Åter i Montreal

Så var då den här semesterveckan slut. Men det har varit en mycket intressant vecka, som började med sol och hög temperatur och avslutades med regn och rusk.
Men hela tiden på väg till Cape Cod, och under de dagar vi var där nere, så var det kalasväder med temperatur upp mot 30 grader.
Många fina färger på träden och det märktes att detta med höstfärger var något som många åkte ut för att titta på. Många bilar var det....
Här hemma börjar det skifta lite i brunt och rött, men förvånandsvärt många träd är gröna fortfarande.


Som jag skrev i förra bloggen så åkte vi ju först norrut på halvön och således blev det söderut dagen efter. I ett vänstervarv så åkte vi via Brewster och ner till Buzzards Bay, vidare söderut ner till East Falmouth för att sedan stanna till i Hyannis för lunch nere vid hamnen.
Här i Hyannis går färjorna ner till öarna Nantucket Islands och Martha´s Vineyard. I staden finns ett museum, JFK museum, som beskriver släkten Kennedys öden och äventyr. Det mesta handlar dock om JFK himself. The Kennedys har för övrigt sina sommarbostäder på Martha´s Vineyard och det var dit, till det lilla flygfältet, som sonen Kennedy skulle, när han kraschade i vattnet och omkom.
Inte långt från museet finns "Caffe Gelato Bertini", en italienskt glassbar med fantastisk hemgjord glass. Den är väl värd ett besök.

Väl hemma på vårt hotell, The Queen Anne Inn and restaurant, så åt vi faktiskt inte på deras restaurang den här dagen, utan promenerade ner till staden och hamnen. Chathamns hamn var hemmahamn för många av de stora Clipper Ships som seglade jorden runt. Det var föresten en av dessa kaptener som gav just huset "Queen Anne" till sin enda dotter i bröllopspresent.

Dagen därpå bar det av till Boston. Nu förändrades vädret och det blev regn. Dock inte ihållande regn utan lite uppehåll blev det mellan skurarna. Boston är egentligen en liten storstad. Med sina 600.000 innevånare så är det ju ingen jättestad att ströva runt i. Tunnelbanan är Amerikas älsta och det rådde det inte någon som helst tvekan om!
Vi bodde i ett område som kallas Beacon Hill på ett Best Western hotell. Det var helt OK, men ganska dyrt. Vi hittade dit på en gång, och efter att ha backat mot färdriktningen, så fick jag in bilen i garaget under hotellet. Det märks att man har kört lite bil i Montreal! Alla sa att Bostonborna är några av de elakaste bilförarna i hela Amerika, och det kanske stämmer, men det var ändå en andeviskning mot att braka runt här i Montreal. Det märks att man har franskt påbrå här....

På arenan här ovanför spelar Boston Bruins sina hemmamatcher. I år är dom försvarande NHL-mästare!
På eftermiddagen den första dagen i Boston så gick vi "The freedom Trail". Det är promenad som man gör till fots, och som går förbi 16 av de mest betydelsefulla byggnaderna/monumenten i Boston. Under hela turen så går man längst gatorna ledda av en röd linje i trottoaren. De guidade turerna hade slutat gå när vi kom dit, så hustrun fick vara guide för oss.
Jag tänker inte beskriva några detaljer här, det räcker med att berätta att här i staden var "The Boston Teaparty", som startade den amerikanska frihetskampen med allt det innebar av krig och död.

Dag två började med ösregn (det hade regnat hela natten också), så det blev ett besök på "Museum of Fine Art". Här visade man bland annat en utställning som kallades "Degas and the nude". Det var målningar gjorda av Degas som bara föreställde nakna män och kvinnor. Av ca 100 verk, så var fem målade framifrån och resterande 95 bakifrån...Annars hade dom väl inte fått visas i Amerika.

Därefter så drog hustrun iväg mig genom hela staden till utgångspunkten för "The Duck tour".
De här amfibiefordonen började byggas under andra världskriget och eftersom nästan alla män var ute och krigade så blev det kvinnor som kom att bygga de flesta av dessa fordon. Egentligen heter fordonet DUKW, D står för "designed 1942", U står för "utility amphibious cargo carrying vehicles", K står för "front weel drive", och till slut W som står för "doubble rear axle drive". Soldaterna kallade dom naturligtvis för Ducks!
Efter Vietnamkriget så började man använda dessa fordom för sight-seeing och det var i ett dylikt fordon som vi upplevde en runttur i centrala Boston och sedan en tur på Charles river. Alla förarna är utklädda på ett eller annat sätt. Vår chaufför, capain Jet Black, var iklädd 1700-talskläder och skulle ha alla att med jämna mellanrum skrika "kvack, kvack" åt folk på gatan. Och det gjorde vi...

Vår semestertur avslutades i Jackson NH, där vi bodde på "Christmas Farm Spa and Inn". Hustrun hade lyckats fixa ett rum med en stor jacuzzi (som vi faktiskt använde), samt lite ost och frukt och bubbelvatten. En fantastisk sista kväll på semestern. Middagen intogs på hotellet och den får mer än godkänt (så även frukosten). Så då svaret på varför den heter "Christmas Farm". Jo, dottern till en förmögen amerikan fick stället i julklapp och kallade stället hennes "Christmas Farm". Efter många turer så blev det senare ett hotell!

När vi kom hem till lägenheten i Montreal så upptäckte vi att gardinerna i vardagsrummet var nedtagna och möblerna var flyttade. Det visade sig att man måste riva delar av ytterväggen på vår altansida!! Kraftigt vattenskadat och murket innanför. Måste säga att det förvånade inte mig ett dyft, för det första jag gjorde i februari när vi kommit hit, var att kitta om en del fönster mot gatan. Vattnet rann bakvägen in mellan fiberplattan och tegelväggen. Hela huset har nu visat sig vara ett fuskbygge. Tycker synd om alla lägenhetsinnehavare, som tillsammans äger huset, och som nu gemensamt måste ut med stora pengar i reparationskonstnader. Han som byggde huset för 12 år sedan, har naturligtvis inte någon firma kvar..... vi får se hur det går....återkommer i ärendet!