Körkort och konsert

Som jag skrivit tidigare så godkänner inte Sverige körkort utfärdade i Quebec. Därför godkänner då inte heller Quebec körkort från Sverige. Ska man då vara en lite längre tid i Kanada (Quebec) så måste man skaffa ett körkort som gäller här. Vi behövde bara boka tid hos myndigheten och avlägga synprov. Och naturligtvis betala en avgift på 70$ per skalle. Här i Quebec tas alla foton direkt av den som utfärdar tillståndet, så du behöver inte ha några foton med dig.

Därefter kom också våra riktiga bankkort. För säkerhets (?) skull så kom det två till mig! Nåja bättre två än inget. Sedan kom det checkar, något som vi slutade med i Sverige på 80-talet?

Minns att när jag började i flygvapnet 1963 så hade jag checkar på Kreditbanken och sedermera när jag började på LFV i Handelsbanken. Nu har vi alltså checkar igen, men vi har även internetbank på RBC precis som hemma.

Har just haft ett trevligt samtal med en värmlänning på bilprovningens kundtjänst. Det är otroligt vilken lugnande inverkan en sådan dialekt har. Trots att man inte riktigt får veta det man vill, så är man ganska nöjd ändå!? Han på kundtjänsten tyckte att det nog skulle gå att få med sig en bil hem till Sverige om det räknades som flyttgods, och det gör det ju. Problemet nu är att vi kanske inte hinner få någon bil före sommaren och nästa sommar åker vi ju hem. Bilen måste vi ju ha haft, som jag tidigare sagt, i minst ett år här. Biläventyret fortsätter.

Månadens kulturella aktivitet är avklarad. På Théâtre Maisonneuve lyssnade vi igår kväll på Anne Sofie von Otter och Brad Mehldau. Hon är ju svenska och han amerikan. Det var musik av Peterson-Berger, Stenhammar, Grieg, Sibelius, Brahms, Strauss och Brad Mehldau själv. Mehldau har bland annat skrivit musiken till Kubrick´s film "Eyes Wide Shut". Det var kul att höra bifallet från publiken på de nordiska sångerna som givetvis sjöngs på respektive lands språk. Det hela avslutades med att von Otter berättade om några personer i en segelbåt (där akvaviten fanns) som skulle angöra en brygga (där kräftorna fanns). Efter den Zetterlundska sången "Att angöra en brygga", så fortsatte hon med en till, nämligen "Sakta vi gå genom stan", och här blev det ett otroligt gensvar från den fransk-kanadensiska publiken. Man stod upp och applåderade. Vi var nog kanske ett 20-tal svenskar och resten lokalbefolkning. Lokalen lika stor som de Geer-hallen och fylld till 90%.

Nu har jag dammsugit av det värsta inför den kommande helgen och ska strax bege mig ut för att handla inför helgen. Vinstället börjar bli välfyllt av vin från olika länder, så nu kan man få riktigt gott vin till helgerna. Det lokala kanadensiska upplever vi som väldigt tunnt och lite blaskigt.

Nu är det bara två veckor tills sonen dyker upp. Det ska bli roligt att få visa runt lite i Montreal och även om det är hustrun som bäst hittar i staden och jag som oftast brukar villa bort mig, så ska vi nog göra ett försök till sight-seeing.

Men jag träffar ju många nya och intressanta människor på platser man inte visste fanns!