avrundades med tiramisu och kaffe, samt misstag nummer två för undertecknad, nämligen en grappa. En VÄLDIGT stor grappa Sassicaia! Det är nog enda gången jag lämnat ett halvt glas grappa.

Efter en relativt god natt, vaknade vi på lördagen till ösregn, så vi tog det lite lugnt på förmiddagen med en god frukost och lite internet. Vid 11-tiden brummade vi iväg norrut och rundade "viken" och fortsatte längst ner i nästa "finger", till Permaquid Point Light, en fyr som byggdes 1835 och blev automatisk 1934. Höjden är 38 feet och man kan klättra upp via en spiraltrappa och en stege till "lampan". Vilket vi gjorde tillsammans med en grupp fnittrande , ganska rundnätta amerikanska damer i min ålder. Bara två tog sig ända upp. På hemvägen stannade vi till i Damariscotta, en liten fin by med många antikaffärer bland annat. Kvällen avnjöts på McSeagulls, där vi hade vår rabattcheck. Vis av gårdagen så blev det öl till maten, vilket visade sig vara helt rätt. Allting här rör sig alltså runt hummer och allt som den går att använda till. Man blandar med pasta, ris och/eller grönsaker, eller så äter man en hel hummer med hjälp av de tänger och andra hjälpmedel man får in.

Efter en natt med åska, ösregn och kraftig vind så styrde vi kosan söderut på söndagen. Ute vid kusten ljöd mistluren och dimman låg tät, men in över land blev det genast bättre, med sol och ganska behaglig temperatur. Efter en liten bilresa kom vi så till Freeport, där det finns 110 olika outlets. Ja, hela staden är uppbyggd runt outlets och affärer. Efter att i solsken ha travat runt i staden, besökt ett antal affärer med kända loggor, så inhandlades en tröja av hustrun. Därefter var det dags för en lokal hamburgare och en liter Cola och avfärd. Vi åkte ner mot kusten igen och brummade runt på lite småvägar ända ut till Atlanten, där vägen tog slut. När vi kom hem var det fortfarande dimma och mistluren brölade fortfarande. Efter lite vila på rummet så blev det "favorit i repris", dvs McSeagulls restaurang igen.

Inte mycket att säga om hemresan, mer än att den gick över White Montains i strålande sol. Det var många, många vägarbeten, så det blev stopp på stopp och väntan. Men så upptäckte hustrun en golfklubb intill vägen, Maplewood, med både casino och en stor pool. Något för Söderköpings GK att ta efter?

Dagens största problem kom när vi nalkades Montreal. Helt stopp på stora leden in mot staden. Nästan alla broar är så dåliga att de håller på att ramla ner i vattnet så man reparerar, stänger av och bygger nytt och då blir det timslånga köer. Men hustrun löste problemet efter ett tag, genom att hitta en annan väg och en annan bro över till ön. För Montreal ligger på en ö även om man inte tänker på det.

Det blev mycket det här, med många vinklingar, men jag orkar inte med något "kill your darlings" idag.

Nu kom precis DHL med mitt nya handelsbankskort. Posten strejkar och har så gjort nu i två veckor lite till och från. Nu ska jag strax lägga in det sista i tvättmaskinen och gå ut och handla. Ikväll blir det Bave Brubeck ner i stan, det är ju jazzfestival!!!

Fest

Nu har vi lärt känna grannarna lite mer. Det är så att här i Montreal så kryper man ur sina hålor i slutet av maj, och i slutet av september kryper man in igen. Så i vårt hus var det alltså städdag av de allmänna ytorna i lördags. I år var det prioriterat att rensa stuprören (en del invändiga!) och gräva och fixa ny jord till klätterväxterna. Att man måste rensa rören har att göra med att 90 % av alla tak i Montreal är platta!! Därför ser man också, som jag skrivit tidigare, en massa människor uppe på taken under maj och juni månad för att renovera tak. En av de riktigt stora förstörarna av lägenheter och hus att just vattenskador. I och med att man har platta tak så har man också "tjärpappstak" och dom håller bara några år, sedan är det dax att fixa till dom. Men det ger en hel del arbetstillfällen.

Nåja, vi som höll oss på marken fixade till alla klätterväxterna, hällde ut ny jord och vattnade. Det blev riktigt trevligt på baksidan. Snart kommer det lite grus också till gångvägen. Jo, och så fick jag glädjen att såga ner några grenar från den stora häggen, som skuggar vår uteplats, så nu är det lite mer sol. Tyvärr vill ägarinnan av lägenheten ha skugga, så jag fick inte ta riktigt så mycket som jag hade önskat. Men nu ser det trevligare ut på vår altan.

