Februari, en stilla månad.

Dagarna rullar på, nu är vi redan i mitten av februari. I fjol vid den här tiden så höll vi mest på med att fixa bankkonton, körkort och ID-handlingar. I år så är det lite lugnare på den fronten och man kan helt koncentrera sig på tvätt och inhandling av de dagliga varorna till köket.
Det blir ju inga resor under februari, eftersom bilen fortfarande står i källaren med sommardäck, men i mitten av nästa månad så ska den på sin första service och sedan ska vi ju dra iväg söderut på en lite längre ledighet.
Vi ska, som jag skrivit tidigare, ner till Washington för att bland annat se lite blommande körsbärsträd. Vi får hoppas att det inte är den kallaste månaden i mannaminne när vi kommer dit, utan att våren har kommit. Vi har i alla fall bokat hotel nere vid floden Potomac ganska centralt i staden.

Men innan vi kommer dit, så ska vi besöka den största staden i Delaware, Wilmington, med 72.500 innevånare.
Wilmington är platsen för den första svenska kollonin som bildades 1638 på uppdrag av Axel Oxenstierna, som då var ledare för den svenska regeringen. Regeringen och det nybildade Nya Sverige-kompaniet hoppades, att man skulle få stora inkomster av tobaksodling och bäverfångst.

Den första expeditionen anlände till Delawareflodens mynning den 29 mars 1638. Det var fartygen Kalmar Nyckel och Fågel Grip och ombord fanns 24 män och de kom från Sverige, Tyskland, Finland och Holland. Ledare för det hela var Peter Minuit.
Det här är alltså bara 18 år efter att Mayflower 1620 anlänt till Massachusetts med pilgrimmer ombord, så Sverige blev faktiskt den femte kollonialmakten i Amerika vid sidan av England, Frankrike, Holland och Spanien.
Svenskarna grundade fästningen Fort Christina vid Delawarefloden och blev de första europeiska bosättarna i staten Delaware. Man förvärvade mark av fem indianhövdingar i delar av de nuvarande staterna Delaware, Pennsylvania och New Jersey. Som mest bodde 400 svenska och finnar här.

Svenskarna kontrollerade bosättningen fram till 1655 och fram till dess hann 12 expeditioner sändas iväg från Sverige, varav 10 kom fram. 1655 tog holländarna över Nya Sverige och 1664 tog engelsmännen över efter dom. Svenskarna stannade emellertid kvar och fram till 1700-talet så var det en svensk prägel på området.
1938 fick staden, på 300-årsdagen, en skulptur av Kalmar Nyckel. Skulpturen är gjord av Carl Milles och sockeln är av svensk granit.
På 360-årsdagen i mars 1998 sjösattes tremastare Kalmar Nyckel i Wilmington, alltså en kopia av den som kommit från Sverige. Skeppet är faktiskt byggt i Wilmington på varvet Kalmar Nyckel Shipyard, som ligger vid sidan av Fort Christina State Park.
Det finns också en kyrka i staden, Old Swedish Church, som är en av landets äldsta, som ännu är i bruk. Den är från 1699.
Ska bli intressant att stanna till och titta i den här lilla staden, innan vi brummar vidare söderut. Vi planerar att åka via Savanna, New Orleans, Nashville och sedan via The Apache Trail hemåt igen.
Vi får se hur det blir, vi brukar inte åka riktigt som vi har planerat....men många bilder brukar det bli...

Ikväll kommer Per, Kajsa och Salla tillbaka efter resan upp till bl.a Quebec City. Dom stannar till söndag och hinner alltså träffa sina gamla vänner på Svenska klubbens pubafton i morgon kväll.
Eva och jag ska på ishockey den kvällen och se Canadiens ta sig an fjolårsmästarna Boston Bruins. Om nu hustrun är helt kurant. Läkarbesök idag....

Så har vi hunnit med ett besök på Robin des Bois (Robin Hood-restaurangen) som tar från de rika och ger till de fattiga. Vi var där i lördags med vår vän Martin. Det var som vanligt mycket bra.

Verkar bli vår favoritresaurang nu när "Portugisen på hörnet" slagit igen och blivit fransk!