Nya Zeeland

Den här resan kom till i januari när vi hade besök av våra vänner Leif och Kristin och vi började fundera på att göra en resa tillsammans tio månader senare. Efter lite god mat med tillhörande dryck, som ofta gör ens tänkande lite mindre påverkat av stora problem och annat otyg, så kom vi fram till Nya Zeeland. Hustrun kom då på att Qatar Airlines hade extrapriser till just NZ. Sagt och gjort, vi bokade direkt och fick ett mycket bra pris tur och retur NZ i business. Det här med sex plus sexton flygtimmar fanns inte i tankevärlden. Inte heller det långa stoppet i Doha. Kan möjligen berott på ett alldeles förträffligt rödvin till maten denna januarikväll.

Tio månader senare började resan med en tågresa, utan förseningar, och en övernattning på Arlanda. Därefter hade vi förmånen denna gång att ställa oss i en incheckningskö, klockan sex på morgonen, bestående av tre personer. Kön bredvid var avsevärt längre...
Första leggen var på sex timmar och förde oss i en Dreamliner från Arlanda till Doha i Qatar dit vi anlände på eftermiddagen. Här hade vi ett stopp på tio timmar men eftersom Qatar Airlines har sin hub i Doha så fanns det tre olika ”lungor” att tillgå. För att få tiden att gå så varierade vi oss genom att vandra runt bland dessa tre och småäta dessa tio timmar. Mycket godis och inte så mycket fibrer!
Jodå, det fanns dusch, vilrum och andra för kroppen behövliga saker också, men eftersom andra leggen från Doha till Auckland var 16 timmar direkt (!), så insåg vi att det smarta under den resan skulle vara att småäta, smådricka och SOVA.
Under båda delarna av resan så hade vi säten som gick att fälla 180 grader, alltså som en säng, och det var verkligen en kanonbra under en så lång resa.
Andra leggen företogs i en 777 som hade gått några år. Första leggens dreamliner var betydligt bättre.
Men den här andra leggen bjöd på en överraskning, man fick en pyjamas!! Dessutom var det en liten madrass till sätet (sängen), och tro mig det behövde man!!
Inga måltider på bestämda tider utan man fick en meny ur vilken man kunde beställa när man ville under hela resan.
När jag vaknade till efter åtta timmar och tittade på TV:n så var vi alltså halvvägs och passerade Singapore. Bara att sedan passera Australien tog fyra timmar, innan vi klockan fem på morgonen den 2 november landade på NZ. Onsdagen den 1 november försvann i ”tidsomställningen”.

Väl framme i Auckland, och efter passage av tull, passpolis, sniffade hunden som letade frukt och levande växter, så börjande letandet av hyrbil. Men efter en halvtimma så hade vi blivit skjutsade ut till ett industriområde (som vanligt) och där stod det en Toyota landcruser med takräcke för surfingbrädor. Trötta efter den långa flygresan kom vi oss inte för att be dom ta bort jätteräcket, så nu drar bilen en dryg liter milen!

Första natten hade vi bokat i Hamilton, dit vi kom klockan tio. Vi fick en early check-in, om vi betalade 20 pengar extra, vilket vi gjorde.
Därefter åkte vi iväg till ”where the Hobbit Holmes are  hidding”.
Oj vilken turistfälla!!
En grupp på 25 personer var tionde minut under hela dagen. Dom hade öppet 364 dagar per år (inte juldagen). Vi räknade ut att man drog in ca två miljoner SEK om dagen. En del gick till Jackson, han som gjorde filmerna och en del tog bonden som ägde landskapet där filmerna spelades in.
Nåväl, vi gjorde en rundtur, och det var intressant, men lite som fågelskådning; man tittar intensivt under en dryg timma och så är det klart.
Kanske beror det på att jag har svårt att bli fanatiker ?

Middag käkade vi på enrestaurang som hette IHI ( och nä, dom hade inte åsnekött).

Nästa dag drog vi iväg till Rotorua. Kristin blev tvungen att köpa en ny röd jacka som kunde stå emot en vattenpelare på tio meter. Det regnade alltså även denna dag. Vi bodde på Novotel och dom hade bastu, bad och termiska svavelbad. Efter en promenad vid den bubblande och illaluktande stranden på sjön, så gick i hem och testade detta svavelluktande bad. Snacka om att det luktade om badkläderna sedan. Men man var ganska ren....
Efter en kort vila gick vi till Mac´s stekhus för att bli mätta.

Denna nya dag så åkte vi mot Napier via Whakarewarewa. (The Living Maori village) Det blev en rundvandring i ösregn med geisersprut, smyckeshandlande (karu)i jade, efter det att unge herr Bergman försökt köra förbi alla avspärrningar och kommit ända upp i gränderna hos den inhemska Mauri-befolkningen, en manöver som var så där lagom uppskattad. Men vi rättade till allt senare när vi klappade och sjöng med i Maoriuppvisningen.
Därefter drog vi vidare i ösregnet till Napier med avbrott för en lätt lunch i Taupo.
Natten tillbringades i Art Deco staden Napier.

Söndagen tillbringades i bilen under 33 mil till Wellington och hotell Apollo-Lodge.  Här kan man tala om smalt, kurvigt och upp och ner. Över höga bergskedjor och ner i djupa dalar. Lunchen intogs på en Mac Donalds och. Där uppstod lite språkförbistring mellan en ung dam och mig när jag skulle beställa. När vi hade samtalat klart så fick jag en bricka med tre hamburgare, fyra paket strips,  tre muggar cola.  och en kycklingburgare!  Hur kycklingburgaren dök upp är fortfarande ett mysterium.
Att lägga märke till är att vid detta tillfälle hade inte någon av de övriga tre börjat beställa!!
Nåja, ingen skugga må falla på den duktiga försäljaren, vi blev mätta.

Måndag förmiddag tillbringades på museum i Wellington innan avresan med båt till Picton på sydön. När detta skrivs så bor vi på Chateau Marlbourough i Blenheim. Idag blev det lite fish and chips till middag. Kycklingburgaren spökar....

Mer info kommer nästa vecka på sydön!! Nu ska vi leta efter ett bra WiFi och se om vi får in lite bilder.