Bredvid oss finns det en bilverkstad som är öppen måndag till och med lördag. Det gör att det är lite buller och bång utanför vårt sovrumsfönster på lördagmorgnarna. Är det riktigt bra väder så släpar grabbarna ut en kolgrill på trottoaren och grillar sin lunch. Men dom släpar den inte så den hamnar under vårt fönster tack och lov. Men är det sommar och grilltid så är det!!

Naturligvis så är det festernas och partajandets tid nu på sommaren. För två veckor sedan var Rue Mont Royal avstängd för all trafik och förra veckan var det Rue Saint Laurent som var avstängd. Båda gångerna så släpar alla affärer ut det dom har på gatan, sänker priserna lite och hoppas på god kommers. Krogarna gör då naturligtvis likadant. Så på ena sidan "krogen" kan det vara herrunderkläder och på den andra damdito. Vi hittade en ny portugisisk krog i fredagskväll som hade fantastisk mat. Hustrun åt en variant av täljstensbiff, alltså en uppvärmd sten som man själv grillar sitt kött på, och jag är en blandad tallrik med havets alla läckerheter. Fast jag måste erkänna att de lite sega bläckfiskbitarna är inte min favorit.

Så var det ju också NORDICAO:s årliga "Nordic Dinner Dance". 190 personer från jordens alla hörn, uppklädda på mer eller mindre uppseendeväckande sätt. För här kan man verkligen tala om "här-är-jag-se-mig"!! Nåja, jag var ju också där och gjorde mitt bästa för att konversera med bordsgrannarna, som kom från Australien, Belgien, Camerun och Bukina Faso (f.d Övre Volta).

Fördrink, mingel, fyrarättersmiddag med vin, kaffe och avec började 19.00 och slutade 22.30, då dansen började. Och det var inte riktigt den sortens pardans som vi är vanan med. Jo, föresten , till att börja med var det pardans, men efter ett tag var det bara att som enskild att gå upp och hoppa! Deltagarna från de sydligare länderna var klart bäst på att skaka loss!! Men efter, gravlax, sallad med getost, kyckling med potatismos och lingon samt sorbé, kaffe och avec, så behövdes det verkligen lite motion.

I går motionerade vi lite till, när vi åkte till Botaniska trädgården för att besöka den Kinesiska och den Japanska delen. Det var verkligen rogivande att kunna gå omkring i det fina vädret och njuta av den stillhet som finns i dessa trädgårdar. Det finns mycket annat att se också, till exempel en del som beskriver urbefolkningens del av landet.

Nu är det ju snart midsommar hemma i Sverige. Det firar man ju inte här naturligtvis, men hustrun är i alla fall ledig den 24 juni för då är det Quebecs "nationaldag". Eftersom man inte kan enas i det här landet, så har Kanada sin nationaldag den 1 juli och då är man naturligtvis ledig också här i Quebec. Så nästa fredag (midsommarafton) så åker vi ner till New England i fyra dagar. Vi ska bo på Welch House Inn i Boothbay Harbor, en liten fiskehåla strax norr om Portland. Vädret ska vara "så där", säger man, med temperatur mellan 12 och 20 grader samt någon regnskur. Men här hemma ska det regna från fredag till måndag, så det är kanske lite bättre nere i New England (förutom temperaturen då). Det blir bilens första riktiga långtur. Ska bli kul att komma iväg några dagar.

När vi kommer hem så ska vi gå och lyssna på Dave Brubeck och hans kvartett. Gubben är 90 år men spelar fortfarande. Undrar hur det låter idag?!

Nu är Joseph snart klar med städningen och jag med tvättandet, så nu blir det en liten tur till affären. Rosévinet är slut..

Nationaldag och Formel 1

Kan meddela att nationaldagsfirandet gick bra! Vi var ett 80-tal mer eller mindre svenska personer som sjöng nationalsång (som vi bara var några som kunde utantill), samt åt en alldeles utmärkt buffé som styrelsen för svenska klubben hade fixat. Vi höll ju till i Finska kyrkans lokaler, som visade sig vara en större lägenhet i ett gammalt patrisierhus nästan mitt i Montreal. Ganska nergånget men med stor potential, som man brukar säga när det skulle behövas lite renovering. Men trevligt var det!!

