Den gångna helgen gjorde vi den traditionella rundan till pappa Axel och pappa Nils gravar. Vi började med att åka upp till Torsåker där pappa Axel ligger begravd. Han ligger väldigt vackert framför kyrkan i ett lite avskiljt hörn. I år hade vi tagit med oss en rotborste så vi kunde borsta bort all mossa från stenen. Det blev riktigt bra. Sedan lade vi dit kransen och tände ljuset i den medhavda lyktan. Det är ganska konstigt, man åker i 4 timmar och sedan fixar man på kyrkogården i 15 minuter!
Nåväl, efter gravsmyckningen så ställde Eva in vår GPS "Ingrid" på "närmaste vägen" och då blev det småvägar i Gästrikland! Vi hade beställt en natt på Söderfors Herrgård (samma ägare som Gimo herrgård) med thebuffé på lördag eftermiddag, 4 rättersmiddag och vinpaket, samt frukost på söndagmorgonen. Boendet var inte i herrgården, det brukar det nästan aldrig vara, utan i ett annex som hette Paradiset! Så mycket paradis såg det inte ut att vara på utsidan men det blev bättre när man kom in och såg att det var nyrenoverat inomhus. Maten var utsökt och vinpaketet som ingick var väl anpassat till menyn, som förrätt en västerbottenostkorg med räkor, sedan kantarellsoppa, som varmrätt var det vildsvin och dessert var panacotta. Till detta var det två vita viner (en Riesling och en Chardonnay) ett rött till viltet (en Rioja) och avslutningsvis ett dessertvin. Efter en liten kopp kaffe och en cognac så väntade sängen.
Söndagmorgonen började med en bra frukost och en promenad runt i bruket. Söderfors bruk ligger alltså mitt i Dalälven på en ö. Ursprungligen så fanns här ett järnbruk som efter några år fick ensamrätt att göra ankare till kungens alla skepp. Givetvis adlades denne brukspatron och kom att heta Ankarström, ett namn som senare kom att befläckas när en ättling Ankarström sköt Gustav den tredje. Bruket fick ett stort uppsving när familjen Grill, som ägde delar av Ostindiska kompaniet, kom in som ägare och än idag så är det produktion av snabbstål med mera i Söderfors bruk.
Vi brummade vidare in till Stockholm på söndag förmiddagen. Eva hade en önskan att gå på Liljevalchs konstmuséum där det var en utställning om och med Märta Måås-Fjetterström. Så vi tråcklade oss in och genom Stockholm och ut på Djurgården för att titta på hennes mattor och mönster. Där sammanstrålade vi med Sture och Cajsa. Vi traskade runt en timme och tog sedan en fika innan vi, precis innan det blev mörkt, åkte ut till pappa Nils grav på Skogskyrkogården. Det var väldigt mycket folk, det är ju ett underbart strövområde, men också många som var ute i samma ärende som vi. Och som sagt efter en kvart hade vi fixat till graven och kunde ställa kosan hemåt.
Hemma väntade ett tomt kylskåp så det blev Coop och lite middagsmat innan ett ganska tidigt sänggående.
Nåväl, efter gravsmyckningen så ställde Eva in vår GPS "Ingrid" på "närmaste vägen" och då blev det småvägar i Gästrikland! Vi hade beställt en natt på Söderfors Herrgård (samma ägare som Gimo herrgård) med thebuffé på lördag eftermiddag, 4 rättersmiddag och vinpaket, samt frukost på söndagmorgonen. Boendet var inte i herrgården, det brukar det nästan aldrig vara, utan i ett annex som hette Paradiset! Så mycket paradis såg det inte ut att vara på utsidan men det blev bättre när man kom in och såg att det var nyrenoverat inomhus. Maten var utsökt och vinpaketet som ingick var väl anpassat till menyn, som förrätt en västerbottenostkorg med räkor, sedan kantarellsoppa, som varmrätt var det vildsvin och dessert var panacotta. Till detta var det två vita viner (en Riesling och en Chardonnay) ett rött till viltet (en Rioja) och avslutningsvis ett dessertvin. Efter en liten kopp kaffe och en cognac så väntade sängen.
Söndagmorgonen började med en bra frukost och en promenad runt i bruket. Söderfors bruk ligger alltså mitt i Dalälven på en ö. Ursprungligen så fanns här ett järnbruk som efter några år fick ensamrätt att göra ankare till kungens alla skepp. Givetvis adlades denne brukspatron och kom att heta Ankarström, ett namn som senare kom att befläckas när en ättling Ankarström sköt Gustav den tredje. Bruket fick ett stort uppsving när familjen Grill, som ägde delar av Ostindiska kompaniet, kom in som ägare och än idag så är det produktion av snabbstål med mera i Söderfors bruk.
Vi brummade vidare in till Stockholm på söndag förmiddagen. Eva hade en önskan att gå på Liljevalchs konstmuséum där det var en utställning om och med Märta Måås-Fjetterström. Så vi tråcklade oss in och genom Stockholm och ut på Djurgården för att titta på hennes mattor och mönster. Där sammanstrålade vi med Sture och Cajsa. Vi traskade runt en timme och tog sedan en fika innan vi, precis innan det blev mörkt, åkte ut till pappa Nils grav på Skogskyrkogården. Det var väldigt mycket folk, det är ju ett underbart strövområde, men också många som var ute i samma ärende som vi. Och som sagt efter en kvart hade vi fixat till graven och kunde ställa kosan hemåt.
Hemma väntade ett tomt kylskåp så det blev Coop och lite middagsmat innan ett ganska tidigt sänggående.
Och idag måndag fick jag en svininfluensaspruta! Nu får vi se om man klarar sig från biverkningar och snuva! Men uppenbarligen har det dött fler i influensan utan spruta, än de som har dött av biverkningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar