Ye Old Orchard Pub

Ja, dagarna rullar på och igår erhöll man sin första pensionsutbetalning. Det vill säga, det kom en del den 19:e och sedan ska det komma en sudd den 25:e också säger myndigheterna. Men man är glad att det fungerar, eftersom det är lite jobbigt att sitta på Skype och vänta i en telefonkö i en halv timme eller mer. Men Skype är bra, vi har bara ett litet problem med vår kamera i datorn. Tror att det beror på att jag har haft uppe live-sändningar innan och att kameran blockeras på något vis. Ska utröna min teori idag.

Eva har lyckats köpa fyra flaskor gott vin på ICAO-shopen. Priserna där är ungefär hälften, men i gengäld så finns det nästan bara dyra sorter, så bruksvin köper vi hos hökaren på Provigo (ICA).

Igår var det pub-afton på Ye Old Orchard. Vi var nog runt 25 stycken svenskar som var där och åt och drack. Väldigt bra mat för att vara en pub och massor av olika ölsorter från hela världen.

De flesta av svenskarna hade bott i Montreal i många år, och säkert 20 av de 25 var under 30 år. Många studerade fortfarande men en del jobbade också åt svenska företag här i Montreal.

Puben var knökfull vid 20-tiden och anledningen var att det blev frågesport och priserna var mat och öl kommande kväll. Stor uppslutning och vinnare blev ett bord bestående av sex unga män som hade internetutrustade mobiltelefoner. Vi andra som skulle lita till våra gamla hjärnor blev direkt akterseglade. Men lite fusk tyckte vi nog att det var!

Lärde bl.a känna en ung dam som sjöng i Svenska kören här i Montreal. Det är en kör som gör två framträdanden om år, Lucia och Nationaldagen. Men de träffades och fikade och tjötade samt sjöng lite varje torsdagkväll och det kanske skulle passa en gammal pensionär. Nu är det ju 14 år sedan man slutade i manskören, men lite kanske finns kvar. Vi får se hur det går.

Just nu är det 10 grader kallt och som vanligt lite utfällning av snö Det flyger nästan alltid lite snö i luften eller så är det -20 och solsken. Men saltar gör dom alltid. De små bandvagnarna som plogar trottoarerna bränner på med god fart och där bak sprutar det ut en blandning av grus och salt. Det innebär att det blir moddigt och slaskigt att gå, lite som att gå på en sandstrand, man kommer nästan inte framåt. Dessutom blir byxorna alldeles vita längst ner av allt salt.

Utanför fönstret på det som blivit arbetsrum, ligger en skola. Där kan man se barnen komma på morgonen med två väskor, en på ryggen med böcker och en i handen med sitt lunchpaket. Alla väldigt påpälsade, för man tillbringar mycket tid utomhus. Det åks tefat i den lilla backen som finns på skolgården och det spelas givetvis ishockey, men utan skridskor. Dessutom finns det alltid mellan två och fyra lärare ute på gården och håller uppsikt. Hela skolan är inhägnad med ett två meter högt stängsel så ingen ska smita ut på gatan.

Nu fungerar även våra kanadensiska mobiltelefoner och bankomatkort. Så nu väntar vi bara på körkorten, ID-korten och att passen ska komma tillbaka från Ottawa där de är för visering.


Nu ska jag ta och handla lite på Provigo och sedan åka Metron ner till stan för att äta lunch med hustrun och handla lite kläder. Ska försöka få tag på ett par kängor med höga skaft, där man kan stoppa ner byxorna, så de inte blir vita av allt salt!