Det var föresten på Svenska klubben som jag lärde känna G., som är österrikare och gift med en svenska här i Montreal sedan 35 år. Han talar utmärkt svenska. Det var han som lyckades fixa en bra biljett/plats till Formel 1-tävlingen i söndags. Jag åkte metron till Jean Drapeau som ligger ute på ön Ile Sainte-Helene. Sedan får man promenera ca 15-20 minuter över en bro till nästa ö, Ile Notre-Dame, där racerbanan ligger. Här ligger föresten även Casino de Montreal.

Det var verkligen en upplevelse att vara på en Formel 1-tävling. Massor med folk och en fantastisk stämning. Vi kom dit vi 9-tiden och började med att se Porsche och Ferrari tävla i var sitt race innan den stora tävlingen skulle börja klockan tretton. Efter den sedvanliga presentationen och rundturen med förarna, började det regna lite grann. När sedan loppet började så regnade det lite mer och efter 21 varv så stoppade man tävlingarna, för då öste det ner. Efter 20 minuters sittande i ösregnet och dyblöt tycke undertecknad att jag hade "been there, done that" och åkte tillsammans med 20.000 andra hem. Efter 1½ timmes paus körde man igång igen och kunde avsluta tävlingen som vanns av Janson Button. Men då hade jag redan tagit en varm dusch, tömt ryggsäcken på vatten och hängt mina kläder på tork, samt fått lite värmande dryck av hustrun. Så en halv tävling har jag sett. Funderar på att köpa biljetter till nästa år också, inte för att jag är fanatiker, utan mer för att se en hel tävling under rätta förhållanden.

Senare på kvällen och nu under natten, har det ösregnat hela tiden! Inget stilla drizzlande utan ett riktigt klassiskt ösregn med lite åska. Just nu är det ca 14 grader och mulet, men onsdag och en vecka framåt ska det bli 30 grader och sol igen och det låter ju bra, för på onsdagkväll är det pubafton igen med svenska klubben!

Rundturer

När alla i Sverige har en femdagarsledighet i helgen så jobbade hustrun både torsdag, fredag och idag måndag. Hon är ledig kanadensiska helgdagar i stället. Det blir ungefär lika många om man slår ut det på ett helt år, bara det att hustrun har en en fredag ledigt i september, oktober och november, vilket gör att man kan ta små tredagarsturer med bilen runt omgivningarna.

Efter att sonen flugit iväg ner till Florida på lördag förmiddag, så åkte hustrun och jag ner till den lilla byn Des Riviéres för att titta på en av de två överbyggda broar som finns i Quebec. Den här överbyggda träbron byggdes 1884 och är byggd i en stil som kallas "Howe truss style." Familjen som först kom hit, hette naturligvis DesRiviéres och deras "hus", Malmaison manor", är byggt i samma stil som Napoleon Bonaparte´s fru, Josephine, hade i Rueil Malmaison 11 kilometer nordväst om Paris. Nåja, efter att ha fotograferat bron så åkte vi runt på landsbygden några timmar för att se hur det såg ut. Vi hann in på IKEA också...

På söndagen åkte vi sedan längs St Lawrencefloden norrut. Vi åkte inte på motorvägen mot Quebec City, utan 132:an som går ända nere vid floden. Jösses vilka kåkar folk har byggt nere mot vattnet! Tomterna är flera tunnland och på dessa står det palatsliknande hus. Vi brummade så sakteliga upp mot vårt slutmål, den lilla staden Trois Riviéres, där vi intog en riktigt bra lunch. Själva staden verkade vara ett populärt mål för hojåkare och folk med äldre sportbilar. Väldigt mycket folk och massor av uteserveringar. Fick ett intryck av "idyll på sommaren och en håla på vintern!"

Till midsommar, som bara vi nordbor firar här, så har vi bokat rum ner i New England i en liten stad som heter Boothbay. Fick tips av våra vänner att det skulle vara ett bra ställe att bo och äta på, så vi bokade in oss på Welch House Inn nere vid hamnen. I det här området kan man bland annat besöka gamla "lighthouse" och inmundiga diverse rätter från havet. Vi får se hur det ser ut!!

Ikväll blir det nationaldagsfirande i Finska kyrkan som ligger mitt i Montreal. Sverige har ingen kyrka och inte heller något sjömanshus i Montreal, det sköts av den finska där Sverige hyr in sig vid behov. Det blir svenska sånger och uppträdanden samt lite mat och dryck. Ska bli trevligt, även om man måste klä upp sig med kaval och slips.

Det ska bli mellan 25-30 grader i kväll så man får väl ha en lös slipsknut!