Mot julens fröjder

Så är vi då i mitten av december och julgardinerna har kommit upp tillsammans med alla lysen som ska hänga och stå i fönstren. Det blir onekligen en mysig stämning när alla ljusen tänds. Speciellt eftersom vi har snö här i Norrköping. Några decimeter i alla fall...

Vår granne i Montreal, Lise Masse

Eva har hunnit en sväng till Montreal sedan sist. Hon hann faktiskt med att träffa ganska många av våra vänner på den där sidan, och lite grann kan man nog märka att hon gärna skulle vilja åka tillbaka en period till, och det är ju klart att man kan ställa upp på det, speciellt eftersom vi hade en så bra städgubbe, Joseph, som kom var annan vecka! Men jag tror inte att vi kan hitta en så bra lägenhet i en handvändning. Nåja, i nuläget är det ju inte alls aktuellt att göra någon resa, men intresset finns ju.

Glöggfest med tilltugg

Förutom den sedvanliga träningen på gymmet och promenaderna med "Onsdagsgubbarna", så har vi haft vår lilla glöggfest i år. I fjol var vi ju i Kanada så då blev det bara en liten lokal variant, men i år var vi tillbaka i samma gamla fotspår igen. Det var Evas hemgjorda glögg, det var pajer och kallskuret, det var en del rödvin, samt "underhållning" i form av "Bröderna Byström" (som i år var riktigt usel, men underhållande), samt ett lite mer seriöst inslag i form av julevangeliet. Vi var 12 personer och den siste gick hem 02.30!
Väldigt roligt att så många kan komma och speciellt kul att födelsebarnet Sture från Sumpan kunde slita sig på den stora dagen och ta med hustun hit!!

Julmarknad på Grand Place

Måndagen efter glöggfesten drog Eva iväg på ett veckomöte i Bryssel och jag åkte med. Det är inte ofta man har haft tid att utforska Bryssel, inte för att jag har varit där lika ofta som Eva, men i alla fall.
Under veckan när Eva var på möten så var jag bland annat på Koninklijke Musea voor Schone Kunsten van Belgie (en Magritteutställning) och Museum van de Stad (Bryssels historia).
Jag hann också med en bussrundtur i dubbeldäckare med presenningstak, vilket var tur, för det var runt nollan och snöblandat regn. Samtidigt kan man ju konstatera att värmen fungerar väldigt dåligt där uppe på andra våningen och plaststolar är jäkligt kalla när det är runt fryspunkten.
Men man fick se alla sevärdheter och om hade orkat så var det ju en "hop-on-hop-off", så man hade ju kunnat stanna till här och där. Det gjorde jag inte, men Atomium har jag sett på håll, samt alla kungliga slott och herresäten plus en och annan paviljong i snögloppet.

Julkrubban på Grand Place

Eftersom vi bodde på Novotel, bara ett kvarter från Grand Place, så fick man ju se julkrubban med levande får (dock såg de övriga personerna i stallets strå ganska stela och konstgjorda ut).
Julgranen på Grand Place var i år inte en riktig gran (brukar vara en norsk gran), utan en futuristisk variant av fyrkantiga lådor som tändes och blinkade i takt med julmusiken. Väldigt snyggt på kvällen men den såg bedrövlig ut i snöblasket på dagarna. Lite som att se en restaurang på dagtid med städbelysningen tänd, jämfört med mysbelysning, röd plysch och softad musik på kvällen.
Redan dag två fick jag göra en investering i en tjock ulltröja för att överleva dagarna tills kvällarna kom och Eva dök upp så vi kunde gå ut och äta. Vi hann med restaurang Aux Pavés de Bruxelles, Bij den Boer och Al Barmaki (med Eva och Dave), plus att vi en kväll var hembjudna till Åsa och Micke som bor där nere. Hos dom träffade vi också våra grannar från Norrköping, Bosse och Agneta.

Nästan varje dag intog jag en lättare lunch och en öl på "A la Mort Subite" som är en av Bryssels älsta pubar och som  startades år 1910 av Theophile Vossen. Men då hette den "La Cour Royal".
Många anställda vid National Bank of Bryssel brukade äta sin lunch på puben vid den här tiden och spelade då ett spel som hette "421", innan de gick tillbaka till jobbet efter lunchen. Den som förlorade sista spelet, som spelade under stor stress innan luchtiden var slut, kallades den eftermiddagen för "Mort Subite" dvs ungefär "plötslig död".
Theopkile Vossen bytte 1928 namn på puben till just "A la Mort Subite" som han tyckte passade bättre. Den inredning han då byggde är kvar än idag. Lite bedagad men med stor patina och fantastiskt gott öl!
Idag är det fjärde generationen Vossen som driver stället. Ett måste för alla som gillar en god öl i en god miljö!

Puben "A la Mort Subite"

 



Sista dagen hann jag slinka in på en expo över Toots Thilemans liv och gärning. Jättekul att se hur han reste runt i världen och spelade med alla de stora namnen. Under en period på 60-talet var han ju mycket i Sverige också.

Toots turneplan i de svenska folkparkerna juni-juli 1962 (klicka på bilden så blir den större)

Efter att på fredagkvällen skottat fram en igenfrusen hyrbil på Bromma så kom vi hem till sängen vid 23-tiden, för att klockan nio nästa morgon hoppa in i familjen Österlunds varma Saab och åka iväg på en glasbruksrunda i Småland med övernattning på Kosta Art Hotel.
Det blev en trevlig runda eftersom Ellinor hade förberett resan med olika glasbruks öppettider, så vi hann faktiskt med ett ganska stort antal på helgens två dagar.
Och jodå, vi handlade bagageutrymmet fullt!!
Kosta Art Hotel var ju också en upplevelse. Till och med undertecknad var i bassängen (med glaskonst på botten) och i ångbastun, men så fanns det ju kylda drycker att tillgå på bassängkanten.
Julbordet var av hög klass och rummen innehöll glaskonst för åtskilliga tusenlappar.

Anders i glasbaren på Kosta Art Hotel (min grappa står närmast kameran)

Nu går vi mot en lättare planering inför julresan till Norge. Väntar med spänning på "handlarmejlet" från Oslo! Gissar på att vi ska ha med skinka och prinskorv plus någon lättare dryck (trokadero?)
Ska bli väldigt trevligt med ett svenskt-norskt-sydkoreanskt julfirande med 19 personer!!!
Reportage kommer i januari!!!

Ha en God och Skön Jul och Ett Gott Nytt År!!

