Nagra rader

Nu har vi kommit ut pa Stilla havet efter att ha passerat Panamakanalen i sakta mak.

Eftersom det, som ni forstar sa ar det lite dalit med wifi har ute pa havet.

Dessutom sa masts jag skriva bloggen pa ett engelskt skrivbord eftersom det gar for mycket tid nar jag skriver i Evas ipad. Jag blir utkastad hela tiden….

Naja,

innan vi gick genom kanalen sa var vi en dag i Cartagena Columbia och det var exakt som Tay sa, det var en riktig turistfalla!! Vi gjorde en tretimmars rundtur och var vi an stannade sa var det hundratals forsaljare …. dom lyckades salja tva T-shirts till mig.

Darefter var det en dag pa havet innan vi kom in i kanalen. Jag kommer att skriva en riktig reseblogg med fakta och allt nar jag far battre nat och ett riktigt skrivbord.

Men Panamakanalen var en upplevelse. Forst ar det ju tre slussar innan man kommer ut i en konstgjord sjoe som heter Gatun. Sedan brummar man i sakta mak vidare under ett antal timmar tills man kommer till sluss nr fyra som ligger nagra hundra meter innan de sista tva slussarna. Darefter far man Panama City pa vaenster sida innan man kommer ut i Stilla Havet.

Just nu passerar vi Costa Rica och senare Nicaragua och par soendag aer vi framme i Guatemala som aer naesta hamn.

Skriver i Facebook och lager ut lite bilder.

Nu ska vi foersoeka fae detta in i bloggen.

Hurra!!!

Mot Aruba

Nu har vi varit pa boljan den bla i 2 dygn. Queen Victoria ar ett av Cundardlinjens tre fartyg som lämnade Southampton i borjan av januari. Samtliga ska jorden runt. Queen Elisabeth II borjar med att ga soder ut for att runda Sydamerika. Queen Mary gar genom Suezkanalen och Asien och Queen Victoria via Boston till Fort Lauderdale dar vi klev ombord i kraftigt ösregn. I morse kom vi till Aruba och om tre dagar gar vi igenom Panamakanalen for att nio timmar senare komma ut i Stilla havet.

Queen Victoria har 1811 passagerare fran 26 olika lander och har 921 besättningsman och kvinnor fran 49 olika lander.  Alla pa bryggan ar naturligtvis fran Storbritannien och alla som serverar och stadar ar asiater.

De flesta passagerarna ar naturligtvis antingen britter, amerikaner och australiensare. Det finns sju svenskar ombord men vi har inte sett de andra fem. Vid vart middagsbord sitter fyra par, ett fran Ontario Kanada (bor en timmes vag fran London Ontario), ett par fran Kanaloarna (bankfolk!) samt ett tredje par fran Isle of White (bankfolk!) och sa vi da som ar de udda fåglarna.

Teatern ombord tar tusen sittande! Igår var de musikalmusik med en ganska bra sångerska. Orkestern ar ombord hela tiden men artisterna skiftar beroende pa hur de kan flygas in till vara hamnar.

Medelaldern sjunker drastiskt nar Eva intrader i fartygets lokaler. Manga ar flygradda men vill se hela världen och da ar ju fartyg bast sager dom, troligen utan att veta att det ar mellan tre och fyra tusen meter djupt under oss ... men vi har servering i var aktersalong som Cornelis sjöng!

Igar kval var det smoking som gallde och efter middagen besök hos kaptenen och fotografering! Fint ska det vara .... :-)

Hytten ar pa vaning 8 och har balkong. Stadas 2 ggr om dagen da man också byter handdukar mm.

Mat tre ggr om dagen ingår men vin och drinkar har samma pris som hemma.

Nu har vi just kommit till Aruba och ska ta en promenad i centrum, vi har ju varit har tidigare..

Första dagarna...

Ska försöka få till några rader innan man blir nedkopplad..


Den här resan började med att första leggen var en taxiresa kl. 04.45 från Norrköping till Linköping. Vi brukar skämtsamt säg att det är den farligaste biten på hela resan. Man åker med en taxichafför som har börjat sin tjänstgöring tio timmar tidigare och helst bara vill hem till den varma och goa sängen.

Men det gick nu också, så vi lättade mot Amsterdam, för att sedan åka till Paris. Där bordades en A380 och vi fick plats på våning två. Spännande att flyga med en sådan bamse med 500 andra de tio timmar det tog ner till Miami, där vi landade 19.45 lokal tid. Vi väntade 45 minuter på att få en plats vid bryggan. Naturligtvis så ställde vi oss i fel kö vid immigration, så det tog ytterligare en timme!
På slutet var det bara vi och några beaglar som nosade efter mat och droger kvar....
Övernattningen blev på Marriott AirPort hotel. Eftersom jag lever på dicofenac, panodil och en och annan tramadol så var det gott med lite mat och en skön säng. Och jodå jag har läkarintyg på att jag får ta in morfin i USA...

Nästa dag blev det en taxi till Alamo biluthyrning. På grund av mitt ryggskott så ersattes den bokade Mustangen med en Cadillac SUV.
Efter ca fyra timmars körning så var vi framme i Key West och Simonton Courtyard där Sture och CAS tycke att man kunde bo bra.
Efter lite uppackning så besågs den första turistfällan, Ernest Hemingways hus med 65 katter följt av en något mulen solnedgång.
På kvällen blev det mat på restaurang Caroline följt av en liten sängfösare på verandan.

Natten mot söndagen fick vi uppleva ett riktigt busväder med nerblåsta träd, åska och strömavbrott. Vid tiotiden var det hela över så vi kunde äta frukost ute..
Till lunch lobsterrolls och till middag crabecakes och lite kyckling plus limepaj.

Idag måndag är det Martin Luther Kings dag, så många är lediga...
Vi passade på att åka en rundtur i staden, följt av lite god amerikansk lunch (hamburgare).
Efter det har vi promenerat runt och tittat på hus.
Det är ganska kyligt och blåser, så någon badsäsong är det inte...

Nu blir det snart en liten promenad samt middag, men först lite avslappning på verandan.

I morgon mot Miami beach.... Ska bli 15 grader säger man...
Vi höres

Test innan resan

Ska bara kolla, att det funkar från paddan.