Teneriffa

Det växer faktiskt träd i lavan. Teide i bakgrunden.

Så har man då varit på Teneriffa och tittat på en riktig vulkan. Nja, vi var inte upp till toppen på Teide utan nöjde oss med att passera vid foten av vulkanen. Inte för att vi trodde att den skulle få något utbrott, utan mer för att vi ville hinna med att se lite mer av ön under veckan som vi var där.

Vi flög för första gången från Norrköping direkt till Teneriffas södra flygplats. Det tog fem och en halv timme med en Airbus 320 som tog 180 passagerare. Eftersom det var första flygningen för säsongen så kom det en tom maskin upp från Teneriffa, så personalen var utvilade och solbrända när vi bleka nordbor äntrade flygetyget.

Eftersom vi åkte iväg vid tretiden på söndagen så var det kolmörkt när vi landade. Efter ett tag upptäckte vi en ung man med en skylt där vårt namn stod. Det var hyrbilsmannen. Nu trodde man ju naturligtvis att det stod en hyrbil på parkeringen utanför flygplatsbyggnaden, men hej vad man bedrog sig. Det bar iväg i tio minuter i en minibuss och sedan in på ett industriområde och ner i ett stort underjordiskt garage, där det stod ett antal mer eller mindre trötta fordon, många av fransk börd. De flesta, utom några enskilda exemplar som uppenbarligen inte var reserverade åt oss, var väl inkörda, uttröttade och skrapade. Att vi kommit till en sydligare breddgrad, med en annan inställning till kvalité på bilar, framstod helt klart, eftersom vi under en vecka körde runt med varningslampan lysande. Men det var ingen fara tyckte uthyraren, bara att brumma på!

Vår trötta fransman

Och det gjorde vi under en vecka i ett av de tröttaste fordon undertecknad någonsin kört omkring i.
Men roligt hade vi och ettans växel blev den mest använda eftersom vi ju hade lånat ett hus av Martin och det huset låg uppe på en bergssida ovanför Valle de San Lorenzo strax söder om den lilla byn Tûnes. Men vi hittade dit i mörkret och efter lite sökande så hittade vi också nyckeln!
Vår GPS som vi hade med oss var verkligen till stor nytta.

Utsikt från vår altan

Redan på måndag morgon så åkte vi en sväng via Grandilla de Abona och Vilaflor upp mot Teide och passerade väster om vulkanen. Sedan ner mot kusten igen till Los Gigantes. Vi avslutade resedagen med att bunkra upp med mat och dryck. Det skulle finnas lite mat i kylen när vi kom och det gjorde det ju nästan... ett paket smör, en skvätt gin, mariekex och sex flaskor rödvin! Nog var vi i södern alltid....

Nästa dag gjorde vi så resan som vi egentligen kommit till Teneriffa för att göra.
På tidigt sextiotal så åkte Evas far Nils, och någon gång också mamma Ingrid, till Teneriffa ett antal gånger. Här hemma har vi några hundra gamla diabilder från dessa resor, så nu ville vi dit och se de platser som Evas far älskade att åka till. På den tiden åkte man ju till den norra sidan av ön och staden Puerto de la Cruz. Man landade alltså på Teneriffas norra flygplats, den södra kom till senare.
Så vi åkte runt ön i ett vänstervarv, via huvudstaden Santa Cruz de Tenerife, staden La Laguna (där IKEA ligger), och fortsatte till Puerto de la Cruz för en stärkande lunch.
Apropå IKEA så finns det faktiskt IKEA på Gran Canaria och Lanzarote också!

Så de första två dagarna satt vi alltså ganska mycket i bilen. Lite jobbigt med de kurviga bergsvägarna var det, eftersom vi undvek motorvägen så mycket som möjligt. Men tröttast var nog den franska bilen i alla fall, men två gånger fick han, eller hon, men troligast en han eftersom den var så sydländskt slö, sträcka ut på motorvägen. Kraftfullt morrande och knorrande kunde man vid lätt utförslut, nå den avskräckande hastigheten av 100 kilometer i timmen.

Drakblodsträdet

På morfar Nils gamla diabilder kunde man se drakblodsträdet som står i byn Icod de los Vinos. Som framgår av namnet så är byn centrum för vinproduktionen i området, men de flesta kommer dit för att i Parque del Drago, just titta på detta tusenåriga träd, under vilket enligt sägnen, redan de gamla guanchiska menceyerna, hade suttit för mellan ett och tvåtusen år sedan och skipat rättvisa.
Att titta på dylika ting är ungefär lika upphetsande som att vara fågelskådare, man tittar till intensivt och sedan är det klart! Men stort var det....

Lite info om trädet (dubbelklicka på bilden så går det att läsa)

Resten av veckan hade vi kommit på hur vi skulle lägga upp dagarna för att få lite solbränna också. Vi började alltid dagen med att sola på vår altan som gick längst hela långsidan på huset och efter några timmar vid 14-tiden så drog vi ner till havet. Oftast till Los Christianos för en lunch/middag och lite bada. Några stora middagar i huset blev det aldrig tal om, utan då blev det ost, bröd, kex och rödvin, vi hade ju vanan inne från första kvällen.

Middag

Martins hus är ganska stort och genomgår just nu en omfattande renovering. Huset har onekligen en jättepotensial att bli något riktigt fint om några år, men just nu är till exempel inte köket klart och inte heller gästhus och trädgård. Men badrummet var färdigt med dusch och jacucci...

Våra vänner getterna

Varje kväll vid halvsex-tiden när man satt på altanen (det fanns en på taket också) och smuttande på lite rosé, så kom getterna som tillhörde grannen glatt plingande med sina bjällror på väg upp på bergssidan för att äta, efter att ha blivit mjölkade. Det finns inga kor eller får på ön (i alla fall inte i någon större mängd), men getter finns det. Och en jädra massa hundar!! Alla verkar ha minst två gårdvarar som skäller ut en när man passerar. Just hundarna har blivit ett problem för alla som vandrar i Teides nationalpark. Men har man bara en bra vandrarstav att visa upp så ska det gå bra sägs det....

Nedre altanen på huset

En vecka går fort och när vi så åkte hem i söndags, så insåg vi finessen med att åka från och till Norrköpings flygplats! 30 minuter efter landning (lite drygt) så var vi i lägenheten här hemma!!

Och sedan då? Jo, det lutar åt Californien i mars... två veckor golf runt San Francisco och Los Angeles plus en extra vecka med hyrbil till Las Vegas och Grand Canyon....offerterna är på gång så vi får väl se var det slutar.