November rullar på...

Här i Norrköping har vi haft en riktigt hyfsad höst. Det har naturligtvis inte varit så varmt och soligt som man har på sydligare breddgrader, men en och annan solig dag med 10 plusgrader får man vara nöjd med.

5-öresbron i höstskrud

Eva är i Montreal på konferens och kommer åter till Norrköping nästa tisdag. Hon har ett digert program eftersom hon, förutom möten hela dagarna, vill träffa så många som möjligt av våra vänner i Montreal. Vi bodde ju i alla fall 1½ år där borta, så sex kvällar räcker kanske inte långt om man vill träffa alla. Hörde att hon i alla fall träffade vår gamla granne där borta och åt på en av våra favoritrestauranger "Robin des Bois" i går kväll.



Den gångna månaden har vi mest varit hemma. Ja, det vill säga med undantag av några kortare resor för Eva till Bryssel i tjänsten.

Men vi kunde i år göra vår "gravresa", dvs åka till Skogskyrkogården och pynta Evas pappa Nils Nilssons grav och sedan, efter övernattning på Scandic i Gävle, även åka till min pappas grav i Torsåker.














Det händer och har hänt saker i Norrköping också.
Man ska bygga hus vid Västgötebacken och som vanligt så började arkeologerna av gräva lite först och då hittade man spår av ett garveri. Det garveriet hade ägts av Lars Åkerbom och förutom själva garveriet så fanns också familjens bostad i samma hus.
En tidig morgon 1769 gick morgongrälet överstyr och slutade i en tragedi när Lars Åkerbom i vredesmod knivskar sin 13-åriga dotter så svårt att hon avled. Han angav sig själv till myndigheterna och arresterades. Några veckor senare så dömdes han till lagens hårdaste straff: Först högg man av den högra handen, sedan högg man huvudet av honom och slutligen så parterade och steglade man honom, dvs styckade kroppen i fyra delar och satte upp delarna på pålar och ett hjul.
Kung Adolf Fredrik avslog Åkerboms hustrus nådeansökan och skärpte i stället straffet till att börja med 30 rapp med spö!
Vid Galgberget väntade flera hundra människor för att se på avrättningen. Bödeln hade en bra dag eftersom han fick 5 daler för halshuggningen, 2 daler för en avhuggen hand och 15 daler för delandet av kroppen, dvs 22 daler. En för dåtiden enorm dagsförtjänst med tanke på att en ko kostade 40 daler!
Kroppsdelarna placerades vid Stegellyckan inte långt från den plats där Färgaregården ligger idag.

En del av "onsdagsgubbarna" vid utgrävningen

Nåja, det var då det, nu går vi mot ljusare tider!
Om en månad vänder det och dagarna blir längre igen. Men innan dess så ska vi ha vår glöggafton här hemma. Eftersom vi inte var hemma i fjol så uteblev den då (här hemma alltså). Därför har jag just idag filtrerat koncentratet som tillsammans med det röda vinet ska bli kvällens glögg. Lussebullar finns till de som vill ha. I år bakade jag med mindre mjöl och då blev bullarna mycket saftigare. Men pepparkakor med blåmögelost är nog det som kommer att gå åt mest.
Dessutom så har man monterat ljusen på "världens största adventsljusstake". Ibland är det bra att det finns folk med fantasi som ser möjligheter i gamla fabriksskorstenar.

Två kranar. En lyfter dit ljuset och i en korg i den andra hänger han som ska skruva fast det.

Måndagen efter glöggfesten så åker Eva och jag till Bryssel en vecka. Ska bli trevligt att se något annat än Eurocontrol´s sammanträdesrum, samt flygplatsen. Tänkte klämma de flesta museerna och lite andra "sevärdheter".....
Plus att träffa vänner som bor där nere naturligtvis!

Julen blir hos sonen i Oslo, men den här gången blir den första tillsammans med sambon Caroline. Det ska bli extra roligt. Kul är det också att Lena kommer hit den 15:e december och följer med oss i bilen till Oslo.

Nyår ska vi vara hemma. Vi får se om det kommer några goda vänner på besök eller om det blir bara hustrun och jag. Inbjudan har gått ut :-)

Och avslutningsvis så blev det Californien i mitten av mars, tre veckor....

Teneriffa

Det växer faktiskt träd i lavan. Teide i bakgrunden.

Så har man då varit på Teneriffa och tittat på en riktig vulkan. Nja, vi var inte upp till toppen på Teide utan nöjde oss med att passera vid foten av vulkanen. Inte för att vi trodde att den skulle få något utbrott, utan mer för att vi ville hinna med att se lite mer av ön under veckan som vi var där.

Vi flög för första gången från Norrköping direkt till Teneriffas södra flygplats. Det tog fem och en halv timme med en Airbus 320 som tog 180 passagerare. Eftersom det var första flygningen för säsongen så kom det en tom maskin upp från Teneriffa, så personalen var utvilade och solbrända när vi bleka nordbor äntrade flygetyget.

Eftersom vi åkte iväg vid tretiden på söndagen så var det kolmörkt när vi landade. Efter ett tag upptäckte vi en ung man med en skylt där vårt namn stod. Det var hyrbilsmannen. Nu trodde man ju naturligtvis att det stod en hyrbil på parkeringen utanför flygplatsbyggnaden, men hej vad man bedrog sig. Det bar iväg i tio minuter i en minibuss och sedan in på ett industriområde och ner i ett stort underjordiskt garage, där det stod ett antal mer eller mindre trötta fordon, många av fransk börd. De flesta, utom några enskilda exemplar som uppenbarligen inte var reserverade åt oss, var väl inkörda, uttröttade och skrapade. Att vi kommit till en sydligare breddgrad, med en annan inställning till kvalité på bilar, framstod helt klart, eftersom vi under en vecka körde runt med varningslampan lysande. Men det var ingen fara tyckte uthyraren, bara att brumma på!

Vår trötta fransman

Och det gjorde vi under en vecka i ett av de tröttaste fordon undertecknad någonsin kört omkring i.
Men roligt hade vi och ettans växel blev den mest använda eftersom vi ju hade lånat ett hus av Martin och det huset låg uppe på en bergssida ovanför Valle de San Lorenzo strax söder om den lilla byn Tûnes. Men vi hittade dit i mörkret och efter lite sökande så hittade vi också nyckeln!
Vår GPS som vi hade med oss var verkligen till stor nytta.

