Som jag skrivit tidigare så var vi i Drammen hos Niklas och firade jul. Och när det gäller första mötet med sonens flickvän, Caroline, så kände vi ett spontant "Yes"!
Niklas, Caroline, Lena och Eva på kinesrestaurang i Oslo
Nu behöver/får sonen inte längre äta halvfabrikat. Eftersom Caroline är duktig och noggrann med mat, så börjar nu matlagningen i princip med att gå ut och jaga viltet. Det är matlagning från grunden alltså!! Blir nog att lägga in ett extra träningspass för Niklas...
Den 1 februari så flyttar dom ihop i en lägenhet på 11:e våningen mitt i Oslo. Hoppas att han snart får ett apotek inne i Oslo så han slipper pendla ut till Gulskogen.
En annan som överraskande meddelade flyttning, var Lena! Hon flyttar till Norrköping den 1 februari och det är jätteskönt för hustrun och mig, för då finns det en extra person som kan besöka gamla mormor. Hemtjänsten och mormors "extra dotter Ingrid" gör ett jättefint jobb, men kan ju behöva någon som avlastar lite ibland.
"Di graue fra O´learys"
Sedan hann man ju också med ett antal promenader med gubbarna. Inga vinster på vårt tippande, men det är ju inte heller det primära målet för vårt uteliv. Det primära målet är oftast O´learys, där man kan få en god pilsner och lyssna på skvaller om alla som går förbi ute på gatan.
Förrätten var grön ärtpurésoppa med creme fraise och löjrom
Nyåret firade vi hemma i lägenheten tillsammans med våra goda vänner från Sumpan. Det var "drinkmästaren" Sture och hans mycket matkunniga hustru Cajsa. Årets drink hade en liten udda färgkulör, men var väldigt god (och som vanligt stark).
Naturligtvis blev det den traditionsenliga nyårspromenaden som, som vanligt, avslutades med fyrverkeri.
Tolvslaget firades med sedvanligt skålande i champagne och betittande av ännu mera fyrverkeri.
Mormor 98 år
Så var det då dags för mormors födelsedagsfest den 4 januari. Det blev tårta, blommor, champagne och choklad. Om två år fyller hon hundra! "Då kommer det kanske ett telegram från kungen", sa vi.
"Nej, men bevare mig" sa den gamla socialisten då!
Nu kan vi alltså se tillbaka på ett helt år i Kanada. Förra våren var det ett par meter snö, i år är det (än så länge) bara några centimeter. Men det lilla som har kommit har jag skottat bort från altanen, för jag lärde mig i fjol, att när solen sedan kommer, så blir trädäcket snabbt torrt och man kan på ett tidigt stadium börja idka uteliv.
Framåt är det planerat med en fest den 13:e för Robert Burns, den gamle skotske skalden, hemma hos vår gode vän Martin. Han har lovat att ha kilt, spela säckpipa och bjuda på haggis. Blir spännande!
Den 18:e blir det sedan pub-kväll med svenska klubben, den 28:e fyller sonen 33 och den 2 februari blir min lillasyster (!) 60 år. Synd att man inte kan vara med och äta kakor och tårta!!
De första vännerna har gädjande nog redan bokat in en vecka här i Montreal. Alltid kul när det dyker upp möjligheter, att tillsammans med kompisar, hitta på lite extra kul här i staden.
Som sagt, ett år i Montreal. Man skulle kanske göra en årskrönika...men nää..eller kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar