Lite cirkus och sånt

Så har det blivit Valborgsmässoafton, men här finns inte en enda brasa så långt ögat når. Det innebär också att varken Valborgsmässoafton eller Första Maj är några lediga dagar här i landet, så Eva får knega på, medan hennes kamrater där hemma sitter och äter god mat och smuttar på något gott. Hon är ledig enligt de lokala röda dagarna och de är inte så många på våren som i Sverige, men lite fler på hösten, men då har vi ju åkt hem.

Appropå Första Maj, så är det inte några demonstrationståg enligt svensk modell, utan här har studenterna istället demonstrerat i tre månader mot höjda avgifter på universitetet. Nu har dom "fått hjälp" av några hundra proffsdemonstranter, så nu brinner det lite här och där nere på stan, bilar är sönderslagna och fönster är krossade. Kort sagt, det är lite rörigt där nere nu. Här på Le Plateau, som ligger lite högre upp mot Mont Royal, störs vi än så länge bara av polisens helikopter som hänger över city alla kvällar och dirigerar polisens trupper och hästar. Vi får se om det är slut innan vi åker hem.

Idag, när kungen blir lika gammal som jag, så har vi exakt två månader kvar i Montreal. Jag får ofta frågan av våra vänner här i Montreal om det är vemodigt att åka hem. Just nu känns det helt OK att åka hem, men det är väl som vanligt; när man väl kommit hem och man kommit in i rutiner och sådant, så kanke man vill "att det ska hända något". Vi får se hur det går... Halvards har ju öppnat och det är ju bra....

Utsikt från våning 28

Annars har jag läst ett par bra deckare skrivna av Åsa Larsson. Välskrivna och passade bra in på hur jag tycker att intriger ska vara. Hoppas att det kommer flera...
Dessutom har det varit bokbytardag på Svenska klubben, det vill säga, då kommer alla med sina gamla lästa böcker och byter mot någon som man inte har läst. Fungerar förvånsvärt bra och dessuton blir det alltid en trevlig pratstund med lite svenskar och lite fika. Det sker alltid på 3535 Aveny Papineau våning 28 med en vidunderlig utsikt över Montreal. På våning 27 är poolen.....

Jaguar 1996

På väg hem så passerade vi våra vänner Martin och Sabine. Martin har just köpt en Jaguar av 1996 års modell. Han hittade den på "Blocket" och det var en dam i Florida som ville sälja den eftersom den stått i garaget flera år. Bilen verkar jättefin och jag hoppas att man får provåka snart när det blivit lite varmare, så man kan fälla ner sufletten.

Igår var vi på den bästa cirkusföreställning jag någonsin sett. Det var naturligtvis Cirque de Soleil´s föreställning av Amaluna. Helt otroligt hur man kan få till en "totalcirkus" där åskådarna till och med sjunger vaggsånger! Man fick inte fotografera där inne så mina i lönndom tagna bilder blev inte så bra, men om ni tittar på Facebook, så har Eva lagt ut lite bilder tagna av hennes kamrat Roberta.

Cirkustältet

Cirque du Soleil (Solcirkus) startades 1980 av två gatuartister från Quebec City, Guy Laliberté och Daniel Gauthier. Huvudkontoret ligger idag i Montreal och har 3.500 anställda. Man har ett dussintal olika cirkusar som turnerar världen runt. Varje cirkus har ett tema och det förekommer aldrig några djur under föreställningarna och inte heller finns det någon cirkusring, utan åskådarna sitter runt en scen där föreställningen äger rum med kontinuerlig musik och utan ridåer eller pauser för att byta utrustning på scenen.
1983 fick man statligt stöd och tog in Guy Caron från National Circus school som teknisk ledare och chef. Det blev en otrolig succé växte alltså från 73 anställda 1983 till 3.500 idag från över 40 länder.

Så har ni möjlighet någon gång att se en sådan här föreställning, ta den!

Nu ska jag fortsätta i tvättstugan....

Ha en skön Valborgsmässoafton och ett trivsamt Första Maj!

Finger Lakes

Så har vi då varit hemma i en vecka. Det var skönt att vara hemma några vardagar när också Eva var ledig. Det blev lite promenader och strosande runt här uppe på Platån innan Eva började jobba igen i måndags.
Många tvättmaskiner har det blivit, men nu är allt rent och struket igen. Bilen står nytvättad nere i garaget och väntar på nästa resa. Den resan verkar kunna gå ut till IKEA i helgen om det inte blir snö!
Otroligt hur vädret kan slå om när det inte finns någon golfström som jämnar ut temperaturen. För fyra dagar sedan hade vi +31 grader och nu ska det bli nollgradigt och snöblandat regn till helgen. Vi får se hur det går, dom har ändrat sig tidigare.....