Utsikt från vår altan

Redan på måndag morgon så åkte vi en sväng via Grandilla de Abona och Vilaflor upp mot Teide och passerade väster om vulkanen. Sedan ner mot kusten igen till Los Gigantes. Vi avslutade resedagen med att bunkra upp med mat och dryck. Det skulle finnas lite mat i kylen när vi kom och det gjorde det ju nästan... ett paket smör, en skvätt gin, mariekex och sex flaskor rödvin! Nog var vi i södern alltid....

Nästa dag gjorde vi så resan som vi egentligen kommit till Teneriffa för att göra.
På tidigt sextiotal så åkte Evas far Nils, och någon gång också mamma Ingrid, till Teneriffa ett antal gånger. Här hemma har vi några hundra gamla diabilder från dessa resor, så nu ville vi dit och se de platser som Evas far älskade att åka till. På den tiden åkte man ju till den norra sidan av ön och staden Puerto de la Cruz. Man landade alltså på Teneriffas norra flygplats, den södra kom till senare.
Så vi åkte runt ön i ett vänstervarv, via huvudstaden Santa Cruz de Tenerife, staden La Laguna (där IKEA ligger), och fortsatte till Puerto de la Cruz för en stärkande lunch.
Apropå IKEA så finns det faktiskt IKEA på Gran Canaria och Lanzarote också!

Så de första två dagarna satt vi alltså ganska mycket i bilen. Lite jobbigt med de kurviga bergsvägarna var det, eftersom vi undvek motorvägen så mycket som möjligt. Men tröttast var nog den franska bilen i alla fall, men två gånger fick han, eller hon, men troligast en han eftersom den var så sydländskt slö, sträcka ut på motorvägen. Kraftfullt morrande och knorrande kunde man vid lätt utförslut, nå den avskräckande hastigheten av 100 kilometer i timmen.

Drakblodsträdet

På morfar Nils gamla diabilder kunde man se drakblodsträdet som står i byn Icod de los Vinos. Som framgår av namnet så är byn centrum för vinproduktionen i området, men de flesta kommer dit för att i Parque del Drago, just titta på detta tusenåriga träd, under vilket enligt sägnen, redan de gamla guanchiska menceyerna, hade suttit för mellan ett och tvåtusen år sedan och skipat rättvisa.
Att titta på dylika ting är ungefär lika upphetsande som att vara fågelskådare, man tittar till intensivt och sedan är det klart! Men stort var det....

Lite info om trädet (dubbelklicka på bilden så går det att läsa)

Resten av veckan hade vi kommit på hur vi skulle lägga upp dagarna för att få lite solbränna också. Vi började alltid dagen med att sola på vår altan som gick längst hela långsidan på huset och efter några timmar vid 14-tiden så drog vi ner till havet. Oftast till Los Christianos för en lunch/middag och lite bada. Några stora middagar i huset blev det aldrig tal om, utan då blev det ost, bröd, kex och rödvin, vi hade ju vanan inne från första kvällen.

Middag

Martins hus är ganska stort och genomgår just nu en omfattande renovering. Huset har onekligen en jättepotensial att bli något riktigt fint om några år, men just nu är till exempel inte köket klart och inte heller gästhus och trädgård. Men badrummet var färdigt med dusch och jacucci...

Våra vänner getterna

Varje kväll vid halvsex-tiden när man satt på altanen (det fanns en på taket också) och smuttande på lite rosé, så kom getterna som tillhörde grannen glatt plingande med sina bjällror på väg upp på bergssidan för att äta, efter att ha blivit mjölkade. Det finns inga kor eller får på ön (i alla fall inte i någon större mängd), men getter finns det. Och en jädra massa hundar!! Alla verkar ha minst två gårdvarar som skäller ut en när man passerar. Just hundarna har blivit ett problem för alla som vandrar i Teides nationalpark. Men har man bara en bra vandrarstav att visa upp så ska det gå bra sägs det....

Nedre altanen på huset

En vecka går fort och när vi så åkte hem i söndags, så insåg vi finessen med att åka från och till Norrköpings flygplats! 30 minuter efter landning (lite drygt) så var vi i lägenheten här hemma!!

Och sedan då? Jo, det lutar åt Californien i mars... två veckor golf runt San Francisco och Los Angeles plus en extra vecka med hyrbil till Las Vegas och Grand Canyon....offerterna är på gång så vi får väl se var det slutar.

Oktober är här...

Från altanen

Nu är hösten här på riktigt. Färgerna är explosivt vackra och den gröna klorofyllen har fått vika hädan för lite rödare varianter. Löven dalar och landar bland annat på spårvagnsspåret vilket innebär att "borst-Erik" måste ut och sopa spåret varje morgon klockan halv fem. Som ni förstår så har man renoverat klart på spårvägen och släppt på trafiken igen efter sex veckor. Så efter att ha haft relativt tyst utanför lägenheten så är det nu ännu värre än vanligt, eftersom man har grävt av parallellgatan, Gamla Rådstugugatan, nedanför oss och leder all trafik nedanför vårt sovrumsfönster.

Jaha, och hur kör man här då??

Vi får hoppas att allt är klart när vi kommer hem från Teneriffa, dit vi drar på söndag. Ska bli spännande eftersom vi ska försöka hitta Martins hus på sluttningen av Teide mitt i mörka natten! Vi får hoppas att GPS:en är oss behjälplig med navigationen och att hyrbilen fungerar som den ska under vår vecka där nere.

Höstfärger vid femöresbron

Som sagt, hösten är här och det har inneburit att jag släpat upp parasollen och våra golfklubbor på vinden. Kanske kan det bli så att man tar ner några klubbor och spelar några hål i november, vi får se.

Årets sista golftävling hade vi i lördags. Det var en scramble och mitt lag blev femma, så vi förärades med ett pris. Själv bidrog jag bara med en (1) bra chip och en (1) bra birdieputt, men pris fick jag i alla fall!

Dessutom har jag idag beställt vinterdäck, dubbfria, till bilen. Köpte aluminiumfälgar och så blev det Michelindäck. Däckfirman var väldigt noga och ville se bilen innan man beställde fälgar och däck. Inte för att dom misstrodde mig, utan för att dom tyckte att jag skulle ha 16 tum på vinterdäcken och inte 17 som det är på sommardäcken. Däcken åker på när vi kommer hem i slutet av månaden.

