The Big Apple

Så har man då varit i New York och kollat läget. Bara resan dit var en upplevelse eftersom vi åkte tåg från Montreal. Det är inte kanadensiska järnvägen som kör, utan det är amerikanska Amtrak som håller med vagnar och diesellok. Inte mycket el här inte! Efter 2 timmar kommer man till amerikanska gränsen och där står tåget i 1½ timme medan tull och gränspolis kollar alla pass och andra handlingar, plus frågor typ "var ska du bo?, varför åker du till New York? osv". Det tar sin rundliga tid eftersom alla som ser suspekta ut, får gå till den utrymda restaurangvagnen och fylla i papper och utfrågas (och det fick vi!). Och inte blev det bättre av att bin Laden togs av daga dagen före...

Men efter 10 timmar på tåget så kom vi fram och kunde installera oss på hotel Belleclaire, ett helt ok hotell (tack Pia). På kvällen hittade vi restaurang Viand, precis runt hörnet. Här åt vi också våra frukostar. På tisdagen köpte vi en 48-timmars biljett med Gray Line bussarna och åkte runt södra Manhattan till gratisfärjan som går över till Staten Island. Den passerar alldeles utanför Frihetsgudinnan så man får bra bilder. Och gratis är ju gott! Därefter bar det av till FN för sight-seeing i FN-skrapan. Mycket intressant rundvandring i en timme. Men då hade ju shopen hunnit stänga så vi planerade in ett nytt besök på torsdagen. Kvällen tillbringades på "The Irish Pub", inte helt fel.

Onsdagen regnade det och var ganska svalt, så hustrun och jag åkte till Guggenheim museum och dottern besåg det Naturhistoriska museet. Efter en promenad genom Central Park under paraply och lite vila på hotellet, så åkte vi den norra rundan på ön upp mot Harlem. Middag på en italiensk restaurang, Pappardella, som verkligen kan rekommenderas.

På torsdagen var det "upp-och-ner-vänt" på hela södra Manhattan. Halva öns gator var avstängda för att Obama var i stan. Vi hade "turen" att få stå och vänta någon halvtimma utanför FN-huset både när vi kom och när vi skulle ut igen. Men handla i shopen kunde vi och bra bilder på förbisusande limosiner blev det! Efter lunch blev det ett besök på "Intrepid Sea, Air and Space Museum". Här kan man gå ner i en atom-ubåt, klättra runt på ett hangarfartyg (Intrepid), och där kolla olika flygmaskiner som stod uppställda på "landningsbanan" samt gå in i en Concord. Intrepid blev föresten attackerat av ett kamikazeflyg under andra världskrigets slutskede och 10 personer dödades. Dagen avslutades för vår del på en italiensk restaurang som vi blivit rekommenderade. Den var ingen höjdare, den ende som var italienare var kocken, servicen var dålig, och dom hade ingen grappa!! Så när kocken i all välmening kom ut och frågade hur det smakade, så sa vi att maten var helt OK men servicen var dålig. Efter det blev servicen bättre och notan blev mindre!!

Fredagen ägnade hustrun och jag åt att åka tåg hemåt, denna gång i 11 timmar! Försenade 30 minuter från Penn station och sedan med reducerad fart pga kraftiga översvämningar längst järnvägen. Plus naturligtvis en dryg timme i tull/pass igen. Dottern brummade iväg med Grayhound-buss till Philadelphia för att besöka kompisar. Det gick inte bättre för henne, bussen gick sönder fyra (!) gånger under tvåtimmarsfärden. Men hon kom också fram så hon kunde gå på baseball dagen efter.

Så har vi ju också varit gifta i 35 år, det är väldigt vad tiden går. Korallbröllop heter det säger man och det låter ju trevligt. Vi tillbringade kvällen på Maison du Jazz, där vi lyssnade på en orkester som bestod av en saxofonist som såg ut som Nisse Sandström från Rejmyre, en sångare som såg ut som Tom Jones yngre bror, en gitarrist som liknade Gary Moore (och lirade som honom) samt ytterligare tre som spelade sexsträngad elbas, piano och trummor. Det lät riktigt bra och när dessutom maten var riktigt bra, så blev kvällen väldigt lyckad.

Nu ska det redigeras nästan 500 bilder, så ni inte ska drabbas av hela högen! Men först är det tvättstuga och strykning. Och eftersom det är måndag så städar den visslande Josseph som vanligt....