Finger Lakes

Ett område som vi gärna åker till, är Finger Lakes strax söder om gränsen till USA. Finger Lakes är ett antal sjöar som ligger söder om Lake Ontario, som är den östraste av "De Stora Sjöarna". Som det hörs på namnet så ser sjöarna ut som fingrar som sträcker sig i nord-sydlig riktning.
Alla sjöarna, utom en, har namn givna av ursprungsbefolkningen (indianerna).
Runt nästan samtliga sjöar finns ett stort antal vingårdar, de flesta runt sjöarna Seneca Lake och Cayunga Lake. Bara runt Seneca Lake finns ett 40-tal olika gårdar med viner av varierande slag. Den mest kända runt Seneca är Wagner wineyards och den "roligaste" är väl den som ligger på västra sidan av Cayunga och heter Swedish Hill Wineyard. På den sistnämnda kan man hitta glögg vid juletid, men den smakar inte riktigt som vi är vana vid, den här är betydligt sötare.

Tittar man noga kan man se att det är många vingårdar runt sjöarna

Den västraste sjön heter Conesus som betyder "Allways beautiful". Sjön är 818 fot djup och är den sjö som förser de omliggande städerna och byarna med dricksvatten.
Nästa sjö heter Hemlock och är den enda sjö som den vita mannen har namngivit. Här får man inte ha utombordare med mer än 10 hästkrafter och man får bara vara i sjön om man har tillstånd. Sjön ger dricksvatten till staden Rochester.
Canadice heter tredje sjön, betyder "Long lake". Sjön är trots namnet en av de minsta sjöarna i Finger Lakes. Här får båtarna inte vara längre än fem meter och motorerna får inte vara större än 10 hästkrafter. Ska man vara där måste man ha tillstånd.
Honeoye, "Finger Laying", är en liten sjö som mest används för bad och rekreation.
Canandaigua, "Chosen spot eller Chosen place", är väl mest en vattenreservoar för de omliggande städerna Canandaigua, Newark, Palmyra, Ruchville och Gorham.
Keuka, "Canoe landing", är en Y-formad sjö som är den enda sjön av alla, som har förbindelse med en annan sjö i Finger Lakes (Seneca Lake).
Lamoka, "Mud lake" och Waneta, "Green lake" är två mycket små sjöar söder om Keuka.

Så kommer vi då till de två mest kända sjöarna. Den första heter Seneca, "Place of the stone eller Stoney Place". Sjön är den djupaste och vidaste av Finger lake sjöarna och har, som sagt, cirka 40 vingårdar runt sig.
Den andra stora sjön heter Cayuga, som betyder "Boat landing" och runt sjön finns ett 15-tal vingårdar av olika storlekar. Cayuga har kontakt med Eire kanal via Canyuga-Seneca kanal.

Återstår nu sex mindre sjöar, Cayuta, "Little lake", Owasco "Floting bridge", Skaneateles "Long lake", Otisco "Waters dried away", Onondaga "People of the hills", samt Oneida " People of the standing stone".

The Swedish Hill Wineyard

Runt samtliga sjöar finns alltså en eller flera vingårdar. Anledningen är naturligtvis det microklimat som området har. Seneca Lake har till exempel bara frusit och haft ett tunt istäcke nio gånger på 250 år.
Nu finns det naturligvis inte bara vingårdar i området utan också ett betydande friluftsliv med massor av hotell, campingar och nöjesparker. Längst ner på Seneca Lake ligger ju också den kända racerbanan Watkins Glen som man håller på att renovera och underhålla inför årets tävlingar.

Watkins Glen idag

Nu återstår arbete med alla bilder och försöka skriva lite text till dessa, samt skriva några nya rader i bloggen någon gång.....och avslutningsvis, om du klickar på bilden blir den lite större!

Sista tredjedelen

Nu kommer intrycken från den sista tredjedelen av resan. Hela resan blev ganska exakt 7000 km.

Torsdagen den 5 april så drog vi iväg från Greenville rakt österut. Vi åkte så långt österut man kan komma, alltså ut till The Outer Banks of North Carolina.
Nu är det tyvärr så att vill man åka hela sträckan ända söderifrån, så blir det ett antal färjor mellan ett antal öar i den södra delen av The Outer Banks. Så vi tog vägen lit längre norrut via Roanoke Island för att sedan åka norrut på "Banken" till vår prioriterade sevärdhet Kitty Hawk, eller om man ska vara helt korrekt med angivandet av platsen för den första flygningen, Kill Devils Hills.
Först byggde bröderna Orville och Wilbur Wright en glidramp, dvs en räls av metall i gräset. Den här metallrälsen gjorde att man kunde stara rakt fram och sedan lyfta när man hade fått upp farten.
Den första flygningen gjordes av Orville Wright och den varade i 12 sekunder och var 120 fot.
Den andra gjorde Wilbur och han flög i 12 sekunder han också, men kom 175 fot.
Den tredje flygningen för dagen gjorde Orville igen, och nu kom han 200 fot på 15 sekunder.
Fjärde flygningen för dagen gjordes av Wilbur, och nu hade man fått lite kläm på flygandet och hur mycket man tordes gasa på utan att slå ihjäl sig. Han flög i nästan en minut, 59 sekunder; och landade hela 852 fot längre fram.
Världes första motorflygning hade sett dagens ljus den 17 december 1903. En motor, men drivning till två propellrar... och man låg på mage och flög....