Vi har också haft besök både från Skåne och Sumpan. Alltid roligt att träffa "gamla" kollegor, det blir tyvärr alltför sällan när man bor på olika håll.
Kulturnatt har vi också haft i Norrköping, vilket innebar ett hundratal olika aktiviteter, både musik, teater och konst. Vi besökte Lokalradions nya lokaler i Västgötebacken och även SVT:s lokaler i samma hus. Intressant att se hur dom jobbade.

Sveriges Radio

Därefter hamnade vi av en slump på Kvarngatan hos Studiefrämjandet, där vi bjöds på överraskande bra uppträdanden bland annat av Maike Bartes som sjöng Schubert. Dessutom väldigt roligt gitarrspel av en av musikskolans elever.

Gitarrläraren Samuel Edwardsson-Wigervall och Maike Bartels sång

När det blev för blött och kallt gick vi hem till oss tillsammans med Leif och Ingrid och åt varm mat och värmande dryck. Nej, det var inte glögg, drycken kom från Skottland.

Blött och lite kyligt var det .....

Den här veckan har jag hunnit med besök hos både tandläkaren och frisören. Tandläkaren var klart dyrast, trots att det inte fanns några fel på garnityret. Men man måste ju alltid ta lite bilder för säkerhets skull!

Ja vad händer framöver då?
Ikväll är det ODD (God Vän Afton), en kväll när man får ta med sig en vän som vill komma och titta på hur lokalerna ser ut och sedan äta en bit mat med oss gamla uvar. Hoppas att det kommer många.

När vi kommer hem från Teneriffa så är det ganska lugnt fram till Evas avresa till Kanada och möte i Montreal under fem dagar, 20 till 25 november. Och nej, jag åker inte med....

Jo, det var ju så sant, vi ska ju göra en "gravrunda" fredagen/lördag i dubbelhelgen. Vi börjar nog med Skogskyrkogården och övernattar någonstans i Gästrikland innan vi åker till Torsåker på lördag förmiddag för att sedan ta oss ner till Forsanäset över helgen. Det blir mah-jongspel samt mat och dryck har man förtalt.

Vårens resefunderingar har nu kokat nere till två förslag. Vi tar nog ett beslut i slutet av den här månaden. Info kommer när vi bestämt oss....

Åsså blir det glöggafton den 1 december....

Hösten kommer sakta smygande....

Just nu när jag skriver detta så ösregnar det och är 10 grader, så nog går vi mot hösten allt. Men det är väl som gamla mormor Ingrid  98, säger; "det som är där uppe måste ju ner för att det ska bli bättre igen".
Nu har vi varit hemma i nästan tre månader. Vi har naturligtvis kommit in i de vanliga rutinerna igen. Eva har hunnit vara i Norge, Frankrike och Belgien ett antal gånger, naturligtvis alla gångerna i tjänsten. Troligen ska hon några dagar till Montreal i november, vi får se hur det går med det mötet.

Som de flesta vet så har vi spårvagnar och bussar som brummar förbi och skakar om vårt hus, som står på gamla trästammar, nedbankade i leran så gott det gick år 1899. Det innebär att huset rör lite på sig och sjunker och vrider sig som en mask. Därför så blev det härom veckan aktuellt att renovera stukaturen i sovrummet, hyvla fönstren så de gick att öppna och stänga, samt fixa till entredörren till fastigheten.
Renoveringen ägde rum under den vecka som Eva var i Paris, så mycket slit och släp blev det för undertecknad. Tack och lov så hann Eva hjälpa mig att få ut sängarna innan hon åkte och sedan hann hon hem lagom till att dom skulle tillbaka in. Det är planering det!
Under några veckor, just nu, så går det inga spårvagnar och heller inga bussar på gatan utanför vårt sovrum och det är faktiskt ganska ovanligt , men skönt. Man håller på att byta ut växlar och renovera spår lite längre ner på gatan, så det är massor av göteborgare i stan!

Trodde att det var dom som hade svetsat lite illa när brandbilarna dök upp utanför huset. Men det var brand i källaren i huset mitt emot. Det rök ganska bra och det var ett jättepådrag med brandbilar, polis och minst fyra ambulanser. Såg att polisen, lite i smyg, filmade alla som stod där och tittade på. Enligt tidningen så var det eventuellt en anlagd brand i källaren under en restaurang.

Källarbrand

Annars går det bra med träningen för oss båda. Eva har en PT som jagar henne, men jag kör enligt ett eget schema som jag tog med hem från Nautilus i Montreal.
Och träna behöver man, med tanke på våra mat och dryckesvanor. Kräftor med tillhörande dryck har det blivit ett antal gånger både inne i stan och på landet hos goda vänner.
Men nu håller vi ju i alla fall vikten!

Promenaderna med gubbarna är för tillfället lite rumphuggna på onsdagarna, eftersom Ingvar går stadsvandringar och lär sig Norrköpings historia, Roffa har dragit iväg ner till södra Frankrike och Riksflygledaren med fru är ute och åker Hurtigruten. Men det innebär väl bara att vi har ännu mer att ljuga om när hela gänget blir samlade igen om några veckor.
Min namne, ingenjör Jan, har tillkommit i gänget och även han har ibland intressanta detaljer att berätta om de kamrater som inte är närvarande....
Så bäva månde allmänheten när hela gänget är samlat, har intagit sin lunch, lutat sig tillbaka, tar sin andra pint och börjar berätta!!

Eva och jag har också hunnit med att spela några ronder golf. Oftast blir det 9 hål för att det är lättast att komma ut på den banan. När Eva jobbar så hinner vi ju inte ut på kvällarna längre, eftersom det börjar skymma vid 18-tiden. Så ska vi spela 18 hål så blir det på helgerna när banan är som mest uppbokad. Men den 9 oktober ska vi i alla fall spela en scramble och det ska bli kul. Eftersom det är sista tävlingen för säsongen så är det lite middag efteråt. Lottade lag och kanonstart!!

I september hade vi varit förlovade i 38 år. Förlovningsmiddagen intogs på restaurang Röda Valvet på Kornhamstorg i Stockholm den 7 september 1974. Sedan var det pendeltåg hem till Märsta!
Men när vi, på fredagkvällen, skulle fira lite här hemma, så blev Eva försenad hem från Paris, så vi tog bara lite ost och vin i den sena kvällen. Champagne, jordgubbar och middag fick vänta till dagen därpå, dvs lördagkvällen.

Lite champagne och jordgubbar för att fira 38 år (och en dag).

