Minisemester

Utsikt från altanen

Så är vi då hemkomna från Boothbay Harbor. Det var tredje gången som vi var ner till Maine och åt hummer och kollade in omgivningarna. Vi bodde som vanligt hos Susan och Michael på Welch House Inn och eftersom vi bokade redan i slutet av januari så kunde vi bo i rum 2, som har en fin utsikt över hamnen i Boothbay.
Boothbay ligger alltså i Maine och för att komma dit så åker man mot sydost, passerar gränsen till USA, snuttar lite i Vermont, åker genom New Hampshire och kommer så småningom in i Maine.
Även den här gången blev det lunch i Errol, en liten håla ungefär halvvägs.

Huskatten

Boothbay är en liten ort med drygt 2.300 innevånare som på sommaren blir 20-30.000 på grund av alla turister. Boothbay är alltså precis som alla sommarparadis, en idyll på sommaren och en håla på vintern.
Den förste europe som kom hit var Henry Curtis som 1666 som köpte en bit land av Sachem Mowhotiwormet eller Chief Robinhood som bodde i området.
Efter att "befästningen" hade bränts ner i olika krig så blev det en stad 1730 som kallades Townsend. Här förekom, vid den här tiden, ett ganska utbrett sjöröveri, eftersom hamnen var perfekt att gömma sig i, då den var stor, djup och skyddad och lätt att försvara.
1842 bytte man namn till Boothbay och staden utvecklades till ett fiskecentrum. När det var dåligt väder kunde man ha mellan 400-500 fiskebåtar som sökte skydd inne i hamnen. Staden började nu utvecklas och hade under sin blomtringstid fabriker för fiskeprodukter, fiskolja, isframställning, järnväg och en fabrik för konserver.
Från andra världskriget och fram till 1950 så byggde man minsvepare på det varv som fanns inne i hamnen.
Idag är det alltså hummerfiske och turister som är den största inkomstkällan. Det bor många konstnärer i staden  och Boothbay skryter också med ett eget operahus. Det man skryter mindre om är att amerikanska nazistpartiets grundare Gorge Lincoln Rockwell är född i staden.

På fredagen när vi kom ner så köpte vi med oss lite vin, kex och ost. Det visade sig vara en utmärkt idé, för vädret under hela vistelsen var soligt och strax under 20 grader, så det var perfekt att sitta ute på altanen och softa. På fredagskvällen blev det hummer på Mc Seagull samt lite musikunderhållning.

Fyren skymtar i bakgrunden

På lördagen bestämde vi att åka norrut från Boothbay mot Rockland och fyren Owls Head. Namnet kommer från indianerna som när de passerade i sina kanoter, tyckte sig se ett uggleansikte i bergssidan. Om man passerar med båt och vet lite hur man ska titta, så kan man faktiskt se ett uggleansikte!
Fantastiskt fint väder, och temperatur runt 25 grader, gjorde att resan fortsatte norrut till Camden. Där lyckades vi få plats ute på altanen på en restaurang med utsikt över hamnen och det lilla vattenfallet.

Marriners Grill i Camden

Här blev det mera seafood, så när kvällen sedan randades nere i Boothbay så blev det "spansk afton" med tapas och blåbärssangria.

Blåbärssangria på Boathouse Bistro

Söndagen blev shoppingdag nere i Freeport, där det trots antydan i namnet på "fritt eller gratis" inte alls blev det. Men eftersom hela staden är en enda stor outlet så sparade man kanske lite pengar när man köpte märkeskläder till rabatterade priser.
Efter lite bilåkande runt Boothbay, bland annat till Ocean point med sin fina solnedgång (som vi inte såg), så avslutades kvällen, som kanske var vår sista någonsin i Boothbay, ståndsmässigt på Mc Seagull med lite hummer!

Vad fick vi då med oss hem denna gång? Jo, lite vin, lite kläder och en ganska kraftig förkylning.
Den håller vi nu på att bekämpa med både kända och okända medel från det lokala apoteket.

Vi måste ju vara i form till på fredag när vi får gäster!!