De fyra stenarna som markerar de fyra landningsplatserna, den fjärde skymtas i fjärran...

Förrutom att Outer Banks är intressanta ur flyghistoriskt perspektiv är det en vacker men ganska karg kuststräcka. Efter en sen lunch i Kitty Hawk så anlände vi till vårt hotel i Virginia Beach och fick en välbehövlig vila.

Nästa dag fortsatte vi från Virginia på en fantastisk väg med enorma broar och tunnlar över och under Chesapeake Bay. Sedan in i Maryland för att svänga så långt österut man kan komma igen. Vi åkte  "Atlantic Coast Road", strax norr om Ocean City och sedan in i Delaware vid Fenwick Island för att slutligen nå vårt slutmål för dagen Dewey Beach.
Nu var vi alltså söder om Delaware Bay med Philadelphia i norr, öster om Chesapeake Bay som på västra sidan har Washinton DC och Baltimore.

Fram till denna dag hade Eva bokat alla hotell men den här dagen skulle undertecknad göra det. Blev det bra?? Nja, inte riktigt i alla fall.
Vi bestämde oss för att en lagon körsträcka nästa dag skulle vara ca fem timmar upp till staden Hamburg. Redan här skulle man ha blivit misstänksam. Det finns många Hamburg, men bara en i staten Pennsylvania. Dock finns det även en Hamburg i staten New York, och dit är det dryga nio timmars körning. Alltså, det blev två dagars körning på en dag!! Men hotellet var bra och maten och vinet på The Wather Stone, smakade alldeles förträffligt.

Från Hamburg (i staten New York alltså!) , åkte vi nästa dag vidare mot Finger Lakes som är ett dussintal sjöar av olika storlekar. Området är känt för två saker: sina vinodlingar och sin racerbana Watkins Glen. Vi började med det väsentligaste nämligen Watkins Glen.
Därefter besökte vi vingården Wagner där vi varit en gång tidigare i höstas med våra goda vänner Sture och Cajsa. Jodå, vi köpte några flaskor den här gången också, även om vi i ärlighetens namn måste erkänna att vinerna inte riktigt håller någon högre klass. Men smaken är ju som....

I Senica Falls där vi nu skulle bo de sista två nätterna, tog vi in på hotell Clarence mitt i byn. Efter en enkel middag (delad pizza model grande), så nattade vi oss.
Men säg den glädje som varar hela vägen...inte för att jag är pessimist eller så men visst är det konstigt att man spricker i sista loppet eller alltid ha sista siffran fel på lottrei!
Nu han vi alltså näääästan ända hem efter, till denna stund, 23 dagars roadtrip och 6500 km.

Jag blev magsjuk! Och jag gör gällande att matförgiftningen orsakades av en grönsallad!! Nu är jag inte helt övertygad att hustrun håller med om den detaljen, men sängliggande blev jag i alla fall med över 39 graders feber och, som dom säger i Wästerbotten, en riktig "maga-farit".
Efter hustruns goda omvårdnad med vatten, vispad cola och immodium, klarade vi så av de sista 50 milen hem till Montreal tisdagen den tionde april!

Och idag, när jag skriver detta, så kände jag mig så pass bra att vi tog en tur upp till en Sugar Shack vid Mont Tremblant, "Le Cabane à sucre Millette".
Där såg vi hur man tappade lönnarna på den saft som man sedan gör lönnsirap av.
Vi åt också den traditonella lunch-middagen, som bl.a bestod av ärtsoppa, bruna bönor, prinskorv, fläsk, omelette, inlagd lök, pickles, inlagd gurka, knaperstekt fläsk och fläsksvålar. Sedan kom avslutningen, det var en galette och ljusa pannkakor.... allt med mer eller mindre lönnsirap!
När vi var på väg ut ur restaurangen kom ägaren rusande och sa på knagglig engelska, om någonting som skulle ske runt hörnet på restaurangen.
Och se, där var ett litet hus där man tillverkar lönnsirapen! På en hög av snö så hällde man så ut varm lönnsirap, som då stelnade lite, snurrades runt en glasspinne och kunde ätas som en verkligt söt degestif.