I september så har också vår underbara dotter fyllt 30 år! Även hon finns nu i utlandet och jobbar med sina översättningar. Roligt att höra henne livligt berätta om sina vedermödor med att översätta, bland annat, drifthandböcker för traktorer till svenska. Är man facköversättare så är man, men man måste ju bli väldigt allmänbildad i det där yrket! Undrar vad kardanväxeldrev heter på en Ferguson..

Ja, det är otroligt vad tiden går, och det konstiga är ju, att man själv inte förändrats det allra minsta. Man är ju lika ungdomlig och naiv som när man var 17 och snodde värvning i flygvapnet.... hm, kanske lite stelare i lederna, men annars...

Just denna vecka så har vi köpt en ny scanner för att scanna in diabilder i datorn. Det går inte så bra! Drivrutinerna vill inte riktigt krypa in i datorn... fortsättning följer på torsdag när Eva är hemma från Bryssel... kanske kan man drabba er med lite gamla bilder så småningom...

Sedan är det ju bara en månad tills vi ska åka ner till Teneriffa. Det ska bli kul, vi har aldrig varit där tidigare. Vi har en hyrbil under veckan vi är där, så vi hoppas att vi hinner se mycket av ön.

Så nästa gång som det skrivs i bloggen så kanske det blir lite vackra bilder från den blommande ön!
Men först blir det kulturnatt i Norrköping den 29:e....

Augusti går mot sitt slut

Kaktusplanteringen, i år Norrköpings Symfoniorkester, SON, 100 år

Nu har drygt halva augusti försvunnit och nästan alla semestrar börjar ta slut. Här i staden kan man se att hösten närmar sig på alla studenter som dyker upp i olika färgglada kläder inför "insparkar" och dylikt.
Ett annat säkert tecken på att sommarens ledighet är slut är augustifesten som pågår den här helgen. Det är uppträdanden på många ställen av allehanda olika artister, från symfoniorkestern till punk och hest skrikande hårdrockare.
Dessutom så är det musikfyrverkeri fyra kvällar med olika musikteman. Började med Ledin och fortsatte med Bond och ABBA och ska avslutas ikväll med Beatles. Tyvärr så är vädret just nu inte så bra, men det har varit kanon i en hel vecka nu så man ska inte klaga. Gatorna runt där vi bor är avstängda och knallarna har satt upp sina stånd, med allehanda krims-krams och kraftigt luktande vaniljdonuts. Det är alltså som på vilken marknad som helst!!

Skylten som nu är monterad

Annars är väl det mest anmärkningsvärda som hänt att bilen nu är klar för färd på de svenska vägarna. Eva ringde till Svensk bilprovning för att få en tid för registreringsbesiktning och där meddelade en dam att man hade en tid den 12 oktober!! Men om vi ville åka till Örebro så hade man en tid den 27 augusti...
Det ville vi inte så Eva ringde till det privata alternativet Carspect och erhöll en tid i Vårby 4 dagar senare! Bilen blev godkänd och det var bara att skicka in alla papper till Transportstyrelsen för att få en registreringsskylt. När den kom så bar det iväg till Volvo för att borra fast skyltarna och byta friskluftsfilter.
Så nu brummar vi glatt iväg till olika evenemang, typ golfspel och våldgästar goda vänner som vi inte träffat på två år.

Utsikt mot Bråviken från linbanan

Under Evas första semestervecka så hade vi besök av Niklas och Caroline. Vi hann med det mesta som man som turist ska göra i Norrköping med omnejd, besök på Halvars, kaktusodlingen, Industrilandskapet, Glass i Söderköping och Kolmårdens djurpark.
Det var väldigt kul att åka linbanan på Kolmårdens djurpark. Man åker i 20 minuter ovanför alla vilda djur som spatserar under en. Inga bilavgaser som tidigare när man körde bil inne i parken, och inga apor som stal navkapslar och bröt av torkarblad.
Eller ungbjörnen Ebba som bet sönder vårt däck för 30 år sedan när vi var där inne i parken och körde. Hon är föresten idag mormor till några av björnarna i hägnet!!

Om man är barn får man klappa vissa djur....

Jätteglassarna i Söderköping är ju ett måste när man är på besök, så vi åkte ner och trots lite regn så smakade glassarna gott. Det är, vilket väder det än är, alltid kö till glassrestaurangen.

Glass i Söderköping

Jodå, vi har spelat golf också, eller det vill säga, Eva har övervintrat sin golf väldigt bra och spelar riktigt hyfsat, medan jag spelar väldigt dåligt! Men man får väl öva på....
Den sista platsen lade jag i alla fall beslag på när vi var i Örebro och spelade med "Thailandsgänget". Men det gjorde inte så mycket för arrangemanget av Monica och Börje var alldeles förträffligt och vi fick två fina kvällar tillsammans för att lufta gamla minnen....

Mums.... marzipan...

Ska föresten börja knapra på presenten från sonen till kaffet idag...

Efter en månad

Nu har vi snart varit hemma i en månad och den har verkligen gått fort!

Lycka är en boll

Det har naturligtvis varit mycket att stå i eftersom nästan allt som vi hade här hemma antingen var uppsagt eller låg i träda. Då får man börja med att fixa till ett telefonnummer här hemma och det visade sig vara enkelt för vårt gamla nummer var fortfarande ledigt.
Sedan var det ett velande om vi skulle ha några extra kanaler på TV:n. Det är ju ganska bra med lite sportkanaler när hösten närmar sig och alla fotbollsserier drar igång. När det gäller trav så har jag redan full täckning! Men det förvånar väl inte någon antar jag....
Så igår kom vi då äntligen till skott när det gäller kanalerna. Vi har ett lite större paket på den gamla tjock-TV:n i vardagsrummet och lite mindre utbud på TV:n i sovrummet. Den sistnämnda är bra när man vaknar och kan ligga kvar i sängen och kolla nyheterna innan man kliver in i duschen.

Bilen är i garaget! Den anlände till Stockholm för drygt en vecka sedan. Vi tog tåget upp och hämtade bilen och det var inga problem att köra den hit till garaget. Men den luktade instängt och lite mögeldoft kunde man också känna. Så tvärt emot gällande regler så körde jag bilen till en firma för rekonditionering både utvändigt och inne i kupén. Man lyckades få bort 99% av den dåliga lukten med ozonbehandling och helrengöring. Men vi ska också byta luftfiltret till kupén när vi får alla papper klara så vi kan köra bilen lagligt.
Bilen stod ju i fyra veckor i en container som guppade ute på havet och det är klart att det då blir kondens inne i containern som ju inte är lufttät och dessutom inte har någon värme.
Nåväl, nu är den i alla fall här och den är lika kul att köra som vanligt. Men det kunde ha gått riktigt illa, för flyttfirman i Canada hade inte gjort sitt jobb på rätt sätt innan bilen ställdes in i containern. Man ska ha så lite bensin som möjligt i bilen och man ska lossa på batterikablarna. Detta för att minska risken för brand och elöverslag. Nu hade man inte gjort något av detta och dessutom bromsat den med elbromsen, vilket förde med sig att när man i Stockholm skulle köra ut bilen ur containern så var den död! Man fick hämta ett nytt batteri och trixa och fixa lite för att få ut bilen och få den till firman där vi skulle hämta den.
Det underliga är att alla kläder och skor, som låg i bagageutrymmet, inte hade någon unken lukt alls, det var bara inne i kupén och på utsidan av bilen som mögeldoften fanns....

Nu väntar vi på svar från Transportstyrelsen. Vi skickade in papperna för några dagar sedan och när dom kommer tillbaka så ska vi beställa tid för registreringsbesiktning, och om den går bra så kommer det lite senare nya registreringsskyltar att borra fast. Därefter ska det alltså bytas luftfilter...

Några de fjorton

Men vi har hunnit med några rundor golf också naturligtvis. Dessutom så hade vi en liten släktträff här hos oss, när min syster och två av hennes barn med respektive och barn, kom hit efter att ha varit på Kolmården. Alltid kul att träffas även om det blev ganska kort och intensivt. Men som sagt, vi får göra om det nästa sommar och hoppas att båda båda våra barn kan vara med. Men det var roligt att dottern hann vara med innan hon nu åkte iväg utomlands på jobb.

Jordgubbstårta naturligtvis

Läser om det soliga och fina vädret i Montreal och det saknar man ju naturligtvis, men mest saknar vi nog våra vänner som vi kunde träffa under avslappnande former och klämma några glas.

Nåväl, i morgon är det promenad och lunch med gubbarna igen, samt lite skvaller om de som inte är med.....man har lovat sol och uppehåll....

Hemma igen

Så var vi då hemma igen med våra fyra resväskor. Tycker att det är rätt så bra att få med sig allt i fyra väskor efter 1½ år i Kanada. Men det är ju en sanning med modifikation, för i Engelska kanalen guppar just nu Volvon innesluten i en fartygscontainer och med bagageutrymmet fullt med vinterkläder och skor. Dessutom så slängdes det ett antal säckar med gamla kläder, och all elutrustning med 110 volt som vi köpt (lampor, eltandborste osv), gav vi bort till vänner. Gladast blev nog grannarna som fick slattarna från barskåpet!!

Jazzfestival

Annars så gick de sista dagarna i fotbollens och jazzens tecken. Eftersom vi inte hade rätt TV-kanal så blev vi "tvungna" att se matcherna på olika pubar. Att vara på portugisisk pub när Portugal spelade var en upplevelse. Alla var så där härligt enögda när det gällde ruff och sumpade målchanser.
Vi såg några matcher tillsammans med vännerna Martin och Sabine.

Sabine, Eva och Martin på puben

Under de sista dagarna i juni så börjar Montreal Jazz Festival. I år hann vi bara med en dag, men det var istället en riktig heldag tillsammans med Gerold och Louise, samt deras två besökande vänner från Sverige. Det var över 30 grader varmt under dagen, så den kalla ölen smakade verkligen bra, även när den inmundigades ur plastmuggar.
På kvällen såg och lyssnade vi på sångerskan Melody Gardot. Det var en verklig upplevelse!! Hennes öppningsnummer acapella med eget fotstamp och knäppande med fingrarna var ett ståpälsnummer! Otroligt bra....och vilka musiker sedan..
Så det var ett bra sätt att tillbringa sista kvällen i Montreal på.
Jo, det är klart, när vi kom "hem" så blev det jordgubbar och champagne!

En kall öl sitter bra i värmen

Nu är vi alltså hemma på vår altan igen. De första dagarna har varit soliga, men nu till helgen så ska det bli regn och innesittarväder sägs det. Men innan dess så ska det idag bli lunch med Ingvar och sedan lite golf med Gunilla på fredag.

Grillat på altanen

Saknar vi då någonting?
Givetvis saknar vi mest våra vänner som vi träffat i Montreal och som vi klämt en och annan pilsner med. Den Svenska klubbens pubaftnar har varit kul att besöka varje månad. Det är ju där man har träffat alla dessa roliga människor som är i Montreal under kortare eller längre tid.
Det man inte saknar är den halvtrasiga altanen. Den gick ju att sitta på, men man gick ut med lite "livet som insats-känsla". Men man övade ju upp balanssinnet!

Utgången till altanen med de lösa plankorna

Nu dröjer det nog ett tag till nästa blogginlägg. Man måste ju ha något att skriva om....kanske en ny resa... en upplevelse... eller bara lite allmänt skvaller...promenaderna med gubbarna brukar ge lite underlag till funderingar....

Ha en skön sommar alla vänner!!

Upploppet eller "dom kommer från alla håll"

Så är det bara en vecka kvar i Montreal. Vi har, som jag skrivit tidigare, hunnit med en massa saker, hunnit resa en del och träffat nya trevliga människor.
Att Svenska Klubben har funnits har varit jättebra, för genom den har vi nu ett antal nya kontakter, både här i landet och hemma, dit en del hunnit flytta före oss.
Midsommar firar man ju inte i Kanada så idag jobbar Eva som vilken fredag som helst, men på måndag är hon ledig för då är det Quebec Day, dvs regionen Quebec´s egen "nationaldag". I morgon lördag är det däremot midsommarstång uppe på Mont Royal med Svenska klubben. Vi får se om vi kommer att delta, eller förbereda vår egen fest här hemma på kvällen.

Givetvis har vi också nya vänner genom Evas jobb. Det har ju varit ett antal fester av olika slag där man kunnat tala med folk från hela världen. Men man måste nog ändå hålla "The Nordic Dinner Dance" som den bästa festen! Drygt 200 gäster från jordens alla hörn. Japanska damer i sina kimonos, latinamerikas damer uppklädda till tusen med nyköpta festblåsor och alla juvelerna på plats plus en nylagt festfrisyr, samt de flesta herrarna uppklädda i smoking. Vissa herrar har ju också en färgglad väst till sin smoking eller en vit smokingjacka i stället för den svarta. Olika är våra klädestraditioner...