Och min mage är fortfarande helt OK :-))

Nu ska det sorteras och kastas lite bilder av de över 900 som vi har tagit.
Kanske kan det bli en liten bilderbok....
Sedan så har jag tänkt att i de kommande bloggarna "dyka ner" lite djupare i de pärlor som vi hittade under "Roadtrip USA 2012"

Savannah och Myrtle Beach

Gammalt och nytt möts på Savannah River

I regn och åska och ännu mera ösregn åkte vi från Valdosta till Savannah. Savannah är en mycket vacker stad med gamla renoverade hamnmagasin nere vid Savannah River. Idag är magasinen, som i så många andra städer typ Norrköping, upprenoverade och där är idag butiker och restauranger. Staden har 22 stora parker som man kan ströva i. Alla parker utom tre har statyer av promenenta personer från historien.
Savannah kan sammanfattas i förljande siffror:
912 = areacoden
1733 = då grundades staden av General James Oglethorpe som Amerikas 13 kolloni.
77.1 F = medeltemperaturen (ca 25 grader C)
2 758,8 = soltimmar per år
22 = antalet parker
11,4 miljoner = besökare per år
32 grader = positionen norr om ekvatorn (ungefär samma som Kairo)
 Vid ett historiskt party i staden skapades "drinken" Chatham Artillery Punch, som bestod av gin, rom, whisky, cognac, vin, champagne, the och frukt!! Det står inget om de olika volymerna...

Nåja, den drinken provade vi inte men det fanns andra....
Första dagen i Savannah tillbringade vi nere vid floden i "gamla stan". Vi hade tur med att det klarnade upp på eftermiddagen så vi kunde promera torrskodda. Middagen åt vi uppe vid Marknaden i staden.

Söndagen började med en guidad promenad runt i stadens olika parker. Kul med dessa pensionerade gamla historielärare som gärna delger en sina synpunkter på dagens degenererade stadsplanerare. Som vanligt så rivs det och byggs nytt även i Savannah, men förvånandsvärt mycket av det gamla finns kvar.
Efter promenaden så gick vi ner till "gamla stan" och inmundigade en förträfflig lunch på en uteservering med utsikt över floden. Men vi var tvungen att vänta i 10 minuter innan klockan blev 12.30 PM innan de serverade öl. Sedan gick vi åter upp i parkerna i två timmar och fotade och kollade på gamla hus. I en av parkerna var det ett judiskt bröllop som vi kunde bevittna. Mycket intressant.
Kvällen ägnades åt restaurangbesök....

Vår guide i Savannahs parker

 Måndagen började med frukost och ett ivrigt letande av GPS:en som inte kunde hittas någonstans. Den hade blivit kvar i bilen under natten så vi trodde först att den blivit stulen. Men så hittades den i bagageluckan på bilen och lugnet var återställt.
På vägen till Myrtel Beach där vi skulle stanna i två dagar, så passerade vi Charleston, en mycket fin gammal stad med en riktig turistfälla. Massor av människor, trångt och naturligtvis 36 grader varmt. Vi lyckades hitta en lunchrestaurang som hette Bubba Gump och som andades lite idéer från Forrest Gump (som egentligen utspelas i Alabama). Men maten var god.

När den här skylten var uppe sprang servitrisen förbi, men vek man upp den röda med texten "Stop Forrest Stop" då stanna man till vid bordet!

Vid 17-tiden kom vi fram till hotellet i Myrtel Beach och nu var det bara 33 grader varmt. Efter lite vila gick vi och åt på ett Brasilian steakhouse, sedan blev det en liten stänkare på balkongen och vi  sov gott utan problem.
Tisdagen var en riktig solsemesterdag! Promenad på den milslånga sandstranden, lunch med rosévin och ett kräftfärgat skinn i ansikte och mage. Efter lite vila blev det middag på en italiensk restaurang inte långt från hotellet.

Hustrun på Myrtle Beach

Idag var det en transportdag upp till Greenville. När vi anlände till hotellet vid 16-tiden var det 33 grader varmt. Efter lite uppackning av prylar på rummet, och en ganska mager lunch tidigare på dagen, så fick det bli en tidig middag på Dickey´s barbeque inte långt från hotellet. Och det var tur det, för när vi ätit klart började det duggregna och sedan blev det rena skyfallet och åskan gick ordentligt. Men då hade vi redan hunnit in under tak och börjat planera för nästa etapp.

Så i morgon drar vi vidare upp mot Cheesapeake via Kitty Hawk där bröderna Wright flög för första gången 1903, för vidare färd på långfredag till Dewey Beach och Hamburg (i staten New York) på påskafton. Tanken är att vi ska åka över Fingerlakes hem.

Vi får se hur det går med den planeringen....men vi funderar på att komma hem i mitten av veckan så vi hinner med en liten resa till, upp till ett Sugar shack i Mont Treblanc innan hustrun ska börja jobba igen!