Maten är alltid från de nordiska länderna. Det syns lite dåligt på bilden, men det var "Copenhagen Herring Filé" till förrätt, "Rosted Veal Helsinki Style" till varmrätt samt "Bizantine Cake with Swedish Berries" till efterrätt. Det hela avslutades med kaffe och avec samt därefter fri bar!
När det var dags för dansen att starta så var det en hög och glad stämning och alla smokingjackor hängde på stolsryggarna....

Lovade några rader om historien bakom det i Montreal så berömda rökta köttet.
Det kom hit till Montreal med rumänska immigranter. Första gången det omnämns i Montreal är 1908, men redan 1910 hade det blivit jättepopulärt.
Man använder sig av bogen på kon och efter att ha tagit bort allt fett, så skär man bogen i skivor och gnider in det med olika kryddor, peppar, vitlök, klöverblad, kanel, paprika, socker och naturligtvis salt. Sedan lägger man det i trälådor där det får torka. Under den här processen, som tar några dagar, drar saltet ut allt vattnen och socker ur köttet och denna vatten/sockerblandning används senare till en marinad  i vilken köttet blötläggs. Därefter så röker man köttet i ungefär ett dygn. När man tillreder köttet på det här viset blir det mycket mört och smakrikt samt håller sig nästan som konserverat. Det sista steget före servering är att koka köttet i två timmar precis innan. Man serverar köttet skuret i tunna skivor mellan två rågbrödsskivor.
Man brukar säga att New York har sin "pastramie", Toronto sin "corned beef" och Montreal sitt rökta kött.
Nu borde det ha kommit en bild på köttet men det har jag ingen så det får bli vid ett senare tillfälle.

Visste ni föresten att Belgarna gör gällande att dom var först med French fry, dvs pommes frites??
Jo så säger man att det var: Det finns en bok från 1784 som heter "Curiosities of the Belgium Nederlands Table" (Curiosité de la table dans les Pays Bas Belges i original). Här skriver man att Wallonerna friterade små fiskar som dom fiskade i floden Meuse. På vintern när när floden var frusen så ersatte man fisken med potatis som skars i långa strips.
Fransmännen påstår dock att french fry tillkom under broarna i Paris 1789 under franska revolutionen och kallades då för Pont-Neuf potato!
Vissa påstår avslutningsvis att det var en Belgisk affärsman vid namn Frits som gav "rätten" dess namn!

I Montreal så kan man också äta "putine", som är pommes frites som överöses med smält ost och brunsås. Smakar ungefär som det låter....

Nåja, det blev mycket om mat det här....ska kanske ta en promenad och sedan äta lunch.
Ha en trevlig midsommar!!

Knappt två veckor kvar....

Den första delen av bohaget har redan börjat sin resa över havet mot Europa. Vi lämnade bilen i går till firman som ska fixa den första delen av resan ut till Halifax. Därifrån åker bilen, och vinterkläderna i bagageutrymmet, vidare mot Bremerhafen och sedan vidare till Göteborg där den ska tullas in.Sedan ska bilen hämtas i Stockholm, antingen blir det biltrailer upp dit eller så åker hela containern med tåg till huvudstaden.
Enligt flyttfirman så ska bilen vara i Göteborg den 8 juli, men sedan ska det till lite pappersexercis med tullen. Därefter blir det en ny exercis med Transportstyrelsen och bilbesiktningen för at få nummer skylt och registreringspapper i Sverige.
Men det ska nog lösa sig på något sätt. Hoppas att vi har bilen klar i slutet av juli eller i början av augusti. Det blir ju lättare att ta sig till golfbanan då.....

Det märks verkligen att det börjar dra ihop sig till hemresa. Ikväll kommer ägarinnan av lägenheten hit och vi ska räkna bestick och lakan, så att vi inte har dragit iväg med något. Ska bli roligt att se hur noga hon kommer att vara....

Annars har det varit några fina dagar, med Nordic Dinner Dance på lördagskvällen och en jättetrevlig utflykt och lunch tillsammans med Gerold och Louise i söndags.
Efter att vi lämnat bilen i måndags så kom Östen och hämtade mig så jag fick en sight-seeing i Beaconsfield med en god brunch invid kanalen.

Den här veckan så är det lite olika avtackningsluncher för Eva. Tror att det är många som tycker att det är synd att hon inte stannar lite längre.
Men nu har vi ställt in oss på att åka hem den sista juni och vad som sedan kommer att ske vet man ju aldrig.

Eftersom det inte blev den traditionella tvättstugan i måndags så fick det bli idag istället, plus lite städning så det ser fint ut när vi ska räkna bestick ikväll.

Men innan dess hoppas jag att jag har hittat någon pub som visar Frankrike- Sverige....

Tre veckor kvar

Så är det bara tre veckor kvar i Montreal.
Tiden har gått fort måste man nog säga, men jag tycker att vi har hunnit med en hel del. Framför allt har vi nyttjat Evas lediga tid till att resa omkring, antingen i Kanada eller så i USA. Hem till Sverige har vi varit totalt fyra veckor under våra 1½ år här i Kanada, en vecka i somras och tre veckor i julas, då vi också hann med att träffa Caroline för första gången och fira jul tillsammans med Lena hos Niklas i Drammen.

Den gångna helgen har hela Montreal varit upp-och-ner vänd, med avstängda gator, trafikinfarkt och demonstrerande studenter. Jo, dom håller på fortfarande och har nu protesterat i sex månader mot höjda terminsavgifter på universiteten. Tyvärr verkar det som om de seriösa studenterna, som demonstrerar på ett demokraiskt sätt, har blivit färre och ersatts av mera proffsdemonstranter med förstörda bilar, krossade skyltfönster och slagsmål med polisen som följd.

Vi har ju haft besök av Per och Carin och det har varit jättetrevligt. Per fick ju resa och F 1-biljetter av Carin på sin 50-årsdag, en inte alls så dum present. Så medan Per och jag varit på tävlingarna fredag-lördag-söndag, så har damerna shoppat loss i de små butikerna här uppe på platån. Nere i stan finns ju alla de kända (och dyra) märkena, men här uppe på Laurer och St Laurent finns det många små lokala butiker med väldigt snygga egendesignade och annorlunda kläder, skor och tillbehör.

Naturligtvis så började vi med ett besök på ICAO med efterföljande lunch uppe på Hiltons takterass.

Carin, Eva och Per på ICAO

Dagen därpå promenerade vi som vanligt upp på Mont Royal så dom kunde ta den "berömda" bilden ut över storstaden Montreal. Eftersom det var en karnevalsliknade stämning nere på staden, så gick vi naturligtvis ner och tittade på spektaklet. Som sagt, avstängda gator, montrar med olika bilar, tröjförsäljning av alla kända racermärken, lättklädda damer, ölstånd (!), trångt och varmt som dock kunde avhjälpas vid ölutskänkningen. Lunch och öl blev det på Huley´s, som ju är Svenska Klubbens stamlokus. Senare på kvällen blev det brakmiddag nere på restaurang Wood 35.....

Avstängda gator under "Nuit blance" och tävlingen

På fredagen började damerna sin shopping, som höll på i dagarna tre. Under tiden satt alltså Per och jag och tittade på Formel 1, Porschecup, och Ferraricup. Åska och slagregn på fredagen gjorde att vi kom hem som dränkta kattor, men med hjälplig dryck så var vi snart torra och glada igen.

Jodå, vi hann ner till restaurang Prunelle också. Dit gick vi på lördagkvällen, men söndagens middag intogs på vår altan eftersom damerna hade vandrat upp till italienska marknaden och handlat förnödenheter inför kvällen.

Carin och Per på La Prunelle

Den gångna veckan har således haft alla ingredienser för en lyckad samvaro; åska, slagregn, sol, shopping, brummande bilar av olika kulör och styrka, många goda öl och mycket god mat.
Ett extra tack till Gerold som fixade biljetterna och till Gerry för trevliga timmar på läktaren!

Gerry, Gerold och Per på "vår" läktare

Just när detta skrivs så är det 31,4 grader varmt ute, mycket hög luftfuktighet och klibbigt, det blir nog åska till kvällen........

Sista månaden

Så har vi då påbörjat den sista månaden här i Montreal. Det känns lite konstigt, men samtidigt ska det bli roligt att komma hem till Norrköping igen och ta upp lite gamla traditioner som till exempel onsdagspromenader och lite golfspel.
Golfen blir det nog lite si och så med i juli eftersom vi inte har någon bil då. Den kommer troligen till Sverige och Stockholm, någon gång i slutet av juli månad om allt går som det ska. Så det blir nog en liten hyrbil till "Thailandsgolfen" i Örebro.

Eva tillsammans med Anders och Ellinor uppe på Mont Royal

Den gångna veckan har vi haft trevligt besök av Riksflygledaren Anders och hans hustru Ellinor. Det har varit jättekul med dagar fyllda av olika promenader och bilresor.
När vi har gäster så börjar vi alltid med att släpa upp dom på Mont Royal. Antingen går vi upp eller så tar vi bussen dit upp. I det här fallet så tog vi bussen upp och promenerade sedan ner till gamla stan och hamnen, en ganska så ordentlig sträcka, som dock gjorde en halvhalt vid Hurley´s för att klockan 11 hänga på låset och få en kall öl. Därefter blev det en lobsterroll nere vid hamnen.

Anders, Ellinor, Joann, jag och Östen tar en Cosmopolitan innan maten

.
På kvällen blev det ett kärt återseende mellan Östen, Joann, Ellinor och Anders på vår altan, innan vi gick till Robin des Bois för middag.

Middag på Robin des Bois

Senaste gången Anders var här var 1991 och då tillsammans med Östen, som vid det tillfället faktiskt träffade sin Joann för första gången. Östen blev kvar och har bott och jobbat i Montreal sedan 1996.

Dagen efter var det ju Mors Dag i Sverige och då hamnade vi i Botaniska trädgården och på Olympiastadion. Olympiaden var 1976 och Sverige tog faktiskt lite medaljer bl.a i cykel. Vem minns inte upploppet när Bernt Johansson kommer i ensamt majestät på upploppet omgiven av en massa motorcykelpoliser. Det kan ge ståpäls även idag! Händelsen valdes i år till bästa svenska idrottsupplevlese någonsin.

Besök hos Eva på ICAO

Nästa dag blev det beök på ICAO samt en lunch på Brisket Montreal, Salon Krausmann. Där äter man det rökta köttet som stan är berömd för.
Den här sortens rökta kött kom till Canada med östeuropeiska immigranter från Rumänien. Första gången det dök upp på restaurang här i stan, var runt 1908. Redan 1910 var köttet en tradition i Montreal. Ska återkomma i en senare blogg, om hur man tillreder köttet.

Senare samma kväll så bet jag i en kola (!) och då lossnade en krona från en kindtand, så den dagen efter tänkta resan ner till Ottawa blev inställd, och ersattes två dagar senare med ett inte helt gratis besök hos tandläkaren.
Men vi kunde i alla fall ta en promenad ner till hamnen och en fika innan regnmolnen hopade sig över Montreal. Vi hann precis hem innan det brakade loss med åska och skyfall. Det regnade 70 mm på 30 minuter!!! Man brukar säga att skyfall är en millimeter per minut, men här var det nästan det dubbla! Eva gick efter jobbet 100 meter från bussen, men var totalt genomblöt trots paraply, när hon anlände hem.

Circuit Gilles-Villeneuve

Veckan avslutades med beök ute på ön där racerbanan ligger. Där var det full aktivitet med byggande av läktare och målande av banmarkeringar. Årets stora höjdpunkt kommer ju nu i helgen 8-10 juni när Formel 1 cirkusen kommer till stan. Redan på torsdagkvällen så stängs vissa gator av och det visas upp Ferrari och andra sportvagnar längs gatorna. Det är jättekaos i hela stan, inte ett hotellrum finns och det är "trafikinfarkt" i hela centrum. Tur att man kan gå till alla evenemang som man vill se. Förutom då att man måste åka tunnelbana ut till racerbanan med 30.000 andra fredag, lördag och söndag för att se loppen.

Vi hann också med en liten bilresa upp till Oka där vi tog färjan över till Hudson och ett trevligt värdshus, där vi åt lunch innan Anders och Ellinor dagen efter reste tillbaka till Sverige.

Färjan mellan Oka och Hudson

Nu laddar vi alltså för racertävlingar i dagarna tre tillsammans med Per och Carin som kommer hit i morgon. Ja, det är alltså jag och Per som ska se på Frormel 1. Damerna ska väl shoppa antar jag. Carin har ju svart bälte i shopping!!
Det ser i alla fall ut som om det skulle bli bra väder och inte som i fjol när det ösregnade.

Det rullar alltså på mot hemfärd till Sverige, men innan dess ska det bli pubkväll, Nordic Dinner Dance och midsommar. Samt inte minst Melody